Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 28 april 1951 - Från de tekniska högskolorna - Debatt: Entreprenadsystem — ett rationaliseringsområde av högsta angelägenhetsgrad, av Thure Mannerfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362
TEKNISK TIDSKRIFT
som tjänsteår. Detta skulle möjligen kunna tänkas ske
genom att i praxis medgiva professorerna full pensionsrätt,
endast om de avgå först vid 66 års ålder, sedan den
bestämmelsen genomförts att tjänsteår för pension får
beräknas till pensioneringsperiodens övre gräns.
Beträffande beslut om avsked med pension är att märka
att särskilda bestämmelser torde behöva utfärdas för
professorer vid de tekniska högskolorna. Enligt gällande
bestämmelser skall förfarandet för tillsättande av
professorsbefattning, vars innehavare skall avgå på grund av
uppnådd pensionsålder, inledas genom anmälan av rektor hos
lärarkollegiet om den blivande ledigheten 1 år före
pensionsålderns inträde. Skulle kommitténs förslag rörande
pensioneringsperioder genomföras synes böra föreskrivas,
att professor minst 1 år i förväg bör meddela när han
önskar avgå med pension."
Kollegienämnden har likaledes till Överstyrelsen avgivit
yttrande över betänkande med förslag till bestämmelser om
stipendier för främjande av högre tekniska studier.
Enligt förslaget skall stipendierna höjas från 2 500 till
3 000 kr/år och utdelas av vederbörande kollegienämnd
och icke som hittills av överstyrelsen. Ytterligare
föreskrifter för tillämpningen av stipendiebestämmelserna skall
icke mera utfärdas av överstyrelsen utan av
kollegienämnden. Beslut om utdelning av stipendier skall icke som
hittills kunna överklagas.
Dessa ändringar i jämförelse med nu gällande
bestämmelser tillstyrkes av kollegienämnden.
Utredningsmannen har vidare föreslagit, att
stipendieåret skall indelas i två på varandra följande
stipendie-terminer, att stipendium i regel skall utdelas en gång varje
höst- och vårtermin samt att stipendium skall utbetalas
sammanlagt åtta gånger per år.
Kollegienämnden anser, att stipendieåret bör omfatta
tiden från den 1 juli ett år till den 30 juni påföljande år.
De studerande, som avser att avlägga teknisk
licentiatexamen, torde i allmänhet ha anställning med reducerad
tjänstgöringstid och med motsvarande reducering av
avlöningen. Dessa reduceringar torde ofta avse hela
budgetåret; så är exempelvis i regel förhållandet med de
förste-assistenter, som innehar statsstipendier. I dylika fall synes
det lämpligast, att stipendieåret omfattar hela studieåret.
Det är härvid att märka, att studierna i många fall torde
bedrivas i minst samma omfattning under sommarferierna
soin under vintern.
Kollegienämnden anser, att stipendium bör utbetalas
under stipendieåret med en fjärdedel var tredje månad i
efterskott i enlighet med vad som för närvarande gäller.
Att oftare göra utbetalning av stipendiemedel skulle
medföra en icke nödvändig ökning av det administrativa
arbetet.
Enligt kollegienämndens mening bör man om möjligt
undvika, att stipendium uppdelas på flera stipendiater. Om
till varje stipendiat utgår ett belt årsstipendium, kommer
säkerligen mer kvalificerade sökande att anmäla sig än
om fråga är om en — tillfälligt ledig — del av ett
års-stipendium. Det är säkerligen även för den enskilda
stipendiaten såsom regel fördelaktigare att erhålla ett helt
årsstipendium än exempelvis ett delstipendium ett år och
påföljande år ett delstipendiuin.
Kollegienämnden vill därför föreslå, att stipe|idiemedel,
som under ett stipendieår blir disponibla genom att
vederbörande stipendiater avslutar sina studier eller av annan
anledning icke kan utnyttja dem tilldelade stipendier,
såsom regel användes för årsstipendier under det påföljande
året. Utdelning av stipendier av på sagda sätt uppkomna
besparingar bör ske mot slutet av vårterminen samtidigt
med utdelning av övriga stipendier för närmast följande
budgetår.
Då särskilda skäl föreligger, bör dock kollegienämnden
äga befogenhet att även utdela ledigbliven del av
årsstipendium.
Utredningsmannen har icke föreslagit några föreskrifter
angående doktorandstipendier. Visserligen har medel för
dylika stipendier ännu icke anvisats till de tekniska
högskolorna. Högskolemyndigheterna har emellertid gjort
upprepade framställningar därom, och kollegienämnden anser
sig därför även böra ingå på frågan om utformning av
föreskrifter för detta slags stipendier.
Doktorandstipendierna är avsedda att utgå med högre
belopp än övriga stipendier. Även om ett
doktorandstipendium uppdelas, kan därför varje del uppgå till ett
förhållandevis stort belopp, vilket medför att en uppdelning
icke medför samma olägenheter, som då fråga är om
övriga stipendier. Därtill kommer att
doktorandstipendierna torde bli förhållandevis få och det kan vara av stor
betydelse att en eventuellt ledig del av ett stipendium
utdelas till någon som förbereder en disputation.
Doktorandstipendierna torde därför — i varje fall om mer än hälften
av ett dylikt stipendium blir ledigt — få utdelas, då den
som innehaft stipendiet har disputerat eller av annan
anledning icke längre kan utnyttja stipendiet.
Om stipendiebestämmelserna utformas på sådant sätt. att
kollegienämnden får befogenhet att, då skäl därtill
föreligger, utdela under stipendieåret ledigblivet stipendium,
synes emellertid enahanda bestämmelser kunna gälla
såväl för doktorandstipendier som för övriga stipendier.
Om behovet av stipendiemedel för den högre tekniska
undervisningen framhöll kollegienämnden i sin
petitaskri-velse för budgetåret 1951/52, att en tillämpning av de
normer, som Överstyrelsen har anfört, skulle för KTH med
132 studerande sammanlagt ge 44 licentiatstipendier à
2 500 kr. Kollegienämnden äskade, att 44
licentiatstipendier à 2 500 kr. samt 2 doktorandstipendier à 5 000 kr.,
motsvarande sammanlagt 120 000 kr., måtte anvisas för
KTH. Den begärda ökningen har icke upptagits i
statsverkspropositionen till innevarande års riksdag. I sin
petitaskrivelse för budgetåret 1952/53 torde
kollegienämnden förnya sin begäran.
Debatt
Entreprenadsystem — ett rationaliseringsområde
av högsta angelägenhetsgrad
Genom att på olika sätt vidta rationaliseringsåtgärder
söker man successivt nedbringa byggnadskostnaderna.
Byggnadsforskningen — såväl den mer eller mindre
statligt organiserade och understödda som den genom
enskildas initiativ bedrivna — lämnar allt mer resultat, vilka
omsatta i praktiken bidrar till en viss sänkning av
byggnadskostnaderna. Är då byggrationaliseringen i Sverige
inne på de vägar, som kan leda till det önskade målet?
För att kunna svara på denna fråga måste själva
begreppet byggnadskostnader närmare synas. 1 dagligt tal
användes ordet byggnadskostnader i olika sammanhang för att
ge uttryck för vad det kostar att bygga.
Vid exempelvis utförande av en byggnad pä entreprenad
med fast kontraktssumma kan byggnadskostnaden — ur
beställarens synvinkel — sägas vara summan av:
egna administrationskostnader,
de sakkunnigas arvoden,
entreprenadsumman och ändringskostnaderna.
För att få det riktiga greppet om byggnadskostnaderna
bör dessa emellertid betraktas ur en vidare —
nationalekonomisk — synvinkel. Väsentliga belopp hänför sig därvid
till
driftförluster av olika slag, förorsakade av onödigt långa
byggnadstider,
ökade underhålls- och ändring sko st nåder, beroende på
mindre lyckad projektering och kvalitet i själva
byggnads-utförandet.
När man talar och läser om byggnadskostnader, torde
det vara mycket ovanligt, att vederbörande tänkt sig detta
begrepp i dess vidare bemärkelse. Den begränsade uppfatt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
