Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 14 oktober 1950 - Solarisation i glas, av Gunnar Günther - Tråd ned till 0,004 mm - Fibrer av glas, av SHl - Färgfilter med hög färgrenhet, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
926
TEKNISK TIDSKRIFT
direkt inkopplade jonerna, är däremot att betrakta som
väsentligt fastare bundna och frigörs först i närheten av
glasets mjukningstemperatur. Men denna är i regel så hög,
att dessa elektroners potentiella energi i stället för att då
betinga en luminescens, hackas sönder och överförs på
omgivande medium i form av värmesvängningar.
Termo-luminescensen och solarisationens tillbakagång kan
således vara yttringen av en och samma reaktion, men det
är också tydligt, att det kan bli frågan om helt skilda
förlopp.
Solarisationsreaktionerna är som synes omvändbara och
solariseringsgraden beroende av en jämvikt. Förutom
temperaturen har strålningens sammansättning ett mycket
stort inflytande på denna jämvikt. Den av UV-ljus
framkallade solarisationen motverkas nämligen av långvågigare
ljus, ett faktum som inte får försummas vid bedömning av
glasens solariseringsegenkaper. Ett i kortvågigt UV-ljus
solariserat glas kan regenereras avsevärt i exempelvis
solljus. En eventuell glassolarisation i lysrör framkallad av
våglängden 2537 Å torde visa ett visst beroende av
lys-pulvrets emission, särskilt av dess blå och violetta del.
Volframatlysämnena emitterar dessutom rätt långt ut i
långvågiga UV-området (Tekn. T. 1949 s. 173).
Eftersom glassolarisationen i de flesta fall icke är
önskvärd, strävar man efter att helt eliminera den. Det är
klart, att det för den skull är lämpligast att om möjligt
undvika grundämnen, som lätt växlar sin valens. En sådan
lösning av problemet blir dock en ekonomisk
angelägenhet. I övervägande fall har man att räkna med en viss
halt av föroreningar såsom järn och förekomst av mangan,
cerium eller selen genom avfärgningsmedlen osv. Vissa
kombinationer är dock farligare än andra, t.ex. arsenik och
cerium, och bör undvikas. Genom att studera verkan av
ringa mängder tillsatsämnen, som bildar joner med en
lagom stor elektronaffinitet och utan färgändringar växlar
valens cch vilka så att säga konkurrerar om de genom
ljusabsorptionen avspjälkade elektronerna, har man sökt
undertrycka solariseringen. Samtidigt har man därmed
beträtt ett nytt fält inom glasforskningen.
Litteratur
1. Pelouze, M J: Sur le verre. Compt. rend. 61 (1867) s. 53.
2. Eckert, F: Ueber die physikalischen Eigenschafteri der Gläser.
Jahrb. Radioakt. Elektronik 20 (1923) h. 2—3.
3. Goblentz, W W & Stair, R: Data ön ultraviolet solar radiation
and the solarisation of windows materials. J. Res. nat. Bur. Stånd 3
(1929) bd 2 s. 629.
4. Eckert, F & Schmidt, K: Der Einfluss von Cer und Arsen auf
das photochemische Verhalten von Silikatgläsern. Glastech. Ber. 10
(1932) s. 80.
5. Hoffmann, J: Krilische Beleuchtung des Reoxydationsproblems
UV-durchlässiger Gläser. Glastech. Ber. 12 (1934) s. 53.
6. Hoffmann, J: Chemische Veränderungen an Glåsern durch Licht
und War me. Glastechn. Ber. 13 (1935) s. 47.
7. Klemm, A & Berger, E: Zur Kinetik der photochemischen
Ver-änderung von Gläsern durch UV-Bestrahlung und ihrer Regeneration
durch Erhitzen. Glastechn. Ber. 13 (1935) s. 349.
8. Gooding, E J & Murgatroyd, J B: An investigation of selenium
decolorizing. J. Soc. Glass Technol. 19 (1935) s. 43.
9. Upton, L O: Light-sensitive glass and its application for
ultraviolet measuremenls. Glass Ind. 21 (1940) s. 109.
10. Mees, C E K: The theory of the photographic process, New
York 1942.
11. Weyl, W A: The solarisation of glasses. J. Soc. Glass Technol. 30
(1946) s. 143.
12. Weyl, \V A: Ön the fluorescence and photochemistry of glass.
Glass Ind. 27 (1946) s. 395.
13. Gain, L V, Bachman, G S & Badger, A E: Color and
solarisation of glasses containing combinations of coloring oxides. Glass Ind.
27 (1946) s. 500.
Tråd ned till 0,004 mm har man försökt tillverka
genom elektropolering i stället för dragning. Tråden får
utgöra en av elektroderna i ett elektrolysbad, där ytan
poleras bort till den önskade dimensionen.
Fibrer av glas. År 1914 började glasfibertill verkning i
kommersiell skala i Tyskland. Till att börja med
upphettades glasstavar i lågor och fibrer drogs från dem med
pedaldrivna trummor. Man använde senare elmotorer som
drivkraft och slutligen drogs fibern genom munstycken
direkt från smältan i en glasugn. En sådan process
började användas i England 1929 och tillämpas fortfarande.
År 1931 togs ett stort steg framåt i USA, när en ångstråle
användes för att dra 10—40 cm långa fibrer i stället för
de tidigare framställda kontinuerliga. För närvarande
till-lämpas tre huvudmetoder vid framställning av glasfibrer,
nämligen mekanisk dragning, bläster- och
centrifugaldrag-ning (Tekn. T. 1945 s. 989). Kombinationer av dem
används även.
Mekanisk dragning ger en kontinuerlig fiber av samma
typ som natursilke. Modern apparatur består av en liten
elektriskt upphettad ugn, i vilken glasstycken smälts. Ugnens
botten har 102 eller 204 små munstycken, genom vilka det
smälta glaset rinner; det dras därefter bort i fibrer av en
bobin med hög hastighet. Mellan ugn och bobin finns en
V-formad dyna, där textilappretur anbringas för att smörja
glastrådarna och hålla dem samman. Dragningshastigheten
är 1 800—3 000 m/min, och fibrerna dras från 0,8 mm vid
munstyckena till 0,006 mm. Den erhållna grundfibern
dre-jas sedan till ett dubbelt grundgarn.
Vid blästerdragning fås en stapelfiber 15—38 cm lång.
Den bildas genom att låta glas flyta genom munstycken
liksom vid mekanisk dragning, varvid de utträngda
dropparna fångas av en snabb ström av ånga eller luft och
dras ut i fibrer, som blott är något grövre än de
kontinuerliga. Smörjmedel sprutas på fibrerna, när de faller i en
matta på en roterande trumma, från vilken mattan dras
genom en V-formad förare till en garnsträng, som
arbetas till garn i en textilmaskin. Om fibern framställs direkt
från en glasvanna, blir ullen vanligen ca 0,02 mm, dvs.
grövre än stapelfibern. Den får falla i en tjock matta på
en plan transportör och arbetas sedan till isoleringsmattor
genom besprutning med harts. Maskinen kan ställas om,
så att den ger grov fiber på 0,13—0,25 mm för filtrering
av luft. Å andra sidan kan extra fin stapelfiber erhållas
genom att upphetta kontinuerlig fiber och blåsa den i
stycken. Dessa blir då mindre än 0,0025 mm i diameter.
Vid centrifugalmetoden droppas smält glas på en
roterande skiva av eldfast material, från vilken det kastas i
fiberform. Det flytande glaset kan även pressas genom hål i
en trumma, som roterar med hög hastighet. Denna process
är vanlig i Europa och är mest ekonomisk vid
framställning av medelstora kvantiteter isolationsull.
Blästerdragning har en mycket stor produktionskapacitet.
Tillverkningen av fiberglas och produkter av detta växer
snabbt. Existerande produkter förbättras och nya
uppfinns. För närvarande har de en mångfald användningar,
som kan grupperas under rubrikerna: värme- och
ljudisolering, filtrering, elektrisk isolation, eldsäkra tyger, till
förstärkning av laminater (Chem. Ind. 2 sept. 1950). SHI
Färgfilter med hög färgrenhet. I USA har man
uppfunnit ett färgfilter, grundat på interferensfenomenet.
Filter är det enklaste hittills kända medlet att åstadkomma
färger med hög renhet. Det består av två tunna skikt av
silver med ett av magnesiumfluorid mellan dessa. Skikten
anbringas på ena sidan av en glasskiva under högt vakuum
och skyddas sedan genom påläggning av ett täckglas.
Mag-nesiumfluoridskiktets tjocklek bestämmer vilken färg, som
släpps igenom av filtret. Om den är lika stor över hela
ytan, ger denna överallt samma färg. Görs fluoridskiktet
t.ex. tunnare på mitten än mot kanterna, erhålles olika
färger i koncentriska ringar. För närvarande används filter av
denna typ nästan uteslutande på laboratorier, där de
ersätter monokromatorn, men de kan väntas få stor
användning inom många områden, t.ex. inom television,
fotografi, refraktometri, astronomi och vid prov av
synförmågan. SHI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
