Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 38. 21 oktober 1950 - Moderna högtrycksångpannor, av Kurt Heinrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
952
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 10. Panna
med
cgklon-brännare, 82
tlh, 25 atö,
345°C.
Förbränningen sker vid hög temperatur och till
följd av den inblåsta luftens höga hastighet
mycket snabbt. På brännarens innerväggar bildas
redan mycket kort tid efter starten en flytande
slaggfilm, som flyter till sekundärkammaren,
vilken är försedd med smältkammargolv. Det
påstås att endast 10 % av askan i bränslet
kommer in i panndragen.
Ett problem som ofta har framträtt efter kriget
är driften av pulverpannor med liten belastning,
t.ex. under natten eller på söndagar. För att
undvika släckning och start och därmed förbundna
förluster och driftsvårigheter i synerhet vid höga
tryck, har man i vissa kraftverk utrustat
åtminstone en panna med kombinerad eldning,
fig. 11. I dylika pannor låter man en kedjerost
överta som grundbelastning t.ex. en tredjedel av
ångeffekten, medan pulvereldningen får stå för
de övriga två tredjedelarna av effekten. Rosten
tjänar samtidigt som utbränningsrost, vilket gör
att det inblåsta pulvret icke behöver vara över
hövan finmalet.
Jag vill särskilt fästa uppmärksamheten på
upphängningen av den efterföljande värmeytan
på vattenkylda rör. Den av matarvatten
genomflutna bärande rörkonstruktionen är så utformad
att hela systemet fritt kan utvidga sig nedåt utan
att värmeytans rör bryter igenom
pannmur-ningen. På liknande sätt hänger man upp
liggande överhettare.
Viktsmässigt är konstruktionen med bärande
rör med i medeltal 3 % av den upphängda
rörvikten betydligt fördelaktigare än de av
specialmaterial gjorda upphängningarna, vilka fordrar
15—25 %.
Sedan man nu genom dessa bärrör har fått en
i alla avseenden driftsäker upphängning av
liggande delar av värmeytor har åter den gamla
stridsfrågan dykt upp, om det är bättre att göra
överhettarens värmeyta liggande eller hängande.
Bestämmande härvidlag är om pannan ofta
måste startas eller om den arbetar i kontinuerlig
drift. Hållbarheten hos en hängande överhettare,
som ligger i ett rökgasområde med hög
temperatur är en funktion av antalet startförlopp.
På senaste tiden har man i Tyskland i många fall
försett pannor för kontinuerlig drift med
hängande överhettare, emedan dessa har den
stora fördelen, att de i viss mån rengör sig själva.
Kemiska frågor
Av de i pannvattnet lösta beståndsdelarna har
som bekant de partikelstorlekar den största
benägenheten till skumning, vilka ligger på
gränsen mellan de kolloid-dispersa och grov-dispersa
områdena, alltså de som är av storleksordningen
0,1 fi. Man måste alltså i första hand genom
kemisk klarning före eller i samband med
av-härdningen av matarvattnet i så stor
utsträckning som möjligt avlägsna alla organiska ämnen
och övriga kolloider.
Alla ur den molekylära, dvs. äkta lösningen
utfallande ämnen slår sig emellertid samman till
komplex av kolloidal storlek, vilka småningom
växer till allt större komplex och härigenom
övergår från det kolloid-dispersa till det grov-dispersa
området, där de blir synliga för blotta ögat som
flingor eller kristaller. Detta betyder, att varje
ur den molekylära lösningen utfallande material
måste passera det för skumning farliga området.
I ett kemiskt avhärdat matarvatten består den
oundvikliga resthårdheten till största delen av
magnesiumsalter. Den inne i pannan genom
hydrolys av soda bildade natronluten leder nu,
Fig. 11. Strålningspanna med kombinerad kol pulver- och
kedjerosteldning, 160 t]h, 67 at ö, 500°C; rosteldningen
svarar för grundbelastningen, ca 1is av ångproduktionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
