Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 42. 18 november 1950 - Simplifiering i industrin, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108-4
TEKNISK TIDSKRIFT
som kan främja hög produktivitet och låga kostnader,
samt den betydande publicitet som tillverkarnas
ansträngningar att hålla ned typvariationerna och de därmed
förknippade fördelar omges med. Den omständighet, att
USA:s industrier i regel vill ha så mycket publicitet som
möjligt om sina arbeten och sina resultat, är i och för sig
en faktor, som starkt har bidragit till hög produktivitet
och låga kostnader.
För övrigt har simplifieringstanken och
standardiserings-strävandena ett starkt stöd i sådana statliga organ som
National Bureau of Standards, vidare i sådana
näringslivets sammanslutningar som American Standards
Association, American Society for Testing Materials samt
yrkessammanslutningar (främst ingenjörsföreningarna) och
branschföreningar. Den samlade påverkan, som dessa
organisationer utövar, bidrar i hög grad till att enskilda
firmor i allmänhet icke bara godkänner, utan även kräver
standardiserad materiel och låter principen om
typbegränsning löpa som en röd tråd genom hela
produktionsprocessen fram till den färdiga produkten.
Simplifieringeris resultat
Ett gott exempel på de resultat, som man kan
åstadkomma genom simplifiering, gavs av en radiofabrikant.
Denne hade begränsat antalet huvudtyper av
televisionsmottagare till två, med många delar gemensamma för de
båda typerna. Som ett direkt resultat av typreduceringen
hade produktionen sedan krigets slut gått upp med 80 %.
Av radiomottagare hade företaget före kriget 160 olika
typer, av vilka en del producerades i så små kvantiteter
som 2 000 per halvår. För att undvika av denna rikliga
sortering förorsakade ideliga ändringar i fabriks- och
arbetsplaneringen koncentrerades produktionen efter kriget
till ett femtontal modeller, där samma chassi användes
till fem olika apparater. Produktionsserier på 250 000
apparater av en enda typ är nu vanliga och priserna står
fortfarande i förkrigsnivå, trots de avsevärt ökade
kostnaderna.
Samma företag hade i hög grad förenklat delar och
tillbehör för att åstadkomma största möjliga utbytbarhet,
med en stark reduktion av lagerhållningen till följd. I
detta företag var simplifieringen en nyckelfaktor, av
företaget självt betecknad som dess "livräddning".
I den amerikanska rörledningsbranschen har genom
branschföreningens försorg genomförts en mycket stark
minskning av sorteringen genom eliminering av de typer,
som såldes i mycket litet antal. Av järnventiler upptog
sålunda 53 % av sortimentet endast 1,8 % av
försäljningen. Den företagna utsorteringen medförde, att priserna på
järn- och mässingsventiler steg med endast 50 % under
perioden 1939—1948, trots att material- och
arbetskostnader mer än fördubblades.
I bilbranschen har simplifieringen genomförts kanske
tidigare och i större utsträckning än i någon annan bransch.
I stora koncerner — t.ex. General Motors — som tillverkar
flera olika märken i olika modeller, hopsättes dessa av ett
begränsat antal chassier, motorer och karosser. Även
tillbehören är mycket starkt standardiserade och anskaffas i
stor utsträckning från utomstående specialföretag, vilka
kan hålla långa tillverkningsserier. Trots denna
omfattande simplifiering och standardisering förbises icke
konsumentens krav på omväxling — fortfarande erbjudes
honom vagnar med olika färg och utstyrsel, extra utrustning
o.d. mot en lämpligt avvägd extrakostnad.
Även inom metallindustrin har simplifieringen nått
mycket långt, vilket hänger samman med dess karaktär av
serviceindustri. Muttrar, bultar och nitar är sedan länge
standardiserade och begränsade till sortimentet. Antalet
typer av armeringsjärn har reducerats till 14. Under andra
världskriget har antalet stålkvaliteter reducerats från 5 000
till 300. En industri, som tillverkar pressade
aluminiumdelar, har genom en betydande minskning av antalet
verktyg samtidigt med en måttstandardisering ernått utbytbar-
het fabrikerna emellan. Detta har gjort det möjligt att
serietillverka verktygen till 30 % lägre kostnad än tidigare,
samtidigt som tillverkningsprocessen har kunnat
automatiseras i hög grad.
Inom färgindustrin har man branschvis inriktat
produktionen så, att varje tillverkare koncentrerar sin
tillverkning på tolv färger i en, två eller tre kvaliteter. Trots detta
kan köparen erbjudas ett ganska stort urval eftersom varje
tillverkare har sin egen kollektion, som kan varieras från
den ena säsongen till den andra. Inom denna industri har
även en avsevärd förenkling av förpackningarna
genomförts.
Ett exempel på simplifieringen i elindustrin är
tillverkningen av strykjärn. Före kriget hade ett företag 19 typer,
av vilka några tillverkades endast för att man skulle ha
en liknande typ som konkurrenterna. Nu har man
koncentrerat tillverkningen till fyra typer, för vilka man
använder endast två olika bottenplattor, termostater och
överdelar. Trots att materialkostnaderna har fördubblats och
lönerna stigit med 67 % sedan före kriget har
efterkrigs-priset kunnat hållas 14 1% lägre än då. Till följd härav har
totalförsäljningen fördubblats, tillverkningsserierna har
förlängts avsevärt, och därmed har en ökad mekanisering
kunnat genomföras vid tillverkningen. Med andra ord, man
har här fått en ren motsats till den annars vanliga
"cir-culus vitiosus".
Specialisering
Vid sidan av simplifieringen har en annan
rationaliseringsåtgärd genomförts i stor utsträckning i USA, nämligen
specialisering. Så snart en fabrikant finner, att han kan
skaffa sig en viss artikel billigare från en utomstående
leverantör, är han beredd att upphöra med att själv
framställa artikeln. På motsvarande sätt, när en leverantör kan
erbjuda billigare eller bättre artiklar än vad en tidigare
underleverantör har gjort, byter fabrikanten
underleverantör utan att tveka, även om samarbetet har pågått
mycket länge.
I gengäld råder ett mycket intimt samarbete mellan
huvudfabrikant och underleverantörer. Dessa har oftast fritt
tillträde till huvudfabriken och får tillfälle att yttra sig
om planer och produktionsmetoder och föreslå
förbättringar. En anda av fri samverkan har härigenom vuxit
fram, som är till fördel för båda parter.
Amerikanska tillverkare är också mycket pigga på att
dela med sig av sina erfarenheter och att diskutera
produktionsmetoder med både vänner och konkurrenter. Det
är deras övertygelse, att alla har mycket att vinna på
samarbete och att ingen förlorar. Fabrikernas dörrar är öppna
för alla och inga hinder reses mot den, som i detalj vill
skärskåda produktionen. Dessutom finns en utpräglad
tendens att hjälpa varandra i svårigheter. Samtidigt hålles
konkurrensandan mycket högt, både ideellt som en de
låga kostnadernas filosofi, och reellt i en strävan att
överträffa konkurrenten.
En allt mera utpräglad tendens till specialisering gör sig
gällande särskilt inom stora industrikoncerner, som kan
samordna produktionen från sina olika fabriker så, att
dessas produkter säljes både till andra avdelningar inom
koncernen och på öppna marknaden. Även hos mindre
företag drives ibland specialiseringsprincipen så långt, att
fabrikerna blir rena sammansättningsvërkstäder.
Fördelen med denna specialisering är, att
huvudtillverkaren kan dra fördel av de lägre kostnader och den ofta
bättre kvalitet, som specialisten kan erbjuda genom
tillverkning i långa serier. Denna är oftast starkt
mekaniserad med användning av dyrbara specialmaskiner, men
genom att anläggningskostnaden kan fördelas på det
samlade behovet från flera beställare, kan enhetskostnaden
ändå minskas. Genom att specialisten inriktar sig på ett
mindre urval av artiklar kan han i regel, genom
koncentrationen av sina ansträngningar, erbjuda kontinuerligt
förbättrade modeller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
