- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 81. 1951 /
356

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 28 april 1951 - Nybyggen - M/F »Kalmarsund VI», av N Lll - Hus för Antarktis, av sah - Flygplan eller robot? av sah

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

356

TEKNISK TIDSKRIFT

met till en stor salong med 70 sittplatser och på andra
sidan maskinrummet till en salong med 50 sittplatser. I
den förstnämnda, större salongen är midskepps en
barservering anordnad bredvid det intill köket placerade
pen-teriet. Vid motsatta fartygssidan är en mäss för
besättningen förlagd. Kökspersonalen bor i ett par hytter vid
salongens kortända. Färjans befälhavare har en rymlig hytt
inbyggd i den mindre salongen.

En styrhytt, med passage framför, finns i vardera ändan
av båtdäcket. Mellan styrhytterna sträcker sig ett
däckshus, inrymmande bostäder för den övriga besättningen,
som består av en styrman, en maskinist och fem andra.

Statens Skeppsprovningsanstalt i Göteborg har utfört
omfattande modellförsök för utrönande av färjans
framdriv-nings- och styrningsegenskaper, varvid olika propellertyper
provats liksom framdrivning med en eller båda
propellrarna samtidigt. Med ledning av dessa undersökningar valdes
ett maskineri om 1 050 hk vid 250 r/m, motsvarande en
sjucylindrig Nohab-dieselmotor, typ ML7. Denna drar
samtidigt båda propellrarna, men endera av dem kan ur- eller
tillkopplas efter behag, genom att en
Airflex-friktionskopp-ling anbragts vid vardera ändan av motorn. Detta har stor
betydelse för styrningen samt vid gång i is. Försöken visade
att med båda propellrarna tillslagna en fart av IIV2 knop
skulle erhållas, samt 11 knop med endast akterpropellern,
varvid förpropellern får rotera fritt.

För att vintertid undvika igensättning med issörja i
bottenventilerna har maskineriets kylning gjorts oberoende
av vattnet utombords. En trimtank vid fartygets botten
rymmer nämligen tillräckligt med vatten för motorernas
kylning, och då tanken innehåller färskvatten blir det inga
föroreningar i kylvattenkanalerna. Elström till pumpar,
styrmaskiner, hydroforer, fläktar, kylaggregat m.m.
levereras av två 25 kW Lister dieselgeneratorer. Den valda
styrmaskintypen är elektrohydraulisk av Atlas Werkes
fabrikat (enl. uppgifter från Kalmar Varv). N Lll

Hus för Antarktis. Det var rätt ovanliga krav, som den
skandinavisk—brittiska Antarktisexpeditionen ställde på
de hus, vilka den skulle uppföra på 71° S bredd: husen
skulle grundläggas direkt på isen, byggnadstiden skulle
helst inte överstiga två dygn, ingen del skulle vara tyngre
än att den kunde hanteras av två man och icke heller
större än att den kunde fraktas med flyg. Som uteklimat
räknades med en temperatur av — 50 till — 60°C och en
vindstyrka av 60 m/s.

Till en början undersökte man möjligheterna att bygga
husen i sfärisk form som en igloo, eller i valvform som de
Nissen-baracker, vilka användes under senaste världskriget.
Det visade sig emellertid vara svårt att transportera delar till
dessa hus surrade utanpå ett flygplan. Icke heller var dessa
husformer mera ekonomiska än de kvadratiska gavelhus,
fig. 1, som till slut valdes, med hänsyn vare sig till
fraktvolym eller till utnyttjningsbar golvyta per bostadsvolym.

Ett krav var, att var och en av expeditionens 15
medlemmar skulle ha eget sovrum, och icke som vid tidigare
expeditioner ligga i flervåningsbritsar. Genom placering
av sängarna vid de låga långväggarna fick man fram en
utnyttjning av golvutrymmet, som inte var mycket sämre
än vid användning av flermanshytter.

Av brandhänsyn blev det bestämt, att förläggningen skulle
delas på tre hus, förbundna med snötunnlar. Man kom
då på idén att använda det stora antal packlådor, som
expeditionen medförde, till byggelement för väggar i dessa
tunnlar samt till garage, lager o.d. Lådorna blev därför
standardiserade i tre storlekar för detta ändamål.

I själva husen utfördes väggar och tak som lätta
monteringsfärdiga sektioner, bestående av en utvändig, hyvlad
panel på trästomme, skild genom ett luftmellanrum från
en perforerad hårdplatta. Isoleringen, 10 cm wellit eller
kork, lades på efter monteringen, och utanpå den en
invändig klädsel med hårda plattor. Innerväggarna består av
spontad panel.

Fig. 1. Sektion genom hus för Antarktisexpeditionen.

Golvet är dubbelt; undergolvet är beklätt med 10 cm
stenull och åtskiljs från övergolvet av ett 20 cm
mellanrum, där varm luft från en fotogenbrännare tas in och
ledes in i huset genom springor vid golvsocklarna. Som
ett alternativ hade man övervägt varmvattensuppvärmning,
men dels ansågs frysningsrisken för stor, även om vattnet
blandades med sprit, dels ansåg man att den därigenom
åstadkomna lätta tillgången till toddy kunde även den
innebära ett riskmoment (J Engh & P Qvam i Bvggekunst 1950
h. 11). * sah

Flygplan eller robot? USA:s senaste jaktplan, Douglas
XF4D, har flugits för första gången i januari 1951.
Flygplanet, som är avsett för katapultstart från hangarfartyg
och stor stighastighet, är mera likt en robot än ett
flygplan, fig. 1.

Planet är försett med en modifierad deltavinge, där
framkanten är ändrad för att ge plats för luftintag, och
bakkanten för att inrymma reaktionsmotorns avgasmynning.
Förarrummet och landningsstället med noshjul synes vara
konventionella. Vikten anges till 7 200 kg.

Den bild av flygplanet som har utsläppts är starkt
retuscherad. Man torde ändå kunna sluta sig till att
vingarna är uppfällbara uppåt i höjd med fenan för lättare
förvaring av planet på ett hangarfartyg. Vidare finns
sannolikt klaffar både på framkanten och på bakkanten.
Någon annan plats för bränsletankarna än i vingrotens
förtjockning finns knappast.

Planet synes vara försett med en enda motor (sannolikt
Westinghouse J 40, som med efterbrännare ger ca 5 000 kp
dragkraft), men det är inte omöjligt att två motorer med
axialkompressorer kan ha installerats den ena över den
andra. Hastigheten anges som överljudfart i planflykt, och
stighastigheten till 4 500 m/min vid havsnivå. Flygtiden är
endast 25 min från däck till däck (Av. Wk 5 febr. 1951,
Interavia 1951 h. 2). sah

Fig. 1. Douglas XF4D, ett snabbstigande jaktflygplan för
bombplansbekämpning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:49:31 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1951/0372.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free