Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 9 december 1950 - Framgångar och misslyckanden på järnsvampsfronten, av Sven Eketorp - Märkliga dielektriska egenskaper - Daggpunktbestämningar - Isoleringsband av polyetylen - Överdrag på formar - Natriumsilikat - Härskning av frusen fisk - Butylgummis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 november 1950
1135
Wiberg-Söderfors-ugnar med en årskapacitet av
20 000 t är nu under byggnad. Det är icke
omöjligt att större enheter kunna byggas, men detta
kan icke avgöras förrän anläggningarna för
20 000 t utprovats. Den största svårigheten med
en stor schaktdiameter är att få en likformig
gasströmning. En oval eller rektangulär
schaktsektion är tänkbar, varigenom avståndet till
centrum icke skulle ökas, även om tvärsektionen
ökades. Kokskarburatorn tycks arbeta
tillfredsställande. M Wiberg har föreslagit användning
av gasgeneratorer i stället för karburatorn, och
Grönwall och Nathorst har tänkt sig förbränning
med syre (Sv. Pat. 1928) för värmetillförsel i
stället för motståndsupphettning med elektrisk
kraft.
Höganäs-processen har kanske ändå större
möjligheter till utveckling. De största nackdelarna
för närvarande är hög arbetskostnad, alltför lång
reduktionstid samt tvånget att använda
keramiska kapslar. Genom en ytterligare mekanisering
bör arbetskostnaden kunna nedbringas.
Tunnelugnen bör därför vara den mest idealiska
ugnstypen för denna process. De keramiska
kapslarnas låga värmeledningsförmåga och korta
livslängd gör processen svår att aptera på andra
platser än där keramiskt gods kan erhållas till
lågt pris. Kapslar av eldhärdigt stål med god
värmeledningsförmåga och hög mekanisk
hållfasthet torde innebära ett stort framsteg om det
visar sig att kostnaden kan hållas inom rimliga
gränser. Pågående försök kommer att klargöra
detta. Man kan också tänka sig att helt utelämna
de egentliga kapslarna och använda någon sorts
stationär muffel på tunnelugnsvagnarna. Detta
skulle minska mängden muffelmaterial per ton
svamp.
Försök utförda av Ontario Research
Foundation i Canada har visat, att det är möjligt att
avsevärt förkorta reduktionstiden. Den normala
cykeln på 180 h har i dessa experiment kortats av
till 80 h. Detta har varit möjligt genom att
ringugnen ersatts av tunnelugnen med effektivare
värmeöverföring, genom användande av
metall-kapslar samt genom lämplig dimensionering och
placering av sligskikten i kapslarna. Maximala
reduktionstemperaturen har i dessa försök satts
till 1 000°C, vilket är nödvändigt om legerade
stålkapslar skall komma i fråga. En intressant
skillnad mellan Höganäs-processen i dag och
och tunnelugnsmetoden är även, att
koksförbrukningen sjunker till den, som behövs endast för
reduktionen. Den nödvändiga värmetillförseln
sker genom olja eller gas i specialbrännare till
skillnad från i Höganäs, där koksstybben i
kapslarna svarar för större delen av värmet, men
även härigenom nödvändiggör hög
reduktions-temperatur och lång reduktionstid.
Kalling-processen är teoretiskt korrekt, och om
endast de två problemen om svampens klibb-
ningstendens och svavelhalt kunde lösas fullt
tillfredsställande, vore processen idealisk.
Det är icke meningen med dessa rader att
ytterligare splittra arbetet på järnsvampsfronten.
Tvärtom är det tydligt, att all kraft bör sättas
in på att existerande metoder kommer till ökad
användning. De ovan diskuterade problemen
kanske kan sporra härtill.
Litteratur
1. Smith, E: Experience to dale ön iron production by methods
other than coke blast furnace; direct reduction, Yearb. Amer.
Iron a. Steel Inst. 1948 s. 302.
2. Tigerschiöld, M: Reducing coke consumption in iron and steel
production, Iron Age 14 juli 1949 s. 84.
3. Tigerschiöld, M: Järnsvampens användning vid svensk
ståltillverkning, Jernkont. Ånn. 131 (1947) s. 295.
4. Cavanagh, P E: Economics of ferrous smelting in Canada,
Canad. Inst. metall. Engrs Bull. july 1948 s. 47.
5. Cavanagh, P E: Commercial production of spongc iron, Iron
Age 2 juni 1949 s. 67.
6. Eketorp, S: Success and failure of sponge iron methods, Canad.
Metals febr. 1950 s. 6, 48.
7. Améen,E: Framställning av järnsvamp i Söderfors enligt
Wi-berg-metoden, Jernkont. Ånn. 127 (1943) s. 277.
8. Kallinc B & Stålhed J: Wiberg-Söderfors method for the
manufacture of sponge iron, Steel 19 sept. 1949 s. 72.
9. Eketorp, S: Höganäs järnsvampsprocess, Jernkont. Ånn. 129
(1945) s. 703.
10. Cavanagh, P E: Manufacture of sponge iron in brick kilns.
J. Canad. ceram. Soc. 17 (1948) s. 77.
11. U. S. Bureau of Mines: Walker, J P: Reduction of iron ore in
clay and stcel containers (Faggers), Bep. Investig. nr 3819 (1945).
Boss, D W: Production of spong iron in shale brick plant, Bep.
Investig. nr 3822 (1945). Smith, K N & Burton, S E: Manufacture
of spong iron in pcriodic brick kilns, Bep. Investig. nr 3841 (1945).
Gottschalk, V II, Beibe, E S & Cole, B S: Manufacture of spong
iron in ceramic tunnel kilns, Bep. Investig. nr 4271 (1948).
12. Eketorp, S & Cavanagh, P E: Järnsvampframställning i
tunnelugn, Värml. Bergsmannafören. Ånn. 1950.
Märkliga dielektriska egenskaper har konstaterats hos
perfluoroetylcyklohexan med dielektricitetskonstanten 1,8
mot 2,0—2,2 för vanliga transformatoroljor och hos
1,2-bis-trifluorometyl-bensen med 24,2 mot 4,8—5 för
kommersiella kondensatorvätskor.
Daggpunktsbestämningar kan göras med en automatisk
apparat ända ned till en vattenhalt på 0,0007 %.
Konden-satfläcken bildas på en spegel, som kan kylas till — 70°C,
och iakttas av ett registrerande fotoelektriskt system.
Isoleringsband av polyetylen har man börjat tillverka
i USA. Bandet är häftande och har polyetylens utmärkta
elektriska egenskaper.
överdrag- på formar för gjutning av plaster vid relativt
hög temperatur förhindrar fastklibbning av göten vid
formarna. Dessas insida besprutas med Teflon i
vatten-suspension, varefter plastskiktet smältes vid 400°C till en
fast film.
Natriumsilikat kan användas som ett hårdnande och
korrosionsbeständigt bindemedel, om det försätts med en
vattenlöslig fettsyraester och en polyalkohol.
Härskning av frusen fisk försenas genom neddoppning
10 s i 1,5 % askorbinsyralösning.
Butylgummis tendens att buckla sig i kyla har kunnat
undanröjas genom att öka vid framställningen tillsatt
mängd isopren. Den nya gummitypen, GR-I-15, är
synnerligen lämplig till innerslangar och utgör nu 75 % av USA:s
tillverkning av butylgummi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
