Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 28 oktober 1950 - Hänt inom tekniken - Båtbyggarutbildning i Stockholm, av N Lll - Skyddsrum för civilbefolkningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
990
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Ett av de 300 rummen
i projekterat berghotell vid
Birger Jarlsgatan i
Stockholm; t.v. freds-, t.h.
krigs-användning. Som skyddsrum
skall hotellet kunna bereda
plats för 2 500 liggande eller
5 600 sittande.
Statens Hantverksinstitut, tycker att att en dylik
yrkesutbildning för skärgårdens ynglingar sannerligen inte
kommer för tidigt. Båtbyggeri har ju gamla traditioner i
Stockholmstrakten, och antalet båtvarv inom länet är drygt
ett femtiotal. Men det är svårt att få yrkeskunnig
arbetskraft, varför det är ett önskemål att stimulera
skärgårdsungdomen för båtbyggeriyrket.
Ett annat behov, som borde tillgodoses, är undervisning
i konstruktion av segel- och motorbåtar, som här nästan
helt saknas. Det enda som i det avseendet nu torde stå till
buds i Stockholm är vad som genomgås i vissa delar av
ett par ämnen inom avdelning S på Tekniska Högskolan.
Möjligheten att delta i dessa ämnen är dock begränsad
till högskolans ordinarie, special- eller extra studerande.
Undervisning i båtbyggnad och båtkonstruktion fanns
ända till 1941 vid Tekniska Skolans i Stockholm
Maskinyrkesskola, som dock indrogs, då Tekniska Läroverket på
Kungsholmen kom till. Om icke vid detta läroverk
undervisning i båtkonstruktion kan anordnas, kanske någon av
de privata tekniska läroanstalterna med fördel kunde
inordna ett dylikt ämne på sitt schema. N Lll
Skyddsrum för civilbefolkningen. Svenska
Teknologföreningen har yttrat sig om ett betänkande om
skyddsrum för civilbefolkningen (SOU 1950 nr 13), avgivet av
1948 års skyddsrumsutredning med ledamoten av andra
kammaren G F Thapper som ordförande. Yttrandet har
i huvudsak utarbetats av en kommitté, bestående av E P
Hellström, G Lundin, I Tengvall, S Askergren, J Rydberg,
G Rylander, C H Johansson och M Linnman.
I utredningen framhålles inledningsvis, att de erfarenheter
som vanns under det senaste kriget samt de anfallsresurser
som man har att räkna med vid ett framtida krigsfall
avsevärt har ökat riskerna för verkningsfulla anfall mot
hemorten. En tillfredsställande lösning av
skyddsrumsfrågan utgör därför ett villkor för landets förmåga att
överhuvudtaget utstå ett krigs påfrestningar.
Skyddsrumsfrågan måste lösas med hänsynstagande till
anfallsmedlens utveckling samt med tillvaratagande av tillgänglig
sakkunskap inom forskningen och på det
konstruktionstekniska området. Principiellt är skyddsrumsfrågan en för
försvaret och riket i dess helhet mycket angelägen fråga.
Av särskilt intresse är att skyddsrummen föreslås utförda
med i regel väsentligt större motståndsförmåga än
tidigare. Inom sådana områden, där användning av
atombomber eller massinsats av bomber av konventionell typ
bedöms trolig, måste man enligt utredningen övergå från
den tidigare "normalskyddsrumstypen" till
fullträffskyddsrum, vilka där så är möjligt anordnas i berg. Framtidens
skyddsrum måste vidare i större utsträckning än vad som
hittills har ansetts erforderligt kunna tjäna som permanenta
uppehållsplatser för civilbefolkningen. Husskyddsrum skall
som normaltyp komma i fråga på sådana platser som
sannolikt icke blir utsatta för massinsats av minbomber
eller atombombanfall.
Utredningen uppskattar, att 3 milj. människor är
bosatta inom områden, som skall förses med fullträffskydds-
rum (enligt nuvarande riktlinjer anordnas skyddsrum i
orter med en sammanlagd folkmängd av 4,2 milj.). Behovet
av skyddsrum har undersökts i sex större städer, och med
ledning av dessa undersökningar har utredningen beräknat,
att platsbehovet i fullträffskyddsrum i hela landet skulle
uppgå till 1,05 milj. liggplatser. Av ekonomiska skäl har
dock utredningen stannat för en utbyggnad av 750 000
platser. Hänsyn har då tagits till att det även inom denna
begränsade ram är möjligt att i ett katastrofläge (t.ex.
blixtanfall) bereda hela befolkningen skydd, om
skyddsrummen överbeläggs. Utbyggnaden anses böra genomföras
inom tio år.
Utbyggandet av husskyddsrum, som nu numera endast
gäller nybyggnader, måste ske i samma takt som
bebyggelsen i övrigt, medan utbyggandet av fullträffskyddsrum
är oberoende av annan bebyggelse och därför kan
anpassas efter andra förhållanden än dem som gäller för t.ex.
bostädernas utbyggnadstakt. Enligt utredningen skulle
dessa skäl tala för att fullträffskyddsrummen lämpligen
kunde utföras som beredskapsarbeten vid eventuell arbets-’
löshet. STF har härtill anmärkt, att den finner det mindre
lyckligt om tillkomsten av skyddsrummen i väsentlig grad
skulle göras beroende av så osäkra faktorer som
växlingarna i arbetsmarknadsläget. Däremot är
fullträffskyddsrummen väl ägnade för utbyggnad vintertid och därför
lämpliga arbetsobjekt för utjämning av säsongvariationerna
i arbetskraftstillgången.
Utredningen anser vidare, att vid successiv bebyggelse
inom nyexploaterade områden gemensamt skyddsrum som
regel bör färdigställas samtidigt med att de första
byggnaderna uppförs. STF ifrågasätter, om inte erforderliga
berg- och betongskyddsrum lämpligen i full utsträckning
borde anordnas redan i samband med gatuarbetena.
Härigenom skulle såväl arbetsmaskiner och arbetskraft som
även vid bergskyddsrum utsprängda massor kunna
utnyttjas rationellare. En omsorgsfull planering av
terrasse-ringsarbetena skulle sålunda kunna eliminera en stor del
av transportbehovet för bortforsling av de överblivna
bergrumsmassorna.
Fullträffskyddsrummen skall som regel byggas av
kommunerna, medan husskyddsrum liksom hittills anordnas
av vederbörande fastighetsägare. För skyddsrum, som
kommun anordnar, skall staten bidra med tre fjärdedelar
av kostnaderna i stället för hittillsvarande två tredjedelar.
Fastighetsägarna skall principiellt vara delaktiga i ansvaret
för skydd åt dem som bor eller verkar inom fastigheten,
men deras ansvar begränsas till nybyggnader eller härmed
jämförliga till- och ombyggnader. Om fastighet skall ha
tillgång till fullträffskyddsrum, skall fastighetsägaren bidra
till skyddsrumskostnaderna med lika mycket som om
husskyddsrum hade anordnats i fastigheten
(fastighetsägar-bidrag).
Utredningen har fäst mycket stort avseende vid
möjligheterna att förränta skyddsrumskostnaderna. För att få
de ekonomisk-tekniska förutsättningarna belysta har man
låtit uppgöra förslag till tre intressanta berganläggningar
i Stockholm: en hotellbyggnad (fig. 1) vid Birger Jarls-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
