Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 4. 27 januari 1951 - Rättvisa åt alla — även på film! av Torsten Althin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
TEKNISK TIDSKRIFT
Rättvisa åt alla — även på film!
För någon tid sedan hade jag tillfälle att se den
under 1949 iordningställda filmen "Från ödemark
till modern stad". Den handlar om Kiruna,
samhällets uppkomst och utveckling, och är på
beställning av stadens fullmäktige gjord på ett
tekniskt förträffligt sätt av AKA, AB
Kinemato-grafiska Anstalten.
Det fotografiska arbetet är utmärkt, filmen är
välkomponerad, det äldre kulturhistoriska
inslaget sobert och väl tillvarataget, det nutida
samhället skickligt fångat, musiken åtminstone
delvis välgjord — kort sagt en bra film. Och ändå
blir man fundersam, när man ser filmen, dvs.
om man känner till det allra minsta hur det har
gått till att den ekonomiskt så värdefulla
malmbrytningen kom i gång och blev svensk, och
därigenom kom att utgöra det materiella underlaget
till samhällets storartade utveckling.
Visserligen skymtar ett kort ögonblick de
välkända dragen av Hjalmar Lundbohm, och några
ord säges om hans insats. De som i modern tid
först satsade på malmbrytningen och som
räddade malmtillgångarna åt Sverige berörs
emellertid icke alls i filmen. Lika orättvist är det, att
icke på något sätt har antytts, att det ligger ett
enormt ingenjörsarbete och skicklig ekonomisk
ledning under en lång följd av år bakom
malmbrytningen och malmernas försäljning.
Det hade funnits ett utomordentligt tillfälle att
i filmen ge åtminstone aningen av en ekonomisk
upplysning om sambandet mellan industriell drift
och skatteunderlag å ena sidan och möjlighet till
samhällsutveckling med byggande av bl.a.
storartade sociala anordningar å den andra sidan.
Filmen om Kiruna är en utmärkt apoteos till
företagsamheten, men den är ur
upplysningssynpunkt snedvriden, när inte hela sanningen säges.
Det är synd att så blivit förhållandet, ty filmen
är i övrigt väl genomtänkt och till och med
fascinerande, vilket endast sällan kan sägas om
kortfilmer av detta slag.
Det görs ju från företagens sida ofta
industrifilmer. Man brukar i dessa ge full rättvisa åt de
skickliga arbetarna i produktionen och även visa
glimtar av kontorsarbete och företagsledning.
När då en stad, som ledes av sina industriers
arbetare, spelar in en film med bl.a. glimtar av
industriellt arbete förefaller det mig, att man borde
ha varit angelägen att i rättvisans namn även
bereda plats åt företagarnas roll inom den
industriella driften, som just lett till att samhället
blivit vad det blivit.
Det behövs mycken upplysning för att svenska
folket skall få en sanningsenlig och begriplig bild
av sambandet och samspelet mellan de faktorer,
som möjliggjort de senaste femtio årens
framåtskridande.
Som det nu är uppfattas givetvis vad som skett
olika i olika politiska kretsar och mången gång
olika av finansmän, industrimän, tekniker,
tjänstemän och arbetare. Ett fastställande och en
skildring på ett objektivt sätt av så många som
möjligt av de samspelande faktorerna kan endast
vara till nytta för helhetsbildens sanning och
begriplighet. I detta fall gäller det ju inte att
åstadkomma någon slags hopfantiserad värld av det
slag som i så många amerikanska, och för all del
även svenska filmer, förvillar allmänheten.
Här har industrifilmerna en stor mission att
fylla. De är dock än så länge oftast i hög grad
berättande. De talar endast om hur råvarans
förädling går till från första handtaget till det sista,
icke sällan alldeles för detaljerat som om det
gällde en slags teknisk lärobok eller en
instruktionsfilm. Man har intryck att den tekniska
sakkunskapen på arbetsplatsen mången gång velat
passa på att slå ett kraftigt slag för att visa hur
långt den har nått.
För filmaren och för den som komponerar
filmen, om sådant förekommer, är naturligtvis detta
förfarande tacknämligt. På film går det ju lätt
att skildra konkreta ting, men däremot är det
svårt att visuellt åskådliggöra någonting
abstrakt, att levandegöra i bild idéer och
ekonomiska sammanhang. Det räcker i sådana fall inte
med en speakerröst, som berättar. Om inte denna
understödes av åskådliga bilder, är den en
ropandes röst i öknen.
Hur denna sak bör lösas i praktiken, är kanske
inte alltid så lätt att säga och måste väl göras
olika från fall till fall, men det är angeläget, att
idéer, initiativ och ekonomiska förhållanden, som
ligger till grund för utvecklingen av ett företag
eller företagskomplex, ägnas tillbörlig
uppmärksamhet. Okunnigheten på detta område är
mycket stor och kan få allvarliga följder, om icke
en allsidig och objektiv upplysning snarast
sätter in.
Vi skall inte enbart slå oss för vårt bröst och
ropa — hurra vad vi är bra! Om vi har
anledning att göra det, ja då skall vi också tala om
varför och på vad sätt vi har kommit därhän.
Rättvisa åt alla är vad man kan fordra!
Torsten Althin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
