- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 80. 1950 /
880

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 7 oktober 1950 - Kontrollutrustning i vattenkraftstationer, av Gunnar Jancke och Lennart Iveberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

880

TEKNISK TIDSKRIFT

Fig. 2. Kopplingsschema för 380 V växelströms
huvudcentral; 1 lokaltransformator, 2 luftbrytare, 3
spännings-transformator, 4 knivströmställare, 5 säkring, 6
belysnings-transformator 3801220 V.

huvudnätet samt att man slipper anslutning till,
generatorskenorna med därav följande
störnings-risk. För transformatorn talar, att man får
lokalspänning oberoende av huvudaggregatets drift
att man ej behöver stoppa huvudaggregatet för
fel på den lokala spänningskällan, att man får
mindre spänningsfall på lokalsystemet vid start
av stora motorer samt att kostnaden i regel blir
lägst. Vi har normalt valt lokaltransformatorer.
I ett par nya storstationer har dock alternativet
med generatorer införts.

I fig. 1 visas kopplingsschema för en typisk
station med tre generator-transformatoraggregat
och två 200 kV kraftledningar. Till två av
generatorerna anslutes lokaltransformator via
seriereaktor för begränsning av kortslutningseffekten
och strömbrytare. Om kortslutningseffekten på
generatorskenan understiger 500 MVA, nöjer vi
oss med högeffektsäkringar och
effektfrån-skiljare. Varje lokaltransformator dimensioneras
för hela stationslasten pius en mindre effekt för
bygdedistribution. Reservmatning erhålles från
en närbelägen kraftstation via en 10 kV ledning
ansluten till en tredje lindning på
lokaltransformatorerna.

Lokalspänningen utgör 380 V trefas. För
matning av stora förbrukningsobjekt på större
avstånd, exempelvis dammluckor, sker dock
upptransformering till högre spänning, vanligen
10 kV. Transformatorerna förses med
lindningskopplare, så att lokalspänningen blir oberoende
av huvudnätets spänningsreglering. Vid 380 V
är nollpunkten isolerad från jord, vilket medför

att ett jordfel ej kräver automatisk bortkoppling
samt att påkänningarna på brytorganen minskas.
Enligt svenska säkerhetsföreskrifter måste i
stället snabb bortkoppling ske för överslag mellan
den högspända upplindningen och 380 V
lindningen. Vidare måste belysning och handverktyg
matas via isoleringstransformatorer med
direkt-jordad nollpunkt.

Fig. 2 visar 380 V fördelningen. Endast en
strömkälla får vara ansluten till lokalnätet, och
kopplingsorganen för lokaltransformatorerna är
inbördes förreglade, så att en obefogad
hopkoppling via dem av huvudgeneratorerna förhindras.
Vid överkoppling mellan de olika
inatningskäl-lorna erhålles ett kortvarigt avbrott, varför
anslutna motorer m.m. ej får ha ofördröjd
noll-spänningsutlösning. Motorerna skall vara av
kortsluten typ.

Likströmsmatning

Normalt användes ett gemensamt
likströmsbatteri för hjälpmaskineri saint manöver- och
skyddsutrustning. Spänningen 220 V har
standardiserats, vilket dels ger möjlighet till
separatmagnetisering av matarfält, dels ger rimliga
dimensioner på kablar med de stora längder, som
förekommer vid moderna utomhusställverk.
Denna spänning är dock för hög i signalkretsar,
då den relativt lätt ger upphov till jordfel
speciellt i signalgivare, där man ej har fria händer
i konstruktionshänseende och där man ofta har
placering på utsatta ställen. Dessa kretsar matas
därför från ett eget batteri, vars spänning väljes
inom området 24—110 V.

Likströmsbatterit dimensioneras så, att viktigt
hjälpmaskineri och nödbelysning kan hållas i
gång under ett avbrott på
växelströmslokalsyste-met, samt så att spänningsfallet vid matning av
utlösningsmagneter m.m. håller sig inom tillåtna
gränser. Parallellt med batterit ligger en
omformare eller likriktare, som dimensioneras för
att svara mot normal belastning pius
hålladdning av batterit. I en kraftstation insättes dubbla
omformare, varav den ena står som reserv men
kopplas in manuellt vid extra stor belastning.
Batterit självt dimensioneras för att ensamt
mata belastningen under 1—2 h vid totalt
bortfall av växelspänning.

Vid olika driftförhållanden upptas
belastningen på likströmssystemet av omformare,
omformare jämte batteri, eller batteri. Vi räknar med
följande belastningsfall:

ta: Normal ostörd drift. Matare
egenmagnetiserade, snabbmatare. Hålladdning.
i b: Normal ostörd drift. Matare
egenmagnetiserade, snabbmatare. Återhämtningsladdning.
1 c: Normal ostörd drift. Matare
separatmagne-tiserade.

2: Störning med utnyttjning av största
regler-hastighet i generatorfält.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:48:42 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1950/0894.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free