Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 10 februari 1951 - Ny teori för universum, av sah - Den andra privata atomreaktorn - Konserver i en öppnad burk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 februari 1951
w. 111
Fig. 2. Hur ett planetsystem
bildas (1—-5) ur en
super-novaexplosion i en
tvilling-stjärna och förintas (6) då
den andra st järntvillingen
själv blir en supernova.
Ett sådant öde går sannolikt även vår sol till mötes. Om
tio miljoner år börjar temperaturstegringen, och
planet-drabanterna svedes fria från liv. Efter 50 miljoner år
spränges solen ut till gigantiska dimensioner och
absorberar de inre planeterna, däribland vår jord. Så kommer
slocknandet, då solen först som vit, och därefter som svart
dvärg går sin eviga vandring genom rymden — en mörk
skepnad, omgiven av döda ytterplaneter.
Hur planetsystem bildas
En sådan supernova uppstår i vårt eget Vintergatsystem
ungefär varje 200 eller 300 år. Det är sannolikt vid ett
sådant tillfälle som jorden har uppkommit. En sådan
teori får en viss bekräftelse av att planeterna
huvudsakligen består av tunga element, medan solen innehåller
mest väte och helium. Dessutom rör sig planeterna med
relativt stor rotationshastighet i banor på långt avstånd
från den långsamt roterande solen. Denna skillnad gör
det osannolikt, att planeterna någonsin har varit en del av
solen, men mera antagligt att de har kommit från en
supernova.
Ungefär hälften av stjärnorna inom vår synkrets är
tvillingstjärnor, vilka roterar kring en gemensam axel. Då en
av tvillingarna blir supernova, slungas största delen av
dess massa ut i universum, t.o.m. utanför det egna
stjärnsystemet. En del av de heta gaspartiklarna har dock, vid
slutet av explosionen, tillräckligt liten hastighet för att
fångas in i den andra stjärntvillingens gravitationsfält. De
bildar till att börja med en gasskiva, som så småningom
brytes upp i klumpar, vilka i sin tur uppdelas i planeter,
satelliter, asteroider och andra element som bildar ett
planetsystem i den mening som vi känner det, fig. 2.
Nu kan man räkna ut, att omkring tio miljoner
super-novor har sprängts ur tvillingstjärnor sedan
Vintergat-systemet bildade sina första stjärnor för fyra miljarder år
sedan. Varje supernova-explosion har givit upphov till ett
planetsystem, som endast i detaljer skiljer sig från
solsystemet. Man kan vidare anta, att åtminstone 100 000 av
dessa planetsystem måste innehålla åtminstone en planet,
där temperaturförhållanden, kemisk sammansättning o.d.
är gynnsamma för utvecklingen av liv. Hur detta liv har
utformat sig är en fråga öppen för spekulation, men det
finns inte mycket som talar för, att det skulle vara så
mycket olikt livet på vår egen jord.
Det expanderande universum
Vid sidan av sin teori om världarnas uppkomst har Hoyle
och Lyttleton å ena sidan, samt Bondi och Gold å den
andra, var för sig kommit till samma förklaring på det
expanderande universum. På 1920-talet påvisade den
amerikanske astronomen Edwin Hubble genom spektrografisk
undersökning av ljuset från avlägsna nebulosor, att dessa
rusar i väg från solsystemet med hastigheter som är direkt
proportionella mot avståndet. Vid ett avstånd, som är lätt
att beräkna till två miljarder ljusår, är nebulosornas
hastighet detsamma som ljusets. (Hur mycket
teleskoptekniken än kommer att utvecklas — Mount
Palomar-tele-skopet tränger fram till halva detta avstånd — kommer
dessa nebulosor aldrig att kunna ses från jorden: då de
uppnår gränsen försvinner de plötsligt, då deras ljus icke
längre kan nå fram.)
Den tidigare hypotesen, att universums expansion var den
fortfarande pågående följden av en initialexplosion, har
icke hållit streck. De observerade hastigheterna är så
stora, att en sådan explosion måste ha ägt rum senare än
t.ex. då jorden veterligen bildades. De fyra engelska
forskarna har i stället utgått ifrån, hur mycket vätgas som i
varje ögonblick måste tillföras universum för att de
observerade expansionshastigheterna skall stämma med bl.a.
den av Einsteins relativitetsteori betingade krökningen av
ljusets bana, vilken i sin tur bestämmer rymdens storlek.
Det enkla svaret, erhållet efter en ytterst invecklad och
besvärlig matematisk behandling, blev att en atom vätgas
måste tillföras varje kubikmeter rymd varje miljon år.
Denna tillförda massa motsvarar massan hos de nebulosor,
som i varje ögonblick uppnår ljusets hastighet och
därigenom försvinner i rymden. Hur denna vätgas spontant
kan bildas är självfallet oförklarligt, men en sådan
kontinuerlig alstring av materia är i och för sig inte
märkvärdigare som antagande, än det att universum skulle ha
bildats på en gång ur intet.
Det teologiska universum, som en gång bildades ur kaos
och så småningom skall återgå till kaos, är också betydligt
mindre tilltalande än ett universum enligt den brittiska
teorin, som undergår en kontinuerlig skapelseprocess
genom tillförsel av jungfrulig vätgas, ur vilken nya
nebulosor bildas, samtidigt som de gamla rusar isär mot
periferin. Innan de når denna gräns och försvinner, har en del
av dem bildat stjärnsystem, novor och supernovor har
exploderat, nya planetsystem har bildats, och på en del av
dessa — däribland planeten Tellus — har nytt liv
uppkommit. sah
Den andra privata atomreaktorn i USA — den första
byggs av North Carolina State College — planeras av ett
antal industrier i Idaho. Den skall producera plutonium
för amerikanska staten och elenergi för utvinning av
fosfor ur sand i Utah och Idaho.
Konserver i en öppnad burk, vars innehåll endast
delvis är förbrukat, skall man numera hellre låta vara kvar
än flytta över till ett annat kärl. Burken är steriliserad och
den efter varje konservslag avpassade innerlackeringen är
numera så hållbar, att innehållet håller sig friskt längre i
burken, om denna förvaras täckt på kallt ställe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
