Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 28 oktober 1950 - TAPline — den transarabiska oljeledningen, av J Gunnar Amnéus och Lennart Danielson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lft- oktober 1950
971
Fig. 3. Terrängen kring
Li-tani-floden i Libanon, nära
gränsen till Syrien.
åt med en hastighet av ca 15 m om året över en
kalkstensgrund som ofta går i dagen. I områdena
närmast Persiska Viken passerar ledningen ett
stort antal saltträsk, kallade "sabkhas". De är
ständigt våta, med en nästan helt slät yta som
ibland kan vara täckt av lös sand av varierande
djup. De är förrädiska för bilar och truckar, men
en förhållandevis god väg kan fås genom
noggrann planering och gradering av tillfört material.
Dynerna och saltträsken omväxlar med en ur
byggnadssynpunkt gynnsam terrängtyp, kallad
"dikaka", som består av fast, jämn sandmark,
glest bevuxen med små taggiga buskar. Sanden
förändras inte under vindens inverkan och
biltrafik är möjlig överallt. Väster oin Abu Hadriya
består marken under nästan 1 000 km av flacka
sten- och grusslätter utan annan vegetation än
det magra gräs som fläckvis spirar upp under
vinter- och vårmånaderna. Vissa delar är ytterst
oländiga med markytan täckt av sten, delvis
upptornad i oregelbundna högar. Byggnadsarbeten
är här nästan outförbara, och det mesta av denna
terräng har undvikits genom justering av
linjesträckningen.
Gränstrakterna mot Transjordanien består av
vidsträckta lavamarker. Lavan har delvis vittrat
till gul sand, inen stora områden är täckta med
block av varierande storlek. En hygglig väg kan
åstadkommas med måttligt arbete genom att
man undanskaffar lavablocken på ytan och för
på bindjord, vilket stabiliserar sanden så att den
inte blåser bort. Lavablocken under markytan
gör emellertid allt grävningsarbete mycket svårt.
Ett gemensamt drag för alla dessa terrängtyper
är den oändliga ödsligheten (fig. 5). På en sträcka
av 1 450 km finns ingen permanent bebyggelse,
inget odlat land. Det finns inga vägar, inga
telefonlinjer eller andra byggnadsverk och nästan
inga naturliga landmärken för identifiering. Man
Fig. U. De vandrande sanddynerna utgör besvärliga hinder
för byggnadsarbeten och oljeborrning.
fick spåra 1 600 km från Persiska Viken till
Libanon och ibland gick till och med lantmätarna
bort sig. Långa bilfärder utan infödda vägvisare
måste företas med hjälp av kompass och sextant
som vid färd med fartyg och flygplan.
Vattenfrågan ett besvärligt problem
Då den totala årliga nederbörden uppgår till
75—100 mm under några vintermånader, be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
