Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 5. 3 februari 1951 - Elektroteknikens riktpilsystem, av Svante von Zweygbergk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
TEKNISK TIDSKRIFT
utsätter, att vi arbetar med två spänningar eller
två strömmar. Det förra fallet är i fig. 9 b
illustrerat för ett seriesystem. Generatoreffekten är
positiv, emedan vinkeln (Ug,l) är spetsig,
motoreffekten negativ.
von Brunn2 synes ha varit en av de första, som
kategoriskt framställt fordran på energetiskt
riktiga visardiagram och spänningsekvationer. Han
införde spänningsbegreppet "dynamisk
klämspänning", vilken definieras som summan av
alla inre elektromotoriska krafter mellan
klämmorna av en elektrisk maskin. Man kan påvisa,
att den dynamiska klämspänningen är
oberoende av den väg man inslår vid adderingen av de
enskilda elektromotoriska krafterna.
Man kan övertyga sig om att von Brunns
rikt-pilsystem är identiskt med ett konsekvent
genomfört seriesystem, von Brunns visardiagram
och spänningsekvationer överensstämmer med
Richters trots den skenbara olikheten i teorins
utformning.
Det bör ännu betonas, att ett visst riktpilsystem
endast kan följas för enskilda strömkretselement.
Vid förgrenade strömkretsar kan strömpilar
införas för alla branscher och spänningspilar för
alla strömkretselement enligt ett visst
riktpilsystem. Spänningspilen över flera
strömkretselement kan däremot icke alltid ritas så, att ett
visst riktpilsystem följes.
Riktpilsvalet vid ett elektriskt virvelfält
Kirchhoffs andra lag för en elektrisk strömkrets
är blott en specialform av en allmän lag, som
berör den elektriska fältstyrkans linjeintegral
runt en sluten kurva.
Experimentellt kan fastställas, att ett
varierande magnetflöde omger sig med ett elektriskt
virvelfält. För vi enligt fig. 10 en ledarslinga runt
det varierande magnetflödet, alstras i slingan
en ström, vars värde kan bestämmas ur
induk-tionslagen
Rl~ dt
(9)
R betecknar strömkretsens totala resistans och
ip summaflödet genom en av slingan begränsad
yta.
Minustecknet i ekv. (9) härrör av följande: Vi
har enligt fig. 10 valt en positiv omloppsriktning
Fig. 10.
Fig. 11.
runt slingan (/-riktpilen) och en positiv
normalriktning (^-riktpilen) så att de är varandra
till-ordnade enligt ett högerskruvsystem. Vid en
positiv summaflödesimpuls dip erhålles en
negativ (induktions) ström, i i riktningen (—/).
Orsaken till detta framgår av energiprincipen.
Om en positiv flödesimpuls skulle alstra en
positiv ström, skulle denna i sin tur förstärka flödet.
Flöde och ström skulle därmed växa ad infinitum
och därmed magnetfältets energi, vilket är
otänkbart.
Som induktionsströmmens orsak kan betraktas
det inducerade elektriska virvelfältets fältstyrka
k. Vid positiv flödestillväxt har k negativ
riktning. Utgående från spänningsdefinitionen
(ekvation 3) definieras elektriska omloppsspänningen
ii0 som fältstyrkans linjeintegral runt en sluten
kurva.
üo = f k ds
För varje vägelement ds av strömbanan gäller
spänningsekvationen du = k ds. men vid
parallellsystem gäller även du = i dR. Således gäller,
förutsatt att integrationen sker i positiv riktning
k ds = Ri
Allmänt kan vi skriva
k ds = —
dy
dt
(10)
där integralen kan föras runt en godtycklig
sluten kurva. Själva strömbanan är således
oväsentlig. Experimentellt kan påvisas, att den
inducerade elektriska fältstyrkan kan beräknas ur
ekv. (10).
Uppdelas strömkretsens totalresistans R i
slingans egenresistans Rs och yttre resistansen Ru,
erhålles ur ekv. (9)
R, i + Ru i = —
dy
dt
Utsträcker vi integrationen längs en väg som
delvis går genom strömbanan, delvis genom luf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
