Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 10 mars 1951 - Nya metoder - Optiska blekmedel, av SHl - Nya material - Niob, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 mars 1951
197
är alltså icke verkliga blekmedel, såsom klor eller
peroxider, fastän de motverkar vita tygers tendens att bli
gulaktiga eller gråa. De har därför den stora fördelen att
icke försämra textilfibrernas mekaniska egenskaper.
De optiska blekmedlens verkan på vitheten är
naturligtvis helt skild från den sedan länge använda blåeisens.
Denna ger nämligen en blå nyans genom absorption av
ljus, och den totala ljusmängd, som tyget reflekterar,
minskas, så att det får en svagt grå ton. Man kan därför
icke dölja hur starka gulaktiga toner som helst genom
blåelse; tyget kan lätt bli påtagligt grått. Även de optiska
blekmedlen har emellertid sin begränsning. De är sålunda
effektiva blott vid närvaro av ultraviolett ljus och därför
icke i t.ex. elektriskt ljus. Vidare anrikas flera av dem på
tyget, varvid detta får en "onaturlig", blå fluorescens eller
en gråaktig ton. Vidare tycks det icke finnas något optiskt
blekmedel, som är lika effektivt på alla tyger, därför att
deras affinitet till olika fibrer varierar. De flesta verkar
bättre på cellulosafibrer än på djurfibrer, men det finns
även sådana, som uppges vara särskilt lämpliga för ull,
nylon, silke och acetatrayon.
Många firmor, särskilt i USA, tillverkar och saluför
optiska blekmedel, men blott i enstaka fall anges deras
kemiska sammansättning i fabrikernas trycksaker. I
patentlitteraturen kan man emellertid få en del upplysningar.
Kumarinderivat har länge använts och intar fortfarande
en framträdande plats, varvid de framför allt
representeras av modifierade umbelliferoner. Ännu viktigare är
kanske dock olika stilbenderivat och närstående
föreningar. I patent omnämns vidare bensimidazoler, naftylaminer,
tiazolderivat, tereftalsyraderivat, oxinaftalensulfonsyra och
antrakinonderivat.
De optiska blekmedlen skall i regel användas utan
ändring av tvättlutens sammansättning. Det uppges emellertid,
att man kan få utmärkta resultat även med mindre än den
vanliga mängden blekmedel; detta behövs blott för
sterilisering och för fläckborttagning. En del tvätterier minskar
mängden blåelse eller utelämnar den helt. Av intresse är,
att några optiska blekmedel visar god motståndskraft mot
peroxider och andra oxiderande ämnen, varigenom de kan
användas tillsammans med vanliga blekmedel.
Vissa umbelliferoner tycks vara särskilt lämpliga för
tvätterier, och den bästa är kanske /?-metylumbelliferon,
som är ett vitt eller ljusgult pulver. Maximal verkan får
man i svagt alkalisk lösning vid en avslutande sköljning.
Används syrasköljning, måste denna göras före
blekningen, då syran förstör fluorescensen. Koncentrationen av
/?-metylumbelliferon kan vara 0,005—0,05 %, och
lösningens pH bör vara 8,0—10,5. Olika alkalier kan
användas för justering av pH, t.ex. borax, soda,
natrium-seskvikarbonat eller lika delar soda och
natriumbikarbonat. Som exempel på sammansättning hos en typisk
bleklösning kan följande nämnas: 1 del /?-metylumbelliferon,
24 delar borax, 10 000 delar vatten. En lösning av detta
slag kan användas efter varje tvätt, då den fluorescerande
föreningen icke är substantiv gentemot fibrerna och
därför icke kan anrikas på tyget.
Olika blåfluorescerande föreningar tillhörande
stilben-gruppen är även lämpliga som tillsats till sköljvätska, bl.a.
4,4’-dibensoylamino-stilben-2,2’-disulfonsyra och föreningar
erhållna ur denna genom substitution i kärnan. De
används i mycket utspädda lösningar. Även andra ämnen
rekommenderas, t.ex. de blåfluorescerande
l-naftylamin-4-sulfonsyra och natrium-2-naftylamin-6,8-disulfonat.
Som tillsats till såpa kan man använda
J?-metylumbelli-feron i samma koncentration som vid sköljning.
Fluorescensen förstärks av den låga alkalitet, som de flesta
såpor har, men förstörs av hög alkalitet, som kan
förekomma i starkt fyllda såpor. Stilbenderivat används i
liknande koncentration. De optiska blekmedlen förbättrar
såpans vithet, vilket man upptäckte redan för tio år sedan,
när tyskarna försatte såpa med umbelliferon. I ett engelskt
patent från 1945 anges, att man kan minska såpas gul-
aktiga färg genom att tillsätta en smula blåfluorescerande
ämne, såsom hydroxikumarin, umbelliferon eller
/5-metyl-umbelliferon, tillsammans med ett blått färgämne, t.ex.
indigo eller en alizarinfärg, och ämnen, som gör såpan
ogenomskinlig.
Optiska blekmedel kan även med fördel användas som
osynligt märkbläck och denna möjlighet utnyttjas nu i
stor omfattning inom tvätterierna. Märkena syns icke i
vanligt ljus men framträder mycket tydligt vid bestrålning
med en ultraviolettlampa (P Søltoft i Ingeniören 17 juli
1950; M A Lessejr i Soap & Sanit. Chemic. 1949 s. 36).
SHl
Nya material
Niob har fått en stor industriell betydelse, som snabbt
vuxit under de senaste 20 åren. Det har nu blivit ett
strategiskt material på grund av sin användning till legeringar
för höga temperaturer (Tekn. T. 1950 s. 932). Detta
grundämne upptäcktes först av Hatchett, som 1801 fann ett svart
mineral i USA. Han kallade det "columbite", vilket är
orsaken till metallens amerikanska namn, "columbium".
Columbit är en nioboxid och det viktigaste niobmineralet.
Malmen innehåller växande mängder av järn- och
nam-ganniobat och ofta små mängder volfram och tenn.
Utom columbit har man hittat ett antal mindre vanliga
mineral innehållande niob, såsom fergusonit, samarskit,
euxenit och mikrolit, vilka är blandningar av niobat och
tantalat av kalcium, järn, yttrium, erbium eller uran. De
förekommer vanligen i pegmatit eller kvartsgångar i granit
Den ojämförligt största mängden columbit kommer från
Nigeria; den håller 23,3 % tantaloxid och 57,9 ’%
nioboxid. Belgiska Kongo hade 1947 en årsproduktion, som var
ca 12 % av Nigerias, och relativt små mängder bröts i
Franska Ekvatorialafrika, Uganda och Australien. I USA
finns niobmineral på flera ställen, och man kan därifrån
täcka en del av landets behov.
Tantal ingår i alla niobmalmer, och man måste därför
vid deras bearbetning skilja dessa metaller från varandra,
vilket ingalunda är lätt (Tekn. T. 1948 s. 828). Därför
innehåller metallisk niob oftast en viss mängd tantal. Den har i
rent tillstånd en täthet på 8,57 g/cm3 vid 20°C, den har
kubiskt kristallgitter och smälter vid 2 415°C. Dess
mekaniska egenskaper varierar något med dess förhistoria
och tillstånd. Glödgad plåt har en brottgräns på 3 500
kp/cm2 och en förlängning av 30 %. Genom
kallbearbetning kan den förra stegras till 7 000 kp/cm2, men samtidigt
faller den senare till 1 !%.
Niob oxideras i luft vid temperaturer över 250°C. Den är
löslig i fluorvätesyra men resistent mot många andra syror,
såsom ättik-, salpeter-, perklor- och vinsyra samt
kungsvatten. Den är löslig i starka alkalier men angrips ej av
ammoniak och icke heller av fenol, saltvatten eller
destillerat vatten. Den angrips något av klorväte-, fosfor-,
oxal-och svavelsyra, soda och vätesuperoxid (jfr Tekn. T. 1950
s. 1029). Niob ger liksom tantal inga svavelföreningar.
För plåt, tråd och pressade detaljer är tillåtna
föroreningar 0,2 % tantal, 0,002 % titan, 0,03 ’% kisel, 0,01 % järn
och 0,02 % kol. Om dessa gränser överskrids, minskas
metallens duktilitet, och dess elasticitet och hållfasthet
ökas; korrosionsmotståndet ändras däremot ej. Metallen
bearbetas alltid kall varvid standardmetoder för valsning,
dragning, pressning, bockning och andra formändringar
kan användas; glödgning kan ske vid 1 050°C i vakuum,
om formändringen mellan glödgningarna är obegränsad.
Nitning måste ske med nitar av niob; gassvetsning kan
utföras enligt specialmetoder, punkt- och sömsvetsning är
även möjliga.
Niob liknar mycket tantal men har bättre duktilitet och
förhåller sig närmast som nickel vid kallbearbetning.
Metallen kan liksom tantal användas för likriktning av
lågspänd växelström. Elektroder i radiorör görs av niob, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
