Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 43. 25 november 1950 - Konstruktion av ekofria akustiska mätrum, av Ove Brandt och Torsten Hagman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108-4
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 3. Inverkan av förhållandet mellan tapp- och baslängd
på absorptionen hos en 100 cm tjock absorbent; i detta fall
bör baslängden vara ca 20 cm.
Fig. A. Förhållandet mellan tapp- och baslängd bör väljas
rätt. I detta fall får man icke lägre gränsfrekvens, om
tjockleken ökas från 70 (A) till 86 cm (D), såvida man icke
samtidigt väljer förhållandet optimalt; bäst är här kilen B.
vid på olika absorbenttyper, och man kom slutligen fram
till att forma absorbenten som kilar, placerade vinkelrätt
mot ytorna och tillverkade av ett högporöst material,
benämnt Fiberglas3. Det i USA utförda
undersökningsprogrammet, som egentligen syftade mot att ge allmänna
konstruktionsdata för absorbenttyper av varierande
gränsfrekvens, var dock helt baserat på användningen av
Fiberglas. Eftersom ett sådant material blott genom
import var tillgängligt i Sverige, måste ett nytt
undersökningsprogram genomföras, när de två ekofria rummen på
KTH skulle konstrueras. Härvid erhölls så generella
resultat, att man även kan konstruera andra rumstyper på
basis av det valda inhemska materialet, nämligen
Rock-wool.
Mätningar av absorption och strömriingsmotstånd
De mätningar, som gjordes för att komma fram till
lämpliga absorbenttyper, omfattade absorption och
strömningsmotstånd hos det ifrågavarande materialet Rockwool.
Vid absorptionsmätningen användes rörmetoden4, som
direkt ger ett provs absorptionskoefficient vid vinkelrätt
infall. Eftersom det här gällde att få fram
absorptionskoefficienten för frekvenser ända ned till omkring 50 p/s,
kom ett ca 6 m långt stålrör med innerdimensionerna
20 X 20 cm2 till användning. Vid ena änden av apparaten
inmonterades de olika absorbenttyperna, och med hjälp av
en mikrofon, som transporterades genom röret på en vagn,
kunde tryckmaxima och -minima uppmätas och därmed
absorptionskoefficienten vid vinkelrätt infall. Apparaten
är användbar inom frekvensområdet 35—1 500 p/s.
Eftersom det här uteslutande var fråga om absorbenter med
mycket hög absorption, uppmättes dock i stället för den
vanliga absorptionskoefficienten oc, baserad på
förhållandet mellan absorberad och infallande ljudenergi,
tryck-reflexionskoefficienten R. Härvid gäller sambandet
R = \’l -^x
Absorptionskoefficienterna 0,96, 0,99 och 0,9991 motsvarar
alltså tryckkoefficienterna 0,20, 0,10 och 0,03. Om man
uttrycker motsvarande siffror i procent, definierar man
en absorbents gränsfrekvens som den frekvens, där
absorptionskoefficienten har sjunkit till 99 %, eller Ri=10 %.
Undersökningarna avgränsades till att omfatta detta enda
inhemska material, Rockwool, som tycktes lämpa sig för
ändamålet vid tiden för arbetets påbörjande. Materialet
kan tillverkas i tätheter mellan 50 och 100 kg/ms. Det var
dock önskvärt, att man höll större delen av materialet
vid omkring 65 kg/m3, vilket är ett standardutförande och
därför mest ekonomiskt.
Även med hänsyn till utformningen av absorbenten
gjordes vissa inskränkningar genom att enbart kilformiga
absorbenter enligt fig. 1 undersöktes. Det var också här
med hänsyn till ekonomin som nämnda avgränsning
företogs. Tillverkningen av kilar kan nämligen utföras utan
nämnvärt spill med hjälp av en bandsåg, medan andra
former som t.ex. pyramider eller exponentialformade kilar
är ganska dyrbara, då mycket material går förlorat vid
deras tillverkning. Sådana former visade sig icke heller
vid de amerikanska undersökningarna ha någon väsentlig
fördel jämfört med kilformer enligt fig. 1.
Avsikten var att bestämma och sedan kontrollera
materialets akustiska egenskaper genom uppmätning av dess
Fig. 6. Inflytande av luftmellanrum bakom kildelen. Man kan
ha ett luftmellanrum på upp till 50 % av baslängden, utan att
man får någon väsentlig minskning av absorptionen; detta
resultat gäller också för andra killängder.
Fig. 5. Inflytande av
olika volymvikter hos
bakplattan. Vid denna
längd uppnås en viss
fördel genom att välja
bakplatta med högre
volymvikt än främre
delen av kilen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
