Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 5. 3 februari 1951 - Slingoscillograf med förloppskontroller, av Torsten Lindström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 februari 1951
81
Slingoscillograf
med förloppskontroller
Civilingenjör Torsten Lindström, Stockholm
621.317.75
Ett av de viktigaste hjälpmedlen vid forskning och
provning inom det starkströmselektrotekniska området är
slingoscillografen med sin möjlighet till enkel, snabb och
noggrann registrering av flera samtidigt uppträdande
transienta och periodiska förlopp. Inom KTH:s Institution
för elektromaskinlära har utvecklats en slingoscillograftyp
med vissa speciella funktioner. Tillkomsten betingades av
stegrat behov i förening med långtgående och i viss mån
speciella tekniska krav, frånvaron av lämplig utländsk
materiel samt önskemålet om bästa utnyttjande av de
starkströmselektrotekniska institutionernas ekonomiska
resurser.
Fordringar på oscillograf er
Ur erfarenheter från högskolans elektromaskin- och
apparatlaboratorium, i synnerhet från utrustningen för
provning med höga effekter1, framkom många synpunkter
på utformningen av en universellt användbar
slingoscillograf, och dessa synpunkter avvek mer eller mindre från
hittills utförda konstruktioner.
Det antal slingor, som ansågs lämpligt, var sju till tolv,
motiverat av att proven ofta är trefasiga och att dessutom
olika hjälpfunktioner behöver medtas. För att på
driftekonomiskt bästa sätt utnyttja en flerslingig oscillograf
bör kameran ha kassetter för hel och halv pappersbredd.
Halvbreddskassetterna skall kunna placeras i två lägen
motsvarande ena eller andra halvan av bildöppningen.
Oscillografen bör utrustas dels med kassetter i
trum-utförande i halv- och helbredd avsedda för höga
pappers-hastigheter, dels med kassetthus för fortlöpande
pappers-frammatning från ett pappersmagasin. Även dessa
kassetthus skall utföras i halv- och helbredd och så att papperet
utan olägenhet kan matas fram med 2,0 m/s. Vartdera
av dessa kassetthus utrustas med tre eller flera uttagbara
insatser eller kassetter med ljustät koppling för uttagning
av de exponerade papperslängderna.
I anslutning härtill kan det vara värt att påpeka, att
kassetthus med frammatningsmekanism utföres så, att
någon framvridning av papperet, utöver vad som skett vid
själva exponeringen, icke behöver ske vare sig före eller
efter exponeringen. Oscillografen drivmekanism bör
vidare vara försedd med en magnetkoppling, eventuellt även
utförd som magnetbroms eller förenad med en sådan, så
att papperet kan frammatas ett önskat stycke genom
dirigering från en kontaktanordning, som styr mätförloppet.
På oscillografen bör finnas reglermotstånd för injustering
av lämpliga utslag på oscillogrammet. Då dessa
motståndssatser i realiteten alltid används som förkopplingsmotstånd
för slingan, vare sig man sedan mäter spänningen över
en shunt eller spänningen från en spänningstransformator,
spänningsdelare e.d., är det lämpligast att utföra
motstånden som ett enda dekadmotstånd. De förhållandevis
komplicerade kopplingar, som används i en del konstruktioner,
medför ofta misstag, som kan vara ödesdigra för
slingorna. I dessa dekadmotstånd bör samtliga steg kunna tåla
lika mycket ström som slingan. Det är vidare önskvärt,
att dessa motstånd dimensioneras så, att man utan yttre
förkopplingsmotstånd kan mäta spänningar upp till 600 V
och därtill kan nedbringa amplituderna på iscillogrammen
till lämplig storlek. För att inte olika pågående försök skall
störa varandra, bör oscillografen vidare förses med två
eller flera fullständiga satser förkopplingsmotstånd, då det
ibland kan vara önskvärt att bibehålla en gjord inställning.
Oscillografen bör utföras så, att alla dess manöver- och
justerorgan är lätt åtkomliga från en plats, utan att man
behöver sträcka sig över den med risk att rubba redan
gjorda kopplingar och inställningar. Från samma plats
skall man givetvis bekvämt kunna se oscillogrambilden
och byta kassetterna. För att få inkopplingen med så korta
sladdar som möjligt, bör den icke ske från samma sida
av oscillografen som inställningen. Oscillografen bör
förses med automatisk märkningsanordning, som fungerar
antingen genom stämpling på baksidan av papperet eller
genom fotografering på framsidan. Denna
märkningsanordning bör dels ånge ursprungsbeteckning, t.ex. "KTH
högeffektlaboratorium", och dels löpande nummer.
Det vore naturligtvis också lämpligt om till oscillografens
utrustning kunde fogas mätförstärkare, helst utförda som
likspänningsförstärkare eller som förstärkare för
frekvenser ner till 0,1 p/s. Med dessa förstärkares hjälp kan
slingoscillografen användas för fotografering av många
förlopp, för vilkas registrering de betydligt mindre exakta
katodstråleoscillograferna nu måste användas.
Oscillografens konstruktion
Galvanometrarna eller slingorna har bifilär lindning med
fält alstrat av permanentmagneter. Fig. 1 visar ett
mätsystem med magnet och spegelförsedd bandslinga.
Konstruktionen har tillrättalagts för tillverkning med
enkla verktygsmaskiner och speciellt med tanke på lätt
och exakt montering av det band, som tjänstgör som
gal-vanometerspole. Detta har ur driftkostnadssynpunkt en
viss betydelse, icke minst på KTH, där oscillografer
används för skilda ändamål och många gånger av ovant
folk. Bandet löper över en trissa och fastkilas med hjälp
av koniska pinnar. Spänningen i bandet regleras via en
fjäder med en ställskruv. Den del, på vilken bandet är
monterat, kan enkelt injusteras i rätt läge i förhållande
till magnetfält och polskor. För att utnyttja befintlig
oscillografmateriel och för att vid behov kunna införskaffa
specialslingor överensstämmer uttagen för gaffelfattningen
med Siemens slinga av förkrigstyp.
Varje slinga har individuell belysning från en
volfram-trådlampa. Skälen varför en lampa per slinga använts, är
följande: dels vinnes ca 10 % ljus genom att avböjande
prismor eller speglar ej behöver användas, dels är det
oftast bättre att ha alla minus ett förlopp med på
oscillogrammet än inget på grund av sönderbränd lampa, dels
har belysningsanordning, slinga och övriga till en slinga
hörande detaljer kunnat utformas som en enkel skivformig
enhet. Detta innebär, att man inom vissa gränser kan
använda samma byggdetaljer för oscillografer med olika
sling-antal. Det blir således egentligen bara oscillografens bredd,
Fig. 1. Mätsystem, för slingoscillograf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
