Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 4 november 1950 - Atomenergins ekonomi, av SHl - Den första privata atomreaktorn - Sotbeläggning på motorcylindrar - Människans livslängd - Ylletygers filtning - Spridningsfält från elgeneratorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1008
TEKNISK TIDSKRIFT
energi från moderna ångcentraler. Vid 100 % utnyttjande
av anläggningen beräknades nämligen priset för
atomenergi till 0,8 c/kWh, under det motsvarande pris för en
ångcentral är 0,65 c. Vid ett kolpris på 10 $/t skulle
priserna bli lika. Thomas skriver: "Det synes rimligt vänta,
att framtida utveckling av reaktorerna kommer att
resultera i standardisering av planering och konstruktion och
en betydande minskning i anläggnings- och driftkostnad."
Ett exempel på den fjärde typen av utredningar är den,
som publicerades av Isard och Lansing i J. Rev. Econ.
Stat. 1949 s. 217. Författarna utgår från data, som givits
av Thomas, och undersöker, vad som nu kan sägas om
kostnadsfördelningen inom en atomkraftanläggning. För
att lösa denna uppgift måste Isard ställa upp en utförlig
tabell upptagande sådana poster som ränta, avskrivning,
bränsle, underhåll osv. Vidare måste han justera Thomas’
data för att komma till en mer realistisk faktor för
anläggningens utnyttjande än de 100 %, som Thomas
förutsatt. När dessa ändringar gjorts, stiger priset till 0,94
c/kWh vid 80 % utnyttjande och till 1,45 c/kWh vid 50’%.
Ehuru det är högst diskutabelt, om dessa manipulationer
av Thomas’ siffror är riktiga, har denna fråga föga
betydelse i sak, ty målet för Isards undersökning var icke att
bestämma ett numeriskt värde på kostnaden utan i stället
att, så gott detta nu är möjligt, bestämma karaktären av
kostnaden för atomenergi och vissa ekonomiska
relationer, som kan bli av betydelse, när det blir möjligt att
bygga energireaktorer. Trots att Isard anger en siffra för
den totala energikostnaden, ger hans utredning icke en
uppskattning av denna utan i bästa fall blott en analys
av den inre kostnadsfördelningen.
Av de fyra olika typerna av beräkningar är alltså blott
Thomas-rapporten en åtminstone kvalitativ kostnadskalkyl.
Den synes visa, att t.o.m. den första uppsättningen av
verkliga energireaktorer borde ge elenergi till en kostnad,
som blott obetydligt överstiger den, som man måste räkna
med vid ångcentraler. Allteftersom reaktortekniken går
framåt kan atomsprängning mycket väl bli en högst
tilltalande energikälla. Denna uppfattning stöds av Menkes
undersökning vid Oak Ridge 1946 (Econometrica 1947
s. 315). Det är visserligen tänkbart, att Thomas-rapporten
är tekniskt felaktig och grundad på alltför optimistiska
antaganden, men tills någon mer välgrundad utredning
föreligger, utgör den det bästa rättesnöret.
Råmaterialtillgång
AEC:s förre chef Lilienthal har deklarerat: "Det har
sagts och skrivits, att det skulle finnas tillräcklig mängd
uranmalm blott för en relativt kort tid och att
utsikterna för atomenergins utnyttjande därför är små. Detta
är helt enkelt icke fallet... Så uttryckligt som den
nationella säkerheten tillåter, vill AEC förklara, att den icke
finner någon verklig grund för uppfattningen, att
urantillgångarna skulle vara starkt begränsade . . ."
Trots den säkra tonen i denna förklaring består en envis
skepticism beträffande tillgångaina på uran och torium.
Denna har flera orsaker. När det gäller frågor av stor
betydelse, betvivlar man gärna uttalanden, som ej ger
klara fakta och kvantitativa data. Av sådana känner man
blott uppskattningarna från förkrigstiden, och de är
avskräckande låga. Vidare anses, att blott en liten del av
jordens förråd av liran och torium är koncentrerad i
några få rika fyndigheter och att resten därför är utspridd
i så låg koncentration, att detta omöjliggör utnyttjandet av
atomenergi i stor skala.
Det kan emellertid anmärkas, att uran och torium
saknade ekonomiskt intresse före kriget. Det är därför
tänkbart, att nya fyndigheter kan upptäckas. Oavsett denna
möjlighet är emellertid den allt överskuggande frågan,
hur mycket renframställd uran och torium får kosta utan
att höja kostnaden för atomenergin så mycket, att dess
utnyttjande i stor skala blir omöjligt. Schurr och Marshak
har studerat denna sida av saken, och deras resultat kan
sammanfattas på följande sätt. Om uran och torium till
hela sin vikt kan omvandlas till energi, skulle de ge ca
5 000 000 kWh/kg. Med krigstidens uranpris på ca 40 $/kg
skulle råvarukostnaden bli 0,0008 c/kWh. Om man skulle
bli tvungen att utnyttja mycket fattiga uranmalmer och
priset på uran därför skulle stiga till 4 000 $/kg, bleve
kostnaden dock blott 0,08 c/kWh. Som energikälla skulle
uran till 4 000 $/kg ej bli dyrare än kol till 1,50 $/t, under
det verkliga priset för kraftcentraler är ca 5
Denna kolossala marginal för uran- och toriumpriset
förstoras ytterligare därigenom, att en betydande del av
jordens fattiga uranförekomster finns i oljeskiffer, råfosfat
och några guldmalmer. Statliga organ i USA, England och
Sydafrika har redan vidtagit åtgärder för att tillvarata
uran i den guldhaltiga sanden vid Witwater. Möjligheter
av samma typ finns för uranförande oljeskiffer, och
framställning av olja och uran förefaller särskilt
tilltalande för USA av två skäl. Ett sådant företag skulle
minska landets beroende av import, och det skulle
sannolikt minska kostnaden för inhemsk framställning av båda
produkterna.
Med dessa synpunkter som bakgrund kan man värdesätta
de vanligen accepterade uppskattningarna av jordens
tillgångar på uran och torium mycket optimistiskt. Även om
man blott skulle kunna nå 25 gånger högre energiutbyte
än det nuvarande i stället för teoretiskt tänkbara 140
gånger, borde atomenergi kunna utnyttjas i stor skala vid
sidan av kol och vattenkraft under många århundraden.
L R Hafstad3, chef för AEC:s reaktorforskning, säger, att
ett civilt utnyttjande av atomenergin, om det kan
realiseras, troligen kommer på grund av och icke trots militära
behov. Han beräknar, att fyra stora forskningsreaktorer
i anläggning kostar 2 688 kW mot 133 $/kW för
ångkraftcentraler. Atomenergireaktorer måste därför
förbättras oerhört, innan de kan konkurrera med gängse
kraftcentraler. För närvarande är de så dyra, att ett privat
bolag icke kan drömma om att försöka starta en sådan
anläggning. Sparfaktorn är den militära forskningen. Krig
eller fruktan för krig tar ingen hänsyn till ekonomin och
kan därför en gång göra atomenergin tillgänglig för
fredligt bruk. SHl
Litteratur
1. Loftus, J E: Some observations ön the economic of atomic
power. Sci. Monthly 70 (1950) s. 396.
2. Atomic energy. Its futiirc in power production. Chem. Engng 53
(1946) h. 10 s. 125.
3. Dividends of war. Time 5 juni 1950 s. 38.
Den första privata atomreaktorn skall byggas av
Uni-versity of North Carolina i samarbete med Atomic Energy
Commission till en kostnad av ca 1 M$.
Sotbeläggning på motorcylindrar kan avlägsnas utan
att cylinderlocket tas av med hjälp av specialpreparerade
riskorn. Med komprimerad luft pressas dessa genom
tänd-stiftshålet in i förbränningsrummet, där de sliter av
koks-flagorna från cylinderväggarna. Därefter sugs riskornen
ut igen.
Människans livslängd kunde fördubblas inom de
närmaste tio åren, säger gerontologerna, om ett anslag på
3 M’$ kunde erhållas för forskning inom deras vetenskap.
Denna sysslar med problemen att göra åldrandet
långsammare och att förhindra ålderdomskrämporna.
Ylletygers filtning minskas genom att ullen behandlas
med metylolmelaminharts. Detta sätter sig kring fjällen
på fibrerna, som får en jämnare yta och därigenom
minskad tendens att filta.
Spridningsfält från elgeneratorer kan orsaka
korrosion av oljerenare, som placeras tätt intill eller mellan
två generatorer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
