Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 11. 17 mars 1951 - Hur ingenjörer skriver svenska, av Gösta Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammanbindande orden, så väsentliga för att
framställningen skall bli sammanhängande och
lättflytande, icke staccatomässig och svårläst.
Ett enda exempel skall anföras. Man lägger
märke till hur meningarna ordnar sig till
perioder, förenas med varandra genom dock, sålunda,
därför och alltså, småord som här tjänar till
murbruk för att foga ihop byggstenarna till en
fast enhet.
"Kring 1800-talets mitt var ännu blott ca 60
grundämnen kända. Periodiciteten hos deras
kemiska och fysikaliska egenskaper började dock
skönjas och föranledde uppställandet av det
periodiska systemet. Mendelejev publicerade
sålunda år 1869 en första tabell över elementen och
år 1872 den andra, som fortfarande allmänt
används ehuru i något moderniserad form. När
dessa tabeller först uppställdes, var intet känt om
orsaken till egenskapernas periodiska
uppträdande, och man trodde, att elementens ordningsföljd
bestämdes av deras atomvikter. Tabellerna
innehöll därför några uppenbara anomalier, som
länge förblev oförklarade men som nu
försvunnit, sedan det framförallt genom Moseleys
arbeten (1913) blivit klart, att elementens
ordningsföljd bestäms av deras atomnummer.
Elektronskalens strukturer anses numera avgörande för
deras egenskaper, vilkas periodiska variationer
därför måste sammanhänga med
regelbundenheter i elektronskalens byggnad.
Då många frågor rörande grundämnenas
ordningsföljd och egenskaper, som var outredda på
1800-talet, alltså fått tillfredsställande svar, kan
det tyckas, att en radikal modernisering av
Mendelejevs tabell vore påkallad..."
Stilen i detta stycke är flärdfri och saklig i god
mening. Det är rejäl ingenjörssvenska, varken
mer eller mindre. I övrigt får jag för de finare
stilistiska kvaliteterna nöja mig med att hänvisa
till uppsatserna själva, som också talar sitt språk
utan kommentarer.
Lättare är att peka på enstaka goda
formuleringar, som röjer en mera personlig stil. Endast
några exempel ur högen: "Den är konstruerad
rakt på sak" (sagt om en flygmaskinsdel).
"Engelsmännens gamla förkärlek för bastanta
don", ett uttryckssätt som är att föredraga
framför, låt oss säga: "Det för engelsk industri
karakteristiska, solida utförandet av maskiner samt
andra mekaniska anordningar o.d." "Den
automatiska linjeblockeringen gömmer emellertid på
sin egen lösning...""...men det var en hel del
besvärligheter innan man fick dem [näml.
dieselmotorerna] att fungera tillfredsställande på
denna diet". "Det är just påkänningen på
skyddsutrustningar och framför allt på ventilavledare
vi är ute efter."
Det som i dessa och liknande fall ger liv åt
framställningen är anknytningen till levande tal,
inte minst genom bruket av språkliga bilder.
"Ingen möda har lämnats spard när det gällt att
få fram den lämpligaste produkten", skriver en
författare och visar därmed att han inte tanklöst
har övertagit den gamla klichén "icke lämna
någon möda ospard". Ännu enklare hade varit att
skriva "ingen möda har sparats".
Personlig är också följande passus i en
redogörelse för nedtagning av taket i en gruva: "Fram
mot kvällen kunde man höra att berget var i
rörelse genom ett mycket svagt prasslande och
smackande ljud, med då och då återkommande
svaga knäppningar. Backsvalorna, vilkas ungar
ännu inte var flygfärdiga, blev allt oroligare.
Slutligen, vid halv elvatiden på kvällen, gav sig
ett bergparti på ca 20 000 t i väg." Kommer man
inte här rent av att tänka på Linnés resor?
De poetiska svalorna och de tungt sakliga "ca
20 000 t" gör effekt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
