- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 81. 1951 /
285

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 7 april 1951 - Böcker - Hur den svenska industrin finansierats, av R L - Företagsbibliotekarieyrket, av WS - Handbok för byggnadsisoleringar mot vatten, fukt och aggressiver, av Rune Hanson - Beräkning av deformationer i armerade betongkonstruktioner efter sprickbildning, av Knud E C Nielsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1U april 1951

285

Böcker

Hur den svenska industrin finansierats, av Laäs-Erik
Thunholm. Ind. Upplysn.-Tjänst Ser. C nr 5, Stockholm
1950. 59 s., 3 fig., 4 tab. 2,50 kr.

Denna lilla skrift omtalar hur industrin anskaffat och
fört ut i produktionsprocessen det kapital, som har varit
nödvändigt för att bygga upp den svenska industrin av
i dag.

Under industrialiseringens första skede hade vårt land
mycket begränsade finansiella resurser. Industrin fick sitt
kapital huvudsakligen genom självfinansiering, upplåning
från de stora handelshusen, upplåning från allmänheten
mot revers och statlig kreditgivning. Först på 1890-talet hade
bankväsendet nått en sådan utveckling att
bankfinansieringen kom att få en dominerande betydelse för tillförsel av
främmande kapital till industrin. Under 1900-talets båda
första decennier utmärkes den industriella expansionen
framförallt av övergång till industriell stordrift i modern
mening. De stora företagsenheterna behövde moderna
storbanker, som kunde mobilisera kapitalresurser av tillräcklig
storleksordning. Detta ledde till en rad
banksammanslagningar av genomgripande betydelse. Belysande för
koncentrationsprocessens omfattning är att numera de fem
största bankerna svarar för ca 75 *7o av de samlade resarserna
inom bankväsendet.

Största intresset tilldrar sig den därefter följande
behandlingen av aktieemissioner och aktiespekulation i samband
med konjunktursvängningarna under och efter det första
världskriget liksom kapitlet om industrins konsolidering
under mellankrigstiden, vilken fick gå före en fortsatt
expansion, och de aktuella finansieringsproblemen särskilt
försörjningen med riskvilligt företagarkapital, där den
moderna skattepolitiken bidragit till åtstramning av tillflödet.

Industrins konsolidering hade både en teknisk och en
finansiell sida. I tekniskt hänseende inriktade man sig på
en genomgripande rationalisering av driften. Ur finansiell
synpunkt behövdes en sanering av företagens ställning
genom avveckling av bankskulder och ett återuppbyggande
av företagens egna kapitalresurser. I många fall var det
nödvändigt att göra en genomgripande balansmässig
sanering. Det gamla aktiekapitalet måste skrivas ned eller
helt bortskrivas, bankfordringarna omvandlades till nytt
aktiekapital, ny ledning skaffades, en långtgående
omorganisation av driften genomfördes, olika nödlidande
industriföretag sammanfördes till större enheter, förbättrade
redovisningsmetoder infördes, avskrivningspolitik och
kostnadsberäkning lades upp efter riktigare principer än
tidigare och en radikal förändring skedde av företagens
utdelningspolitik. Den svenska industrin erhöll på så sätt en
sund finansiell ställning, där anläggningarna i huvudsak
täcktes av egna medel och långfristigt lånekapital, och
bankkredit i första hand användes endast för att täcka
behoven av kortfristig rörelsekredit. Under 1930-talet kom
företagens självfinansiering på grundval av eget sparande
att bli den helt dominerande finansieringskällan.

Under kapitlet om de aktuella finansieringsproblemen
framhålles, att frågan om industrins förseende med
tillräckligt risktagande kapital under senare år kommit att få
en mera bekymmersam prägel och att lösningen av detta
problem är en i hög grad angelägen uppgift, om vi skall
kunna glädjas åt ett fortsatt industriellt framåtskridande i
vårt land. Särskilt stark gör sig bristen på riskvilligt
kapital gällande i fråga om småföretagen. R L

Företagsbibliotekarieyrket, av Erwin Engel. Tekn.
Litt.-Sällsk. Skr. nr 20. Stockholm 1950. 16 s. 2 kr.

Föreliggande skrift utgör på sätt och vis ett komplement
till den orientering ("Bibliotekarieyrket", Sveriges
Allmänna Biblioteksförenings skr. nr 29, Stockholm 1949), som
Greta Linder har lämnat biblioteksaspiranter och
biblioteksstyrelser och som närmast avser folkbibliotekarieyrket.

Företagsbibliotekarierna är en grupp av bibliotekarier,
som länge har funnits, men som ännu för ganska kort tid
sedan var relativt liten, saknade sammanhållning, lämplig
utbildning och gemensamma arbetsmetoder. Den har dock,
främst genom teknikens framsteg och den tekniska
forskningens frammarsch inom företagen, ökat stadigt i
betydelse. Man beräknar, att det för närvarande finns i Sverige
ca 300 företag, som har bibliotek eller litteraturtjänst av
den storleksordning, som motiverar en heltidsanställd
bibliotekarie, och att av dessa endast ett hundratal har
löst sin personalfråga. Bekryteringsbehovet är sålunda
betydande och en orientering välbehövlig.

Förf. ger en god översikt över en företagsbibliotekaries
mångahanda uppgifter, de fordringar som ställs på honom
samt de möjligbeter som finns till utbildning för yrket.
I ett kort avsnitt behandlas även tillgång och efterfrågan
inom yrket. Skriften bör vara till nytta för alla företag,
som har större bibliotek, för dem som arbetar i biblioteken
och för dem som önskar vägledning vid yrkesvalet. Den
bör även ha stora förutsättningar att omvända dem som
tror att vem som helst duger till att sköta biblioteket i ett
företag. WS

Handbok för byggnadsisoleringar mot vatten, fukt
och aggressiver, 111 s., 48 fig.; T åt putsning av berg, 23 s.,
10 fig., utgiven av Ingeniörsfirman Pehr Engwall AB,
Stockholm 1950.

Föreliggande handbok är, såvitt jag vet, den första i sitt
slag i vårt land inom isoleringsområdet. Det är glädjande
att äntligen ordentliga anvisningar ges från fabrikanthåll
på hur materialen skall användas. Man får hoppas att
detta initiativ manar till efterföljd, ty floran då det gäller
isoleringsmaterial är både ymnig och svår att överblicka.

Handboken redogör huvudsakligen för användningen av
firmans produkter, som alla givits namn efter de båda
grundmaterialen, cementtillsatsmedlet Silix och
asfaltprodukten Bixit, t.ex. Silix 1, Silix 2 osv. resp. Bixit l,Bixit 2 osv.

Boken är indelad i två delar: den ena innehåller
informerande artiklar, den andra materialuppgifter. Den första
delen är av stort allmänt intresse, emedan firman i denna
på ett föredömligt sätt delar med sig av sina grundliga
kunskaper. Som exempel kan nämnas, att firman anser att
de traditionella grundmursisoleringarna med
asfaltstrykning inte är tillfyllest. I stället föreslår man Silix-puts. Då
det gäller isolering av altaner och liknande, föreslås bl.a.
pyramidrefflad aluminiumplåt, Bixit al-folio, som får
anses vara en nyhet på isoleringsområdet.

Helt naturligt är materialuppgifterna icke så utförliga
som man skulle önska, men sammanställningen har ändå
sitt givna intresse. Rune Hanson

Beräkning av deformationer i armerade
betongkonstruktioner efter sprickbildning, av Arne Johnson. Inst.
Byggn.-Tekn. KTH. Medd. nr 6, Stockholm 1950. 28 s.,
10 fig., 3 tab.

Beräkning av deformationer i armerade
betongkonstruktioner under långtidsbelastning eller efter sprickbildning
utgör ett av betongkonstruktörens svårare problem. I
föreliggande avhandling går förf. rakt på sak och lyckas på
teoretisk väg uppställa enkla uttryck för beräkning av
deformationer efter sprickbildning. Problemet angripes
utifrån förhållandena. vid dragna prismor, teorin tillämpas
sedan på balkar, och slutligen visas hur deformationerna
vid plattor kunna beräknas.

Deformationerna hos dragna prismor kan skrivas som
den deformation som erhålles om endast armeringen antas
uppta belastningen minus en term som korrektion för den
mellan sprickorna reducerade järnpåkänningen till följd
av betongens — genom vidhäftningsspänningarna —
avlastande verkan. Korrektionstermen innehåller endast
betongens draghållfasthet och armeringsprocenten, medan
arme-ringstyp, armeringsdiameter, sprickavstånd, sprickvidd och
vidhäftningsspänningarna ej ingå.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:49:31 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1951/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free