Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 42. 18 november 1950 - Vagnbjörnen, av Joh. Culemeyer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
11 november 1950 1049
Vagnbjörnen
Professor Joh. Culemeyer, Göttingen
Det är inga små mängder av besvär,
tidsförlust och även skador på godset genom åverkan
av olika slag som kan inbesparas, om
järnvägsvagnen kan transporteras på ett vägfordon fram
till den plats där dess last skall användas eller
där den skall lastas, dvs. på fabrikernas
materialgårdar eller lager m.m., vid upplag för järn,
stenkol, virke, byggnadsmaterial etc. eller med
ett ord på alla ställen där man förbrukar eller
tillverkar fraktgods, men där järnvägsspår ej
finns eller kan framdras. Det finns ju tusentals
industriföretag i varje land, som måste undvara
anslutningsspår och många, som har ett dylikt
eller kunde ha ett, men på grund av olika lokala
förhållanden i sina anläggningar icke kan
framdra dylika spår till önskad plats. Dit kan man
dock nå fram med vagnbjörnen
("Strassenroller"), fig. 1.
Deutsche Reichsbahn var den första järnväg,
som satte det i Tyskland utbildade vägfordonet
i allmän trafik (år 1933). För närvarande
används dessa fordon i Västtyskland i nästan 60
städer, under det att de i Östtyskland före 1945
förekom i omkring 20 städer.
Tyska statsbanorna har prövat de mest olika
typer av dessa fordon sedan år 1932, alla i
överensstämmelse med författarens patent. I sin
egen trafik har järnvägen till trafikanternas fulla
belåtenhet med vagnbjörnar befordrat vida över
en miljon järnvägsvagnar under de mest
skiftande förhållanden. Vagnbjörnarna har införts
i Österrike, Frankrike, Tjeckoslovakiet, Polen,
Jugoslavien samt — helt nyligen — i Sverige.
Givetvis kan vagnbjörnen, utom för transport
av järnvägsvagnar, även användas för befordran
av större och tyngre föremål såsom ångpannor,
transformatorer och stora maskiner av alla slag,
även sådana, som ej går klara för järnvägarnas
lastprofil.
Vagnbjörnens fördelar
Bland fördelarna med vagnbjörnens
användning må nämnas följande:
För industriföretag, som ligger långt från
järnväg eller av andra orsaker icke till rimlig
kostnad kan erhålla spårförbindelse med järnväg, är
vagnbjörnen en billig ersättning för dylika
förbindelser och den kallas därför stundom "det
flyttbara anslutningsspåret".
Den på bangårdarna med lossning och lastning
sysselsatta personalen, som på grund av
ojämnheter i vagnomloppet ofta måste avbryta sitt
arbete, blir obehövlig, ett förhållande, som anses
innebära en bland de största fördelarna med
systemet.
De skadegörelser av olika slag, som ofta
uppkommer i samband med godsets lastning och
lossning på bangårdarna, undvikes. Kostnaden
för emballage kan minskas och staplingen av
styckegods förenklas. Dammbildningen vid
omlastning av kol, sand, cement etc. undvikes.
Vid industriföretagen kan arbetet med godsets
lastning och lossning rationaliseras med
specialapparater (gripskopor, transportörer etc.) på ett
helt annat sätt än som är möjligt på en bangård.
Härigenom påskyndas även vagnomloppet.
Transport med vagnbjörnar av specialvagnar
(t.ex. kylvagnar och cisternvagnar), särskilt
vagnar med trögflytande vätskor såsom tjära och
melass eller med brännbara vätskor, gör det
 |
| Fig. 1. Den första typen av tvådelad, 16-hjulig vagnbjörn med en 20 t kolvagn. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
