Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 14 oktober 1950 - Niob eller titan i rostfritt stål, av SHl - Djupkylning av stål, av C S - Provmaskin för 1000 t, av CS - Akustisk hårdhetsmätning, av sah - Böcker - Nya användningsområden för icke malmförande svenska mineral, del I, av E R—s - Några iakttagelser över Norrbottens Järnverk AB:s slagg, av L Bruneau - Erzlagerstätten, av E R—s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 oktober 7 950
tionén visat sig bli dubbelt så stor för 347 (Nb) som för
321 (Ti). Detta stål kan deformeras ca 5 % mer än det
förra, innan lokal förtunning uppstår vid
fallhammarform-ning. Vidare kan 321 dras ca 10 % mer än 347. Till
gjutning har man hittills nästan uteslutande använt typ 347,
därför att titan förloras vid smältningen. Försök utförda
med stål innehållande mer titan tycks emellertid visa, att
goda göt kan framställas, om legeringen sammansätts med
tanke på titanförlusterna.
Brottgränsen för typ 321 (Ti) är något lägre än för 347
(Nb) vid temperaturer under 425°C, vid vilka krypningen
icke är någon betydande faktor. Mellan 425°C och 815°C
är brottgränsen praktiskt taget densamma för båda
materialen. Vid bestämning av krypningen har man fått mycket
olika värden för olika prov av samma material. Såvitt
man kan se, är skillnaden mellan 321 och 347 utan
betydelse. över 815°C faller båda materialens hållfasthet
mycket snabbt, och de får då blott utsättas för små
påkänningar. Inom detta temperaturområde blir materialens
tendens till oxidation av stor betydelse. Utförda prov har
visat, att resistensen mot syre vid 1 010°C är dubbelt så
stor för 321 som för 347 vid 400 h exponering.
Jämförelse mellan titan- och niobstabiliserat stål visar
alltså, att det ej finns några betydande skillnader mellan
dem som konstruktionsmaterial med undantag för det
förras sämre syraresistens. För flygplan och delar i
reak-tionsmotorer, som utsätts för temperaturer under 815°C,
är materialen likvärdiga, och titanstålet har vissa fördelar
i bearbetningsegenskaper och pris (J F Tyrrell i Met.
Progr. juli 1950). SHl
Djupkylning av stål. Lågtemperaturbehandling av stål
efter härdning (Tekn. T. 1950 s. 113) är ett mycket
omdebatterat problem inom metallurgiska kretsar. En
allsidig och objektiv litteraturgranskning av tidigare
publicerade arbeten i såväl amerikansk som europeisk
facklitteratur har givit följande slutsatser om
lågtemperatur-behandlingen av snabbstål, verktygsstål och
sätthärdnings-stål.
Vid behandlingsmetoden utnyttjas den tidigare kända,
fortsatta austenit-ferritomvandlingen vid lägre
temperaturer efter härdningsoperationen. Huruvida denna
behandling ger några säkra tekniska eller ekonomiska
fördelar är fortfarande mycket omstritt. Problemet tarvar
därför närmare undersökningar. I litteraturen finner man
endast få arbeten, som kan tas som utgångspunkt för
fortsatta metodiska forskningar i den riktningen. De
negativa resultat som bl.a. K J B Wolfe (Met. Treatm. 1946
h. 46, Mäter. & Meth. 1947 h. 2), W E Bencroft och W W
Wight (Metal Progr. 1948 h. 4) samt H E Boyer (Iron
Age 1948 h. 7—9) har kommit till, har ännu ej motbevisats
(Ståhl u. Eisen 1950 h. 46). C S
Provmaskin för 1 OOO t. I Storbritannien har för
Ministry of Supply’s räkning byggts en liggande
provmaskin för 1 000 t maximilast. I maskinen kan både
tryck-och dragprov utföras — i förstnämnda fallet främst för
prov i hel skala av större lådsektioner, paneler,
vingsek-tioner och andra grova konstruktionselement, i det senare
fallet för provning av olika slags fasta förband.
Maskinen, som är hydrauliskt driven, har två
mätområdet 0—1 000 t och 0—500 t, med en
avläsnings-noggrannhet av 2 resp. 1 t. Den är utrustad med många
finesser, bl.a. möjlighet att hålla belastningen automatiskt
konstant under kortare eller längre tid. Hela reglaget och
mätutrustningen är koncentrerade till ett kompakt
manöverbord (Engineer 18, 25 nov. 1949). CS
Akustisk hårdhetsmätning. En viktig karakteristik hos
slipskivor är deras hårdhet, dvs. den seghet med vilken
slipkornen häftas samman av bindemedlet. För
hårdhetsbestämningen använder tillverkarna olika metoder,
men i verkstaden var det ett gammalt knep att slå på den
upphängda skivan med en hammare och med ledning av
ljudet avgöra dess kvalitet.
Denna metod har fått en mera vetenskaplig utformning
i form av en vibrerande nål, matad av en
frekvensgenerator. Nålen hålles mot slipskivan och
generatorfrekvensen varieras med en ratt till dess att resonans indikeras på
ett katoskop, varvid slipskivans hårdhet direkt kan
avläsas på frekvensratten. Med apparaten är det också
möjligt att upptäcka vissa fel, t.ex. ojämnheter i
slipmaterialet (Eng. Dig. aug. 1950). sah
Böcker
Nya användningsområden för icke malmförande
svenska mineral, del I: Smältkatalysatorer vid
glasframställning, av J Arvid Hedvall & B Helmerson. CTH
Handl. nr 89. Gumperts, Göteborg 1949. 24 s., 19 fig.
3,50 kr.
Arbetets ändamål har varit att undersöka olika
salttillsatsers, främst kloriders, inverkan på glassmältningen. Av
resultatet framgår, att kloriderna knappast påverkar denna.
Mineralen petalit, spodumen och lepidolit, allesamman
litiumsilikat, har visat sig vara förmånliga, men måste,
innan slutliga omdömen kan avges, prövas i stor skala.
Undersökningen har närmast värde för glasindustrin.
Till sist en reflexion i nomenklaturfrågan. Det är ju
sällan som rent oegentliga uttryck förekommer i själva
titeln på i Sverige publicerade arbeten av
teknisk-vetenskapligt innehåll. Tråkigt nog har förf. råkat ut för detta
missöde. "Icke malmförande mineral" är nämligen ett
oriktigt uttryck, ty malmerna innehåller ett eller flera
mineral, som kallas malmmineral. Ur malmsynpunkt skiljer
vi sålunda endast på malmmineral och icke-malmmineral.
Titeln till denna avhandlingsserie skulle alltså kunna lyda
"Nya användningsområden för svenska icke-malmmineral".
E R—s
Några iakttagelser över Norrbottens Järnverk AB:s
slagg, av Yrjö Kauko. CTH Handl. nr 91. Gumperts,
Göteborg 1949. 12 s., 8 fig. 2 kr.
Förf. redogör för försök med hydraulisk slagg, av vilken
gjordes provkroppar med olika Ca(OH)a-inblandning. Det
visade sig, att en inblandning av 15 % Ca(OH)„ gav bästa
hållfasthet. Genom tillförsel av Ca(OH)2 till en
slaggslam-ning konstaterades, att slaggen absorberade kalken och
vid utlösning med vatten avgavs endast en del av denna.
Förf. förklarar kalkupptagningen som en
jonbytesreak-tion. Att kalken skulle vara enbart katalytiskt verksam vid
slaggens stelnande till slaggcement, som uppges i
litteraturen, förnekas. Olikheterna i värmeavgivning vid olika
temperaturer och i jämförelse med portlandcement
påvisas.
Förf. kommer slutligen fram till, att slagg med 15 %
Ca(0H)2-inblandning ej kommer att vittra efter stelning,
och antyder möjligheten att finna en lämplig katalysator
för ökning av slaggcementets stelningshastighet vid låga
temperaturer (ca 20°), då hårdningsprocessen är en i hög
grad temperaturberoende kemisk reaktion påverkbar av
katalysatorer. L Bruneau
Erzlagerstätten, 2:a uppl., av Hans Schneiderhöhn.
Piscator-Verlag, Stuttgart 1949. 326 + XV s., 16 tab., 3 bil.
14 DM.
Sedan första bandet av förf:s stora "Lehrbuch der
Erz-lagerstättenkunde" utkom 1941 har man från många håll
önskat en mera koncentrerad, förenklad och kortfattad
lärobok i ämnet. För de många studenter, som vid denna
tid var i militärtjänst, skulle kontakten med läroämnet
bättre kunna upprätthållas, om en billig handledning i
malmgeologi kunde utsändas. Stoffet i den utgivna boken
kom slutligen att omfatta två terminers
korttidsföreläsningar i ämnet. Några bilder kunde ej inrymmas i boken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
