Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 28 april 1951 - Böcker - Svensk stad, del 1, av Sven Erik Skawonius - Executive behaviour, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358
TEKNISK TIDSKRIFT
sådant det framgick över den svenska staden, är utmärkt
men krävande. Ämnet är egentligen hur stort som helst
och det är i mycket på outforskade och svårtillgängliga
områden man har att röra sig. Det är ju inte alltid så att
det som är närmast i tiden är lättast att objektivt utforska
och återge. Många av 1800-talets miljöer kan vara svårare
att nu skildra än motsvarande under 1700-talet.
"Arbetet framträder som ett resultat av ett grupparbete;
det har eftersträvats att ge det en översiktlig och för den
allmänne läsaren tillgänglig form." Som bärare av de
grundläggande idéerna i arbetet och ledare för
forskargruppen, huvudsakligen bestående av konsthistoriker, står
Gregor Paulsson. Även arbetsformen är således intressant,
och nästan den enda tänkbara för ett så omfattande ämne.
Gruppen måste hållas samman av ett fast och ständigt
vakande ingenium.
Det material, som samlats, är imponerande, ja, kanske
rentav för rikt att låta inordna sig i en klar plan.
Framställningssättet är huvudsakligen kronologiskt, men är det
alltid den rätta mallen? Den har tydligen varit svår att
hålla och blir ibland vag. En del av stoffet skulle säkert
med fördel för helheten kunna ha utelämnats, eller i varje
fall behandlats på ett mindre framträdande sätt — ungefär
som man gör i moderna museer med skådesamlingar och
magasin. Nu får det betydelsefulla slåss med det mindre
betydelsefulla. Skillnaderna i stil hos författarna till olika
avsnitt blir ibland påtaglig. Man märker skarvarna efter
hur artiklarna styckats, blandats och fogats ihop och över
framställningen kan komma något opersonligt ointressant,
som kommer en att undra om det inte varit bättre att låta
de olika bidragsgivarna framträda i signerade artiklar.
Vissa upprepningar hade också lättare ursäktats.
Förordet talar om "de väldiga tekniska, ekonomiska och
sociala processer som sammanfattas under namnet
industrialismen och av vilka de ideologiska — men ännu i ringa
grad de materiella — yttringarna vid denna tid (1845)
började visa sig i vårt land". 1800-talet är också
borgerlighetens århundrade och hela den sjudande utvecklingen
bildar en dramatisk kontrast till de madrasserade
salongerna. Såvida inte bokverkets senare del korrigerar
intrycket råder det dock disproportion mellan behandlingen
av de borgerliga hemmiljöerna och övriga. Det förefaller
naturligt att en anmälare av boken som sin rubrik har
satt "Stickprov på brackan". Med tanke på
huvudförfattarens inställning är det förvånande att finna "handels
kapitalismens högborgerliga hem" ägnas ca åttio sidor
med underrubriker som "Väggens prydnader", "Blommor
och Nips" och "Noblessens kläder" medan lågborgerliga
och arbetarhem får inalles sex. I "Den fria kapitalismens
stad" anslås ett sextiotal rikt illustrerade sidor åt
"Magnat-hemmen", sju åt medelklassens hem och nio åt
industriarbetarnas hem — utan en interiörbild. 1800-talets
borgerliga miljöer har man i rätt stor utsträckning lyckats
arkivera, men hur såg det ut hos de nya industriarbetarna under
deras första trevande försök att skapa sig nva miljöer?
Denna disproportion förstärks av illustrationsmaterialet,
som övervägande visar högreståndsmiljöerna. Dessutom
förefaller i varje fall bilderna av inredning att mera ta
fasta på det kuriösa än det typiska. Det visas många
broderade emmor, men ingen pinnstol eller wienerstol; båda
torde vara typiska för 1800-talet.
Genom den underrubrik "Liv och stil i svenska städer
under 1800-talet", varmed boken försetts, har en
begränsning av ämnet gjorts, och arbetets ledare säger också i
förordet: "Det är oss fjärran att mena att ämnet skulle
vara uttömt med denna behandling. Boken hör till de efter
nya vägar sökande, inte till de avslutande. Dess viktigaste
uppgift skulle vara fylld om den ersattes av grundligare -—
kanske också mera begränsade — framställningar."
Härmed har man alltså sagt ifrån att mycket återstår — hur
mycket beror naturligtvis på hur detaljerad man vill vara.
Ett viktigt pionjärarbete är emellertid utfört. Ämnet har
belysts ur många aspekter, ekonomiska, sociala, tekniska
och ideologiska. Man har fått en rik samling av material
framlagt i en "för den allmänne läsaren tillgänglig form".
Man läser det mesta med nöje och man kommer att
återvända till detta verk så snart det blir tal om svensk
stadsmiljö under 1800-talet. Sven Erik Skawonius
Executive behaviour, av Sune Carlson. Strömbergs
Förlag, Stockholm 1951. 122 s., 11 fig. 00 kr.
Ehuru en hel del av resultaten från förf:s mångomtalade
"tidsstudier på verkställande direktörer" redan är kända
genom fackpressen eller hans egna föredrag, har
utgivningen av denna bok verkligen varit efterlängtad. Det är nu en
gång så: att utföra vetenskapliga undersökningar är en sak
och skriva en sammanfattande redogörelse för dem en
annan, vars fullföljande lider av att professorer liksom
verkställande direktörer får desto större arbetsbelastning
ju skickligare de är.
När nu förf. som redovisningsform har valt en bok på
något hundratal sidor, har han i viss mån måst lägga sig
i brygga mellan två stolar, av vilka den ena upptas av
lekmannen och den andra av fackmannen. För den förre
blir det en aning irriterande att bokens första hälft
upptas av en med en mängd citat dokumenterad diskussion av
hur problemet har ställts upp, försöksmetodiken valts och
undersökningsmaterialet definierats. För den senare är den
systematiska och metodologiska diskussionen oumbärlig,
men i bokens andra hälft saknar han säkert en mera
detaljerad redovisning för primärmaterialet, som här endast
förekommer i form av stickprov i diagrammen.
Boken har alltså till sin form blivit en kompromiss, vars
nackdelar dock helt kommer i skuggan av innehållet. Till
att börja med är det ett nöje att konstatera att förf:s klara
prosa väl kommer till sin rätt på en engelska av en
språklig kvalitet, som är rätt sällsynt i svenska utgåvor. (Att
korrekturläsningen kunde ha varit noggrannare är en
annan sak.) Till läsningens behag hör också det objektivt
frigjorda sätt på vilket förf. betraktar sitt material, ungefär
som en lepidopterolog skärskådar den nybedövade
macaon-fjäril, som han just skall spetsa på nålen.
Säkert kommer också mången auktoritetstrogen läsare att
chockeras av förf:s yttrande, att ban före undersökningen
betraktade verkställande direktören som en orkesterdirigent,
stående högre än alla andra vid sin pult, medan han nu,
efter undersökningen, vore mera böjd för att se honom som
dockan i en marionetteater, där många drar i trådarna och
tvingar honom att handla på det ena eller andra sättet.
Detta ger också undersökningsresultatet i ett nötskal. Det
är nämligen i mycket liten utsträckning som en direktörs
beteende och yttre handlingar bestämmes av honom själv.
Anteckningarna i hans fickkalender anger vad han skall
göra alla minuterna av dygnet, organisationsschemat
bestämmer vilka inom firman han skall träffa, yttre
omständigheter vilka kommissioner han skall besöka,
ombudsmännen vilka sammanslutningar han skall officiera i,
konventionen vilka medarbetare i firman han skall säga du
till, och det arbete som ligger ogjort vad han skall syssla
med på sin fritid.
Allt detta, och mera till, framgår till full evidens av de
tre kapitel, där förf. framlägger typiska resultat av sina
undersökningar av företagsledarnas arbetstid, var denna är
förlagd, hur den fördelar sig och hur lång den är, vidare
hur direktörernas kontakter inom och utom firman är
organiserade, och slutligen hur deras besök fördelar sig på
person, tid och ändamål.
Undersökningsmaterialet — nio verkställande direktörer i
Sverige och en i Frankrike — har naturligtvis varit litet
tunt och, som förf. själv är angelägen att framhålla, icke
medgivit dragandet av några statistiskt grundade
kvantitativa slutsatser. Ändå är det rätt entydigt fastlagt, att
företagsledarens arbetstid är allt för lång, att den ofta utnyttjas
ineffektivt, att den ger för litet tid över till rent
tänkande och att företagsledarens horisont, sakligt och
mänskligt, begränsas av hans arbetes murar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
