Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 10 februari 1951 - Hydrolys av stärkelse, av Sigge Hähnel och Franzi Wagenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 februari 1951
107
om hydrolysen utförs vid 100° G, men den tar då
ca 12 h. Det ser ut, som om man skulle få något
större socker utbyte vid 120° C än vid 140° C,
åtminstone vid hög stärkelsehalt, men det synes
troligt, att resultaten vid den senare
temperaturen kan förbättras genom minskning av
hydro-lystiden. De kan dock knappast väntas bli
nämnvärt bättre än vid 120° C. De försök, som
utförts med olika syrahalt, tycks antyda, att den
mängd syra, som behövs till fullständig hydrolys,
är nästan oberoende av övriga försöksbetingelser,
och att minimikoncentrationen ligger i närheten
av 8 g/1 saltsyra.
Jäsningsförsök med syrahydrolyserad mäsk
Som kontroll på den analytiskt bestämda halten
jäsbart socker i mäsken gjordes en serie
jäsningsförsök. Härvid hydrolyserades med 8,8 g/1
saltsyra vid 120° C, varvid två prov av samma
potatis behandlades samtidigt. Det större sattes
till jäsning med vanlig bagerijäst, i det mindre
bestämdes jäsbart socker enligt Menzinsky,
varefter alkoholutbytet i procent av det teoretiskt
möjliga kunde uträknas.
Ungefär 180 g riven potatis hydrolyserades med
8,8 g/1 saltsyra under 1 h i autoklav vid 120° G
samtidigt med ett annat prov på 18 g av
samma potatis; det senare behandlades på ovan
angivet sätt. Det större provet neutraliserades
med ekvivalent mängd natronlut och överfördes
till en kolv försedd med jäsrör. Efter tillsats av
3 ml närsaltlösning, hållande 2 % (NH4)2S(X,
5 % KHoPCX, 1,7 % MgS0o och 4 g jäst
placerades kolven i termostat vid 30° C. Efter ca 1 h
började jäsningen, som var slut efter ca 24 h.
Den utjästa mäsken destillerades, och destillatets
alkoholmängd bestämdes över dess specifika vikt.
Det teoretiska alkoholutbytet beräknades enligt
formeln
CoH1208 —v 2 C.H5OH + 2 C02
ur den genom analys bestämda halten jäsbart
socker, varefter alkoholutbytet kunde beräknas.
Vid åtta på samma sätt utförda försök varierade
utbytet av alkohol från 86,5—91,4 %, och
medeltalet blev 88,5 %. Huvudorsaken till skillnaderna
mellan parallellförsöken torde vara olikheter i
jästens arbete vid jäsningen, men även
bestämningarna av jäsbart socker förefaller mindre
säkra vid dessa försök. Skillnaden mellan högsta
och lägsta sockerutbyte blev nämligen 2,6 % mot
1,1 % för nr 7 i tabell 3.
Den sura hydrolysens teknisk-ekonomiska möjligheter
De här beskrivna laboratorieförsöken med
försockring av potatisens kolhydrat har visat, att
hydrolys med saltsyra ger ganska
tillfredsställande resultat. Det stora frågetecknet kan vara,
om halten koksalt i dranken blir så stor, att den
verkar störande vid utfodring. Potatisens halt av
salter gör, att man nu vid konstsyrning av något
så när koncentrerade mäskar före jäsningen kan
använda 3 g/1 svavelsyra. Detta motsvarar
ungefär 2 g/1 saltsyra, ett förhållande som medför,
att man vid arbete i teknisk skala efter sur
hydrolys ej behöver tillsätta hela den mängd
alkali, som svarar mot tillsatt syramängd. Halten
klorider i dranken blir emellertid dock i stort
sett ekvivalent med den tillsatta saltsyran. Mot
8,8 g/1 syra svarar 14,4 g/1 koksalt och vid
6,6 g/1 saltsyra, blir saltmängden 10,8 g/1.
Syra-försockringen skulle alltså öka drankens salthalt
med ca 1 %.
En annan svaghet hos syraförsockringen är det
relativt låga alkoholutbytet vid jäsningen. Det
har befunnits ligga i närheten av 88,5 %. Orsaken
härtill kan vara bildning av gentiobios. För att
denna skall omvandlas till alkohol, fordras
nämligen, att jästen innehåller ß-glykosidas, vilket ej
är fallet med vanlig bagerijäst. Det finns
emellertid andra mikrorganismer, som producerar
detta enzym, t.ex. Saccaromyces fragilis. De hos
Seagram3 gjorda försöken med syraförsockring
visar också, att man vid tillsats av vissa enzym
kan nå synnerligen gott alkoholutbyte.
Om man vid tillverkning av potatissprit kunde
gå in för syraförsockring, skulle detta utan tvivel
betyda en avsevärd förbättring av
driftsekonomin. Användning av spannmål till
diastasfram-ställning och den därmed sammanhängande
arbets- och platskrävande maltberedningen skulle
bortfalla. Vidare bleve jästodlingen överflödig, då
jäsningen kunde drivas kontinuerligt. Jästiden
skulle förkortas till en bråkdel av den nuvarande.
Ett bränneri skulle huvudsakligen komma att
bestå av potatislada med tvätt och rivare,
för-sockringsapparat, jäsningskar och
destillations-anläggning med spritcisterner. Mellan
försockringen och jäsningen skulle man kunna skjuta
in lagring av icke neutraliserad sockerlag avsedd
såväl för vidare bearbetning till brännvin som
för kreatursfoder.
Fördelarna med syraförsockring tycks alltså
vara så påtagliga, att metoden borde bli föremål
för grundlig provning åtminstone i halvstor
skala. Innan en sådan blivit utförd och resultatet
visat, huruvida förfarandet är bra eller
ekonomiskt olämpligt, kommer det alltid att finnas
tekniker och ekonomer, som yrkar på att något
bör göras för utredning av frågan.
Litteratur
1. Bilford, H R, Scalf, R E, Stark, W H & Kolachov, P J:
Alcoholic fermentation of molasses. Ind. Engng Chem. 34 (1942)
s. 1406.
2. Bruhns, G: Messung des Kupfers mit Hilfe von Rodankalium und
Jodkalium. Z. anal. Chem. 59 (1920) s. 337.
3. Kerr, R W: Chemistry and industry of starch. New York 1950.
4. Menzinsky, G: Användning av mikroorganismer vid
socker-analys. Sv. Papperstg 45 (1942) s. 421.
5. Ruf, E W, Stark, W H, Smith, L A & Aixen, E E: Alcoholic
fermentation of acid-hydrolyzed grain mashes. Ind. Engng Chem
40 (1948) s. 1154; ref. i Tekn. T. 48 (1948) s. 829.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
