Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 11. 17 mars 1951 - Nya metoder - Tillverkning av svavelsyra, av SHl - Skidor med glidyta av plast, av SHl - Bättre ugnsdörr, av sah - Flygplanvinge av magnesium, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
TEKNISK TIDSKRIFT
katalysator i fyra steg, varvid kylning sker mellan dem
genom insprutning av luft i gasströmmen. Vid oxidationen
måste begynnelsetemperaturen vara relativt hög, för att
reaktionshastigheten skall bli tillräckligt stor, men på detta
sätt uppnås enkelt och billigt ett större temperaturfall
under oxidationen än vid den konventionella processen,
som arbetar i två steg. Då jämvikten för reaktionen
V2 02 + SO2 SOs
förskjuts åt höger med fallande temperatur, får man större
utbyte av S03 med fyra än med två steg.
Från kontaktugnen går gaserna till en
absorptionsappa-rat i två steg; i det första, där stark syra fås, leds de in
under vätskeytan, i det andra möts de av en dusch av
svag syra. Vid absorptionen sker även kylning, varigenom
de kylytor och de stora mängder kylvatten, som behövs
vid konventionella anläggningar, till största delen blir
överflödiga. Man behöver nämligen blott kyla den syra,
som kommer från det första absorptionssteget, och
kylvattnet används sedan till framställning av syra. Slutligen
slår man ned den syradimma, som uppstått i gaserna, i
en venturi-skrubber. Det är detta sista steg, som gör den
nya processen utförbar, ty man kan vid denna icke liksom
vid den konventionella undvika bildning av syradimma.
Utan en effektiv metod att slå ned denna, vore alltså
processen otänkbar.
Processen uppges ge över 99 % utbyte mot 96—97 % för
de bästa kontaktugnarna av konventionell typ. I jämförelse
med sådana tillåter den ekonomisk anläggning och drift
av mindre fabriker, investeringskostnaden blir mindre per
ton kapacitet, kylvattenbehovet blir mycket mindre och
processen är enklare, varigenom anläggningens start,
avstängning och drift blir lättare (Ind. Chemist sept. 1950,
Chem. Engng sept., okt. 1950). SHl
Skidor med glidyta av plast. I USA har ledande
skid-tillverkare börjat använda plast till glidytan på skidor.
Detta material sägs ha visat sig överlägset trä på grund av
stor slitstyrka, självsmörjande egenskaper, motståndskraft
mot vatten och stor jämnhet. Mest används cellulosanitrat
och högtryckslaminat av fenoplaster. Då vatten är det
bäst tänkbara smörjmedel för dessa material, blir skidor
med glidyta av fenoplastlaminat enligt uppgift snabbare än
de bästa hickoryskidor. De behöver vidare ej vallas med
klister, utom när snön är mycket våt, och de behöver icke
grundvallas. Trots detta lär de hålla längre än hickoryskidor.
En firma använder som glidyta en 1,5 mm tjock platta av
Nitron (cellulosanitratplast). Vid tillverkningen slipas
träskidans undersida med grovt sandpapper och ca 12 grova
sågspår skärs i dess längdriktning. Ytan behandlas först
med Monsanto NC200-kitt försatt med tre delar aceton.
Efter torkning i 24 h lägger man på ett tjockt lager kitt,
och nitratplattan pressas fast vid 120°C med ett tryck på
20 kp/cm2. Efter 5—15 min kyls under bibehållet tryck,
och metallskenor skruvas fast över plastplattans kanter.
En annan firma har gjort en mer komplicerad
konstruktion (fig. 1). Glidyta och sidor är av Formica (ett
fenoplastlaminat) ; i några modeller är även skidans översida
av samma material. Ett härdbart lim används för att binda
samman de olika delarna (Mod. Plast. nov. 1950). SHl
Fig. 1. Tvärsnitt av skida med glidyta av plast.
Fig. 1. Svetsning av pinnbultar på dörr för martinugn.
Bättre ugnsdörr. Pinnbultar, som svetsas fast på
underlaget i stället för att gängas in i detta (Tekn. T. 1947
s. 689), har funnit en ny användning, nämligen för att
bygga upp dörrar till martinugnar. Dessa dörrar är
vanligen fodrade med eldfast tegel eller kromhaltig lera, som
har relativt kort livslängd.
Enligt den nya metoden fastsvetsas med hjälp av en
svets-pistol ett stort antal pinnbultar på en stålstomme (fig. 1).
Bultarna fyller en dubbel uppgift, nämligen dels att
överföra värme till stommens vattenkylda baksida, dels att
utgöra armering för den eldfasta kromlera som stampas in
mellan dem.
En sådan pinnbultsdörr kostar åtta gånger mera än en
vanlig tegelfodrad dörr. A andra sidan räcker den 30
smältor, jämfört med tre för den tegelfodrade typen. Härtill
kommer en avsevärd minskning av förlusterna i
produktionskapacitet under den tid ugnen står stilla för omfodring
av dörren. I ett specifikt fall beräknade man denna förlust
till 26 t med den nya dörren, mot 255 t med en av vanlig
typ. Den totala kostnadsbesparingen beräknades till 35 000
$/år (Bus. Wk 30 sept. 1950). sah
Flygplanvinge av magnesium. Framgångsrika prov,
inkluderande 120 h flygprov, har utförts med en vinge,
avsedd för Lockheed F 80 jaktplanet och som är byggd helt
av magnesiumzirkonlegering.
Vingen är utförd som en ren skalkonstruktion, i stället
för enligt den konventionella metoden med plåttäckt
spry-gelstomme. Skalplåten i magnesiumvingen är sju gånger så
tjock som hos den konventionella vingen, men samtidigt
har ca 35 % av de delar, som användes i den normala
fackverkskonstruktionen, bortfallit. Härigenom erhålles
avsevärt större utrymme för bränslebehållare, vilket
beräknas ge flygplanet en med omkring 30 % ökad
räckvidd.
Både magnesium och aluminium har provats, men
magnesium föredras med hänsyn till dess i USA gynnsammare
råmaterialläge. Den nya utvecklingen baserar sig för
övrigt på en avsevärd förbättring av magnesiums
fysikaliska egenskaper, särskilt stöt- och
utmattningshållfastheten, samt utvecklingen av korrosionsskyddande
beläggningar. Dessa har tidigare provats med goda resultat på
ett skolflygplan under mycket svåra klimatiska
förhållanden.
Arbetet på detta område fortsätter nu med projekteringen
av ett flygplan, helt utfört av magnesiumlegering, för
amerikanska flygvapnets räkning (Mechan. Engng sept.
1950). sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
