Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 2 december 1950 - Synpunkter på den högre tekniska undervisningen, av Ragnar Woxén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108-4
TEKNISK TIDSKRIFT
högskolan antagen teknolog som vill genomföra
studierna också i praktiken har ur
begåvningssynpunkt erforderliga kvalifikationer.
I samband med psykotekniska prov bör man
emellertid ihågkomma fördelen med dem,
nämligen att de dels leda till att många studerande
kunna antagas vid lägre ålder, dels att
studerandegruppen får mera allsidig sammansättning än
om enbart studentbetyg vore avgörande. Å andra
sidan kan en fara ligga däri att många
studerande med alltför låga studentbetyg kunna bli
antagna, något som kan leda till ett neddragande av
studieresultaten inom vederbörandes avdelning.
I)e psykotekniska proven äro emellertid ingen
stor fråga utan synas böra bibehållas ytterligare
några år, så att man under denna tid hinner
bilda sig en på statistiskt material grundad
uppfattning om provens ev. värde.
Vad poängräkningssystemet i övrigt beträffar
kan det ifrågasättas, huruvida det nuvarande
tillvägagångssättet med tillgodoräknande av
matematik, fysik, kemi, teckning och språk samt för
avdelning L även biologi är tillfyllest eller bör
utbyggas till att omfatta alla i studentexamen
ingående ämnen, möjligen med undantag av
kristendom, samt huruvida en latinstudent med
gott betyg skall kunna uppnå samma poäng som
en realstudent vid ansökan till en teknisk
högskola. Åtskilliga skäl talar för ett
tillgodoräknande av flera ämnen, då detta skulle verka i
sådan riktning att vederbörande finge större
intresse för mera allsidiga studier. Å andra sidan
är det av stor vikt för en teknisk högskola att
de inträdessökande i möjligaste mån besitta
någorlunda samma baskunskaper i för de
kommande studierna grundläggande ämnen,
exempelvis fysik och kemi. Det skulle säkerligen vara
olyckligt om sådana antagningsnormer skapades
att t.ex. en latinstudent, som sålunda icke läst
realkursen i matematik, skulle kunna antagas.
Man synes därför böra utgå ifrån att nuvarande
behörighetskrav 0111 studentexamen på reallinjen
böra bibehållas men att flera i denna examen
ingående ämnen skola poängteras, något som
utan olägenhet blir möjligt om
konkurrenskompletteringarna slopas men som verkar i
allmänbildande riktning.
Läro- och timplaner
I gällande "Läro- och timplaner" redovisas
antalet i olika ämnen förekommande föreläsningar
och övningar ävensom sammanlagda timantalet
per vecka. I det föregående har jag sammanställt
minimiantalet föreläsnings- och övningstimmar
i de båda lägre resp. högre årskurserna.
Siffrorna variera väsentligt. I den lägre avdelningen
bör belastningen ej överstiga 120 h, dvs. 30 h per
vecka, utom möjligen för K, där ett stort antal
laboratorietimmar förekommer i förhållande till
antalet föreläsningstimmar. I den högre avdel-
ningen borde det schemamässiga timtalet ligga
mellan 100 och 80, dvs. 25 resp. 20 h per vecka.
Det nu redovisade timantalet utgör emellertid för
närvarande intet verkligt mått på
arbetsbelastningen för en studerande.
Lärarna i vissa ämnen betrakta exempelvis
övningstiden såsom den mottagningstid, under
vilken de själva eller deras assistenter skola vara
tillgängliga för teknologerna. Andra återigen
hävdar att normalteknologen inom den angivna
övningstiden skall hinna genomföra samtliga
föreliggande övningsuppgifter. I allmänhet
förhåller det sig så att den schemamässiga
övningstiden alls icke räcker till för de föreliggande
övningsuppgifterna. Ej heller är antalet
föreläsningstimmar något som helst mått på
svårighetsgraden eller den arbetskvantitet som erfordras
för godkänd tentamen. På denna punkt måste
en någorlunda fix relation mellan teoretisk och
verklig minimibelastning eftersträvas. Jag skulle
emellertid tro att denna fråga löser sig utan
ytterligare åtgärder eftersom studentkårens
studieråd har möjlighet att reagera om belastningen
blir exceptionellt stor i något ämne. Likaså har
vederbörande avdelningsråd möjlighet att då
ingripa i kontrollerande och reglerande syfte.
De ämnen i vilka undervisning meddelas eller
i framtiden bör meddelas kunna uppdelas i
tre huvudgrupper: I, grundläggande ämnen,
såsom matematik, fysik, mekanik, tillämpad
matematik, hållfasthetslära, teoretisk
elektroteknik, byggnadsstatik, oorganisk kemi, organisk
kemi etc., III tillämpade fackämnen, såsom
mekanisk teknologi, ångteknik, läran om
vattenmotorer och pumpar, förbränningsmotorteknik
etc. för M, teknisk hydromekanik,
flygmotorteknik etc. för S, elektronik, telegrafi och
telefoni, radioteknik, elektromaskinlära etc. för E,
kommunikationsteknik, byggnadsteknik,
brobyggnad, vattenbyggnad etc. för V, teknisk
oorganisk kemi, teknisk organisk kemi,
livsmedelskemi, cellulosateknik och träkemi, papperstekniK
etc. för K, gruvbrytning, anrikning,
metallhytt-konst, järnets bearbetning och behandling etc.
för B, arkitektur, stadsbyggnad etc. för A samt
skifteslära, fotogrammetri etc. för L. Mellan
dessa båda grupper finnes en grupp II, övriga
och orienterande ämnen, såsom nationalekonomi,
rättskunskap, allmän hygien etc. samt kemi för
icke-kemister, elektroteknik för
icke-elektrotek-nici, maskinlära för fysiker, byggnadslära för
icke-arkitekter etc. Till denna grupp böra även
hänföras ämnen av samhällsorienterande och
allmänbildande karaktär.
Den blivande teknikern bör utbildas så, att han
får förmåga att tillgodogöra sig vetande och att
snabbt sätta sig in i och lösa nya problem,
varjämte han bör givas sådan inriktning att han
kan bli en god medborgare i samhället med vad
därtill hörer. För att denna målsättning skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
