Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 2 december 1950 - Ingenjörslegitimering och ingenjörstitlar i USA, av W S - Vilka egenskaper krävs av en ingenjör? av Alarik Degerman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108-4
TEKNISK TIDSKRIFT
skinella utrustningens tekniska skötsel och optimala drift.
Driftingenjören ("shop supervisor") är på sätt och vis en
cirkulerande arbetsledare, som samordnar sin egen
avdelning till en effektivt arbetande enhet.
Högskoleexamen är närmast en symbol och ett bevis på
att personen i fråga har slutfört vissa studier enligt ett
godkänt program. För en "junior engineer" eller
"engineer-in-training" är praktiktiden måhända ännu viktigare än
hans teoretiska utbildning och akademiska betyg. Hans
arbetsgivare är därför en viktig faktor med stort ansvar
för den unga ingenjörens karriär inom facket (J H R
Arms i Tekn. Aikl. 1950 h. 19). W S
Vilka egenskaper krävs av en ingenjör? Vem lämpar
sig till ingenjör? Den frågan har på sistone varit föremål
för anlagsforskarnas intresse, och detta inte blott ur rent
teoretisk synpunkt utan även, och framför allt, ur praktisk.
Man kan knappast påstå, att någon egentlig
anlagsforskning existerade före tjugotalet, men just vid den tiden
började psykologerna ställa sig frågan, huruvida det inte
skulle vara möjligt att utröna, vilka medfödda
färdigheter olika yrken krävde, och att finna metoder för deras
fastställande. Till de forskare, som sysslat med dessa
problem, hör 0’Connor i USA, som började sina
undersökningar vid General Electric Co. 1922.
0’Connor resonerade på ungefär följande sätt. Om man
undersökte ett större antal individer, sysselsatta inom
skilda yrken, för att utröna de karakteristiska
egenskap-perna hos de skickligaste av dem, skulle det kanske vara
möjligt att isolera vissa särdrag, vilka på sitt sätt
kunde sägas vara jämförbara med materiens kemiska
element. Genom ett sådant förfarande skulle man kunna
upptäcka vissa mänskliga "grundämnen", vilka sedan kunde
sammanföras till ett slags arbetstypmodeller, som kunde
användas för att hjälpa individerna att förstå sig själva
och finna det arbete, för vilket de bäst lämpade sig.
Arbetet härmed blev mycket mödosamt, och åtskilliga var
de misslyckanden, som kantade vägen mot målet. Detta
uppnåddes slutligen, sedan testen nått en viss grad av
fulländning.
Ingenjören som yrkesman kan just inte påstås alltid ha
blivit uppskattad till sitt fulla värde, men det ligger säkert
ingen överdrift i påståendet, att det senaste kriget med
dess oerhörda tekniska utveckling givit honom den
uppskattning, vilken han så väl förtjänar. Men även om man
inte kan komma ifrån, att industrin många gånger givit
företräde åt tjänstemän och försäljare, så har man å andra
sidan inte svårt att förstå, varför så blivit fallet. Det
bottnar i den äkta ingenjörens läggning; hans subjektiva
personlighet, som just är en av de karakteristiska
egenskaperna hos en individ, för vilken ingenjörsyrket är den
lämpligaste levnadsbanan.
En ingenjör är i regel benägen att i alltför hög grad
fördjupa sig i sina egna, speciella problem, varigenom han,
utan att ban kanske själv alltid märker det, bryter
kontakten med sina medmänniskor. Han glömmer ofta värdet
av samarbete och kontakt med andra. Få grund av sin
subjektiva läggning har han lättare härför än en
tjänsteman och en försäljare. Enligt anlagsforskarna står
ingenjörens begränsning i detta avseende i samband med
ordförrådet. Det har nämligen visat sig, att ingenjörer i
allmänhet får låg poäng i vanligt ordförråd, även om de får
hög poäng, när det gäller det tekniska ordförrådet.
Om man frågar sig, vad som är det viktigaste anlaget
fölen ingenjör, svarar anlagsforskarna, att det är rumslig
föreställningsförmåga, förmåga att tänka i tre
dimensioner. Blott den, som äger denna förmåga, kan med hjälp
av en ritning föreställa sig, hur en maskinell anordning
fungerar. Man tror, att denna egenskap, vilken även är
väl utvecklad hos 25 % av kvinnorna, går i arv från mor
till son och från fader till dotter.
Man presenterar just ingen nyhet, när man säger, att
ingenjören i våra dagar är en specialist. Ägnar han sig åt
teknik i allmänhet, kan han inte tänka sig någon större
framgång. Enda möjligheten för honom är att välja en
specialgren inom tekniken, som står i överensstämmelse
med hans "begåvningstyngdpunkt", hans dominerande
anlag, om han vill vinna det bästa resultatet av sitt arbete.
Den som äger musikalisk begåvning, kan ägna sig åt
ljudteknik, den med konstnärliga anlag kan bli arkitekt, och
den som har "expeditionssinne", dvs. sinne för ord och
siffror, kan ägna sig åt bostadsberäkningar. Skälet till att
cn ingenjör måste vara subjektiv ligger däri, att han måste
syssla med individuellt arbete.
1 detta sammanhang bör några kommentarer göras. Det
händer inte så sällan, att en industri placerar någon av
sina ingenjörer som direktör för företaget. Detta slår inte
alltid väl ut. Förklaringen ligger däri att en
förvaltningsman måste äga en annan anlagskombination än en
ingenjör. Han bör äga anlagskombinationen objektivitet och
svag rumsföreställning, och anlagsforskarna lanserar
därför. paradoxalt nog, den meningen, att det är bättre att
välja de sämsta ingenjörerna till tjänstemän. 0’Connor
relaterar ett par exempel, som är belysande nog.
En större firma anmodade institutet att undersöka tjugo
underordnade tjänstemän för att kunna bedöma, vilka som
borde utbildas till högre poster. Anledningen var tråkiga
erfarenheter, som företaget gjort för många år sedan, då
man placerat den bästa ingenjören på en ansvarsfull post
inom förvaltningen. Mannen misslyckades totalt, men fick
i alla fall stanna på sin plats i sex år. Sedan måste
emellertid företaget flytta honom tillbaka på hans gamla plats.
För ingenjörens eget vidkommande blev detta en
fullständig katastrof. Han ansåg sig inte längre ha någon
framtid i firman, då han menade sig ha gjort fiasko.
Undersökningen gav honom en mycket hög poäng i
subjektivitet, och han ägde en utpräglad rumsföreställning. Hade
han stannat på sin post som ingenjör, skulle han säkert
ha betytt en vinst för företaget, alldeles bortsett från att
han själv utvecklats på ett lyckligare sätt.
Vid ett annat tillfälle testades en ljudtekniker i
Philadelphia, som varit anställd i ett ljudtekniskt företag i
femton år. I många år ansågs han som en av företagets
skickligaste ingenjörer. Vid undersökningen visade hans prov
stark subjektivitet, god rumsföreställning, musikalisk
begåvning och pincettskicklighet, dvs. skicklighet i att
hantera smärre instrument. Med andra ord han ägde en
idealisk anlagskombination för en ljudtekniker. Det enda i
vilket han brast var ordförrådet. En vacker dag ansåg
företaget, att hans insatser som ingenjör borde belönas, och
han fick därför en administrativ befattning, vilket bland
mycket annat gav honom större inkomster. Resultatet blev
emellertid ett fullständigt misslyckande, och efter någon tid
måste han återgå till sin förra plats. För hans personliga
vidkommande innebar misslyckandet, att han nu tappat
intresset för allting och menar sig ingenting duga till. Han
har även börjat försumma sin familj, och för att glömma
sig själv dricker han omåttligt.
Dylika omflyttningar av personal är skadliga på två sätt.
Dels hämmar de industrins egen utveckling, enär de
omintetgör ett effektivt bruk av de bästa
ingenjörsbegåvningarna, dels tillfogar de personalen skada. Detta är inga
lösa teorier och hypoteser utan klara slutsatser, till vilka
anlagsforskarna kommit efter undersökningar av
tusentals personer och många kontrollprov. Industriledningarna
har därför alla skäl att uppmärksamma detta förhållande.
Sammanfattningsvis kan man säga, att den verklige
ingenjören inte bör ägna sig åt ensidigt förvaltningsarbete.
Det kan inte heller vara nödvändigt. För en ingenjör finns
ju så många andra uppgifter. Den atomålder i vilken vi
lever har öppnat oanade perspektiv, och ett otal tekniska
problem väntar på sin lösning. Dessutom kan ju mycket,
som redan upptäckts, i hög grad förbättras. Man kan
därför inte förneka, att världens framtid till mycket stor del
hänger på dess ingenjörer och den skicklighet, dessa
besitter. Alarik üegerman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
