Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 30 september 1950 - Träffsannolikhet vid luftstrid, av Börje Anderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 september 1950
863
sprängämnesvikten som är avgörande. För
nedskjutning av fyrmotoriga bombplan av typ
"Fly-ing" Fortress" erhölls som resultat av
skjutförsök en formel
där m är antalet erforderliga träffar för
nedskjutning och E sprängämnesvikt per projektil
i g-
Denna formel gäller om man använder
högvärdigt sprängämne (proven är utförda med
hexogensprängämne). För att bestämma det för
andra typer av flygplan med liknande
byggnadssätt erforderliga antalet träffar kan man
exempelvis anta, att detta antal är proportionellt mot
flygplanets volym. Med kännedom om volymen
för ovannämnda flygplan (ca 138 m3) och
volymen för det aktuella flygplanet kan man med
hjälp av formeln ovan beräkna det antal träffar
av olika slags ammunition som erfordras för
nedskjutning. För överljudflygplan, som är
konstruerade för betydligt större påkänningar,
måste säkerligen formeln modifieras.
Som framgår av texten efter ekv. (6) ovan
varierar träffsannolikheten med träffavståndet,
dvs. det avstånd som projektilen har
tillryggalagt innan den träffar bombplanet. Eftersom
jaktplanet som regel har större hastighet än
bombplanet kommer skjutavståndet att minska
under anfallet. Om anfallet utföres bakifrån,
kommer träff avståndet att vara något längre än
skjutavståndet. Vid höga bombplanhastigheter,
låga utgångshastigheter hos projektiler eller
långa skjutavstånd kan skillnaden mellan
skjutavstånd och träffavstånd bli betydande. Det
under anfallet avtagande skjutavståndet medför
även en annan effekt, som emellertid är av
mindre betydelse. Om bombplanet går med konstant
hastighet träffas det per tidsenhet av fler
projektiler än om skjutavståndet vore konstant. Denna
ökning är vanligtvis ej av den storleksordning
att man måste ta hänsyn härtill vid beräkningen.
Som ovan nämnts gäller formlerna för
beräkning av relativa träffrekvensen Pt under
förutsättning att träffsannolikheten T var konstant.
Man måste därför vid beräkningen insätta ett
medelvärde på T från det avstånd, där elden
öppnas, till det aktuella avståndet och beräkna
värdet Pt för det n-värde som svarar mot totala
antalet under samma tid avgivna skott.
Beräkningarna måste utföras med ganska små
intervaller från eldöppningsavståndet till det avstånd,
där elden måste avbrytas, antingen på grund av
risken för kollision eller därför att siktlinjen inte
längre kan hållas kvar på motståndaren eller
därför att bombplanets eld har blivit för
besvärande.
Kurvor uppritas sedan över Pt som funktion av
träffavståndet. Med kännedom om bombflyg-
planets hastighet och skjuttiden för
jaktflygplanets projektiler till olika avstånd, kan man
beräkna det mot varje träff avstånd svarande
skjutavstånd, varefter sambandet mellan Pt och
skjutavståndet kan uppritas. Härigenom tar man
hänsyn till inverkan av olika utgångshastigheter
och olika ballistik hos olika slags vapen.
ömsesidig beskjutning vid luftstrid
I det föregående har endast jaktplanets
beskjutning av bombplanet behandlats, varvid
förutsatts att bombplanet icke har besvarat
elden. För att utreda problemet när båda
flygplanen samtidigt beskjuter varandra förfar man
på motsvarande sätt vid beräkningen av
träfffrekvensen P. För ett och samma skjutavstånd
beräknas först värdena på Pj för jaktplanets
beskjutning av bombplanet och Pb för bombplanets
beskjutning av jaktplanet.
Då de båda flygplanen som regel har olika
slags vapen med olika eldhastighet och då
träffavstånden blir olika måste man genomföra
räkningarna för vardera flygplanet för sig. De så
erhållna resultaten skall för samtidig
beskjutning ersättas med för jaktplanets utsikter P, att
skjuta ned bombplanet
P’j = Pj(l—Pb) (9)
enligt sannolikhetslärans sats för fallet att av
två händelser den ena men ej den andra skall
inträffa. I detta fall är således den ena händelsen
den, att jaktplanet skjuter ned bombplanet, den
andra händelsen den att bombplanet skjuter ned
jaktplanet. Pj beräknas för det antal träffar med
jaktplanets projektiler som erfordras för att
skjuta ned bombplanet, Pb för det antal träffar
av projektiler från bombplanet som erfordras för
att skjuta ned jaktplanet. På samma sätt
erhålles för bombplanets utsikter att skjuta ned
jaktplanet
P’b = Pb{\ — Pj) (10)
I dessa båda fall har man något godtyckligt
antagit att de båda flygplanens skjutförmåga
(träffsannolikheten) ej påverkas förrän i det
ögonblick då flygplanet har erhållit så många
träffar att det störtar. En fullständig beräkning
av duellen, där man tar hänsyn till
träffsannolikhetens förändringar för de båda planen när
en eller flera träffar (men ej tillräckligt antal
för nedskjutning) erhållits av någondera parten,
är mycket komplicerad, för att ej säga omöjlig
att utföra, då alltför många svårbestämbara
faktorer inverkar.
Beräkningsexempel
Med ett enkelt exempel skall förhållandena
åskådliggöras. Antag att ett jaktplan beväpnat
med en 50 mm kanon anfaller ett fyrmotorigt
bombplan rakt bakifrån. Bombplanet kan i den-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
