Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 19 augusti 1950 - Moderna synpunkter på krigsfartygskonstruktioner, av Gösta Liljekvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.5 augusti 1950
697
ar har ganska långtgående krav kunnat
tillfredsställas med ångturbinanläggningar.
Dieselmotorer har i första hand använts för smärre enheter
och för ubåtar. Först genom tillkomsten av
lämpliga slirkopplingar och växlar eller genom
användning av dieselelektrisk drift har
dieselmotorer i grupper kunnat kopplas till gemensam
propelleraxel. Härigenom har de kunnat lämna
avsevärt större effektbelopp till en propeller än
ett enda dieselaggregat kunnat byggas för.
Dieselmotorerna har dock sedan lång tid tillbaka
huvudsakligen utvecklats för handelsflottan, där
en gynnsam brännoljeförbrukning varit av
betydligt större värde än låg vikt per effektenhet.
De ekonomiskt gynnsamma driftförhållandena
för en dieselmotor har utnyttjats för
marschmaskinerier på krigsfartyg i kombination med
ångturbinanläggning för de stora effektbeloppen
vid full fart. På senaste tid har framskymtat
förslag till krigsfartygsmaskinerier utgörande en
kombination av ångturbiner—dieselmotorer—
gasturbiner för att under alla förhållanden
kunna utnyttja fördelarna hos den ena eller andra
komponenten.
För ångturbinanläggningar avsedda för
krigsfartyg har erforderligt utrymmesbehov och vikt
kunnat nedbringas genom successiv ökning
av ångtryck och överhettningstemperatur. Den
tyska marinen innehade rekordet i fråga om
tryck, men de ångtryck (60—70 kp/cnr), som
det här var fråga om, har senare bedömts
olämpliga. I engelska och amerikanska marinerna har
man stannat vid ca 42 kp/cnr och denna ökning
från ca 30 kp/cnr före kriget har följts av vår
marin. Överhettningstemperaturen håller sig för
detta tryck (ca 40 kp/cnr) vid 425—450°C.
Något annat än oljeeldning ifrågakommer ej
längre för krigsfartyg. Pannorna är
vattenrörpannor och utföras för marint ändamål åtskilligt
mindre volymkrävande än motsvarande pannor
för landinstallationer (se fig. 2). På moderna
anläggningar har blästertrycket ökat — även detta
har bidragit till pannornas komprimering — och
härigenom har en hög avgashastighet kunnat
erhållas, som ger små skorstenar och förhindrar
eventuell rök och varma gaser att slå ned på
fartygens instrument och omöjliggöra dessas
handhavande. För att vid olika pannbelastning kunna
utnyttja den höga överhettningstemperaturen
har pannornas eldstad uppdelats i två
avdelningar med var sina brännare. Det ökade
ångtryck, som man av viktsskäl drivits till, medför
en del komplikationer. Bl.a. ökas risken för
korrosion i pannan med ökat tryck. Det är särskilt
närvaron av syre i matarvattnet, soin bidrar
härtill. Särskilda avluftare måste därför tillkomma,
som kräver en del utrymme och vikt.
I utländska mariner har man genom övergång
från reaktionsprincipen till aktionsprincipen för
turbinanläggningar kunnat vinna avsevärd såväl
Fig. 2. Jämförelse mellan ångpanna för landanläggning
och för krigsfartyg.
volym soin vikt. Svenska marinens de Laval
turbiner har, genom att de varit byggda som
aktionsturbiner, sedan lång tid varit speciellt
gynnsamma för krigsfartyg och här har ej nu några
väsentliga vikts- eller volymreduktioner kunnat
göras.
Kuggväxlarna för nedväxling av turbinernas
höga varvtal till ett för propellern lämpligt har
utvecklats genom tillkomsten av finare material
och i viss mån förmånligare utformning. Hos oss
har enkel utväxling ej frångåtts, såsom skett i
amerikanska marinen.
Hjälpmaskinerna för en ångturbinanläggning
utvecklas alltmer mot lätta turbindrivna
mot-trycksmaskiner, där avloppsångan utnyttjas
för matarvattenförvärmning. Endast de större
turbingeneratorerna arbetar med vakuum. Ur
skyddssynpunkt anordnar man hjälpmaskiner i
parallelldrift på så sätt, att t.ex. två
brännoljepumpar eller två matarpumpar ständigt arbetar
på samma panna med resultat, att om det ena
aggregatet av en eller annan anledning faller ur,
fortsätter pannan att arbeta om än med
reducerad effekt.
Krigserfarenheterna har poängterat
nödvändigheten av att dela upp en maskinanläggning i
flera av varandra helt oberoende aggregat skilda
med vattentäta skott. Tidigare för t.ex. kryssare
brukligt arrangemang med förifrån räknat
panna—turbin—panna—turbin i fyra skilda rum
har därför börjat tillämpas även för jagare.
Maskinanläggningar för fyra propellrar har titi och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
