Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 10 mars 1951 - Tvättningens fysik och kemi, av SHl - Nya metoder - Godsvagn i skalkonstruktion av trä, av E Nothni - Tryckmätare, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 mars 1951
195
används. Man säger då, att tvättmedlet har bristande
"bärförmåga för smuts" och att "tvätten blir grå", men dessa
begrepp är icke klart definierade. En viss minskning av
dessa fel kan åstadkommas genom att tillsätta kolloider,
särskilt vattenlösliga cellulosaderivat. Hur dessa verkar,
är dock ännu obekant. Troligen inbakas smutsen delvis
i tvättmedlets miceller, en process som allmänt kallas
solubilisering. Vad man vet om denna, skall dock icke
beskrivas här.
Man har länge överdrivit skummets roll. Numera vet man
emellertid, att det finns ämnen, t.ex. saponiner, vilka
skummar mycket bra utan att överhuvud taget verka som
tvättmedel. Likaledes vet man, att det finns mycket goda
tvättmedel, som icke skummar alls eller åtminstone
mycket dåligt, t.ex. vissa kondensationsprodukter av
etylen-oxid. Ehuru det icke är riktigt att betrakta skummet som
kriterium på tvättförmåga, spelar det dock troligen en viss
roll som en buffert, genom vilken textilmaterialet skonas
vid den mekaniska bearbetningen. Ofta påstås skummet
svara för bortförandet av smutsen, men i huvudsak sker
detta säkerligen med själva tvättmedelslösningen och
sköljvätskan. SHI
Nya metoder
Godsvagn i skalkonstruktion av trä. I USA har med
tillämpning av principer, liknande dem som följes vid
framställning av flygplan, konstruerats en sluten godsvagn,
kallad "Unicel Box Car", där materialet i huvudsak
utgöres av plywood och vanligt trä, med blott en ringa del järn
eller stål. Man har alltså för denna vagn frångått den i
USA vanliga metoden för tillverkning av slutna godsvagnar
med en kraftig centrumbalk av stål eller järn, ett på denna
vilande underrede av samma material samt — överst —
en vagnskorg av trä eller järn.
Den nya vagnen bildar i stället en självbärande stomme
av plastlimmade plywoodskivor och trästycken. Vid dess
konstruktion har inan utgått från principen, att ett plant
pappersark icke kan bära sin egen vikt, men att det vid
hoprullning till en pappcylinder får en viss bärförmåga.
Vagnens tak och väggar består av två fanerskivor,
plast-limmade på var sin sida av en gallerstomme med 40 cm
delning av 1" X 2" furu, fig. 1. Bottenstommen
sammansättes av 2" X 8" furu på högkant, med 20 cm delning i
längdriktningen, förstärkt med inlimmade träklossar vid
vagnsändarna. Vagnsgavlarna utgöres av en 9 cm tjock,
solid vägg av stående, hoplimmade fanerstavar.
Fig. 1. Sektion av
godsvagn i
skalkonstruktion.
Tak, väggar och botten är hopfästade med längsgående,
rundade hörnstycken av 4 cm faner. Denna hopsättning
sker genom limning och är lätt att utföra. Vagnskorgen
kan därför levereras i "paket" för hopsättning på platsen,
vilket kan vara av visst värde vid exportleveranser.
Alla fanerytor utom de i golvet är pålimmade med ett
fenolplastimpregnerat papperslager, som säges ge en
praktiskt taget underhållsfri yta till en kostnad, som är lägre
än vad den första målningen skulle kosta. All
märkning anbringas före impregneringen och lär därför vara
obegränsat hållbar.
Den använda konstruktionen säges ge en betydligt
jämnare fördelning av påkänningarna, med en
maximipåkän-ning av 215 kp/cm2 jämfört med en maximal
konstruktions-påkänning av 3 600 kp/cnr för vanliga godsvagnar. När det
emellertid sägs, att den nya vagnen — av vilken endast två
exemplar hittills har byggts — skulle vara "stronger than
a steel freight car", torde endast erfarenheten kunna
utvisa, om detta påstående är riktigt. Det förefaller, som om
den självbärande träkonstruktionen skulle vara föga
motståndskraftig mot de kraftiga stötkrafter, som uppkommer
vid urspåringar och kollisioner (särskilt med de
hyper-tunga amerikanska loken!). Sannolikt blir det mycket
besvärligt och dyrbart att reparera en spräckt eller
sönderslagen Unicel-vagn.
Unicel-vagnen är lättare än standardvagnen — 17 t mot
20 t — trots att dess lastförmåga, 60 t, är 10 "Vo högre.
Unicel-vagnen kräver vidare endast 9 t järn (huvudsakligen
för boggierna) mot 20 t i standardvagnen. Vidare är
vagnen på grund av sin konstruktion bättre värmeisolerad än
en vanlig vagn och lämpar sig därför speciellt såsom
kylvagn.
I vårt land har man ej ansett tillrådligt att tillämpa de
för Unicel-vagnen följda principerna vid byggnad av
järnvägsfordon. Här har man i stället med gott resultat gått
in för "all steel car"-principen och bygger nya
järnvägsvagnar och t.o.m. rälsbussar som en självbärande tub av
stål utan särskilt underrede. Däremot har man i viss
utsträckning tillämpat den amerikanska metoden vid
konstruktionen av korgar till landsvägsbussar. Vid en av
landets större karosserifabriker tillverkas sålunda
busskaros-serierna genom hoplimning av träskivor och trästrävor.
Man försökte först bygga bussarna utan särskilt chassi,
men har nu återgått till att använda ett sådant (Bus. Wk
21 okt. 1950, Mod. Plast. dec. 1950). E Nothin
Tryckmätare. Ett engelskt instrument för mätning av
mycket små tryck består av två instrument av
termoelementtyp och ett av joniseringstyp. Alla tre är förbundna
med en förstärkare, som på ett elektriskt mätinstrument
direkt visar trycket i torr. Termoelementen reagerar för
temperaturen hos lödstället, som tillförs en konstant
värmemängd per tidsenhet. Inom instrumentets mätområde är
temperaturen en exponentialfunktion av trycket på grund
av restgasernas värmeledningsförmåga. Med hjälp av de
båda instrumenten kan man mäta trycket på två ställen i
en apparat.
I joniseringsinstrumentet samlas gasjoner, som bildats
genom sammanstötningar med en kontrollerad stråle av
elektroner, i en kammare, och den erhållna jonströmmen
mäts med förstärkaren. Trycket är proportionellt mot
antalet joner. Elektronströmmen fås från en glödkatod, vars
emission kan inställas på 1,5 eller 10 mA. Den skyddas
mot överbelastning av ett mycket snabbt verkande relä,
som automatiskt slår ifrån strömmen, när trycket i
systemet överstiger 1,5 gånger det, som motsvarar fullt utslag
på förstärkarens mätinstrument. Det finns möjligheter att
koppla elektriska hjälpapparater, såsom alarmklockor eller
relän för pumparnas upphettningsström, till detta
skvdds-relä. Joniseringsinstrumentet kopplas till förstärkaren med
en specialkonstruerad, skärmad kabel, som förhindrar
störningar även vid tryck under 10~6 torr, när
joniserings-strömmen är mindre än 10~7 A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
