Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 43. 25 november 1950 - Konstruktion av ekofria akustiska mätrum, av Ove Brandt och Torsten Hagman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108-4
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 10. Beklädnad av en
väggyta; på våggen av
håltegel staplas två
Rockwool-skivor; utanpå dessa hänger
från taket ett bärande nät av
kycklingnät, där kilkorgar
fästes.
Konstruktiva detaljer för ekofria rum på KTH
För Institutionen för telegrafi och telefoni på KTH
konstruerades ett stort ekofritt rum på grundval av
ovannämnda principer. Förutom att man för de
ifrågakommande mätningarna måste fordra ett relativt stort utrymme,
var det av hänsyn till de fysiologiska mätningar, som till
stor del kommer att utföras i rummet, också nödvändigt
Fig. 11.
Kontrollmätningar av avståndslagens giltighets-område i
rummet, fig.
9, utförda
efter en
diagonal, parallell med
golvet.
att ställa stora fordringar på ljudisoleringen mot
omgivningarna samt på en förstklassig ventilationsanläggning,
som skulle kunna arbeta utan akustiska störningar till
följd. Ett särskilt problem utgjorde de elektriska
störningarna från televisionssändningarna vid KTH, och man
måste därför kräva en mycket omsorgsfull elektrisk
avskärmning av rummet.
En nästan idealisk placering för ett sådant rum hittade
man i en ljusgård inom KTH:s östra flygel. Man hade här
tillfälle att konstruera rummet som en separat enhet utan
fast kontakt med övriga byggnadselement men ändå
skyddat mot gatubuller genom de kringliggande högre
byggnaderna. Bottnen i ljusgården bortsprängdes och schaktades
till ett djup av omkring 1,5 m. På ett lager av ca 30 cm
sand placerades en 5 cm tjock mineralullsmatta, och härpå
göts rummets golv — en ca 15 cm tjock armerad
betongplatta. Väggarna i rummet ställdes sedan på den "flytande"
betongplattan och utgjordes av bärande betongpelare,
mellan vilka inlades tegelytor, bestående av halvstens
håltegel, ställda på högkant framför vanligt tegel. Mellan
rummets och ljusgårdens väggar blev sålunda ett
luftmellanrum, i vilket en 2 cm mineralullsmatta placerades. På
väggarna i rummet vilar en 10 cm tjock betongplatta.
För att lämna ytterligare skydd mot yttre akustiska
störningar är rummet försett med ännu ett tak av
siporex-plattor på järnbalkar, infästa i ljusgårdens väggar. I tak
och väggar är ingjutna ca 1 200 vanliga halvliters
mjölkflaskor med öppningarna in mot rummet. Avsikten var att
använda flaskorna för att förbättra rummets absorberande
egenskaper vid mycket låga frekvenser, varför man med
hjälp av korkar med olika stora hål avstämde flaskorna
till resonansfrekvenserna 65, 70 och 75 p/s. Vid den höga
absorption, som man sedermera erhöll med den valda
absorbenttypen, torde man dock kunna ifrågasätta sådana
resonatorers lämplighet för ekofria rum av denna typ.
Innan rummet kläddes med absorbenter, hade det
inner-dimensionerna ca 6,75 X 9,75 X 5,0 m3. Den stora
användningen av håltegel i olika format på rummets väggar
medförde, att rummet redan före beklädnaden med
absorben-terna var ganska dämpat. Enligt företagna mätningar var
efterklangstiden så låg som 0,6 s vid 500 p/s.
Konstruktion och data för den absorbent, som användes
i rummet, framgår av fig. 8. Det visade sig möjligt att
kombinera kilarna med utgångspunkt från materialets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
