Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 5 maj 1951 - Debatt: Elektroteknikens riktpilssystem, av E T Glas och Torbern Laurent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382
TEKNISK TIDSKRIFT
Potentialfallspilen visar på grund av sin natur varåt
potentialen faller. Motsvarande spänning är alltid åtkomlig
för mätning, och pilen ritas därför heldragen.
Polspänningspilen bör liksom potentialfallspilen vara
heldragen, och för att potentialskillnadens tecken skall bli
entydigt vid heldragna pilar, riktas även polspänningspilen
så, att den visar varåt potentialen faller. Hos en heldragen
spänningspil har alltså skaftet alltid högre potential än
spetsen.
I fig. 3 har spänningspilar av samtliga slag inritats. Index
0 betecknar likspänning eller likström. Här är e0 en
emk-pil, Ho en polspänningspil och ur>o en potentialfallspil. Märk
att de båda heldragna pilarna ha samma riktning som
strömmen io\ Om från systemet avgången effekt som
vanligt tilldelas plustecken, synes det vara naturligt, att å ena
sidan uo- och i o -pilarnas, å andra sidan Ubo - och i
o-pilarnas spetsar visa åt samma håll.
Spänningspilar vid inkoppling av likspänning
till en RL-krets
Förhållandena i RL-kretsen enligt fig. 4 studeras strax
efter tillslag av strömbrytaren. Förloppet kan beskrivas på
minst tre alternativa sätt förutom det energetiska.
Sedvanliga beteckningar användes.
a. Spolen ger motspänningen N’ d<P/dt, och
spänningsöverskottet e0—N • d<P/dt är den strömdrivande
polspänningen u, så att
d 0
u = e0 — N ■ -r- = R • i
d t
(fig. 4 a)
u-pilen är en polspänningspil.
b. I spolen uppstår en "emk" —N’ d<P/dt, så att
Kirchhoffs lag ger
eo +
= R i
(fig. 4 b)
Pilen för —N * dQ/dt är en emk-pil.
c. Genom överflyttning till ekvationernas högra membrum
fås i båda fallen
d <P
e0= N • — + R- i
a t
(fig. 4 c)
Pilen för N • d<P/dt är då en potentialfallspil.
I samtliga delfigurer är pilen för e0 en emk-pil, pilen för
R • i en potentialfallspil.
Pedagogiskt sett torde framställningssättet enligt a med
senare övergång till c vara att föredra. Det synes mig vara
en oklar tankegång att tala om "emk" utan att det system
skarpt avgränsats, på vilket "emk" verkar (analogi: yttre
krafter i mekaniken). Att emk i batteriet gör ett yttre
angrepp är evident, men icke så, att tidsvariationen hos
spolens eget magnetiska flöde ger en spänning, som skall
räknas till de utifrån angripande.
Motspänningens N ’ d ’Pldt pil är på grund av induktionens
natur en polspänningspil, som skall peka mot strömmen
och alltså nedåt i fig. 4 a (spolen räknas då som
belastning). Givetvis kan motspänningen rubriceras som en
reaktionsspänning men knappast det passiva potentialfallet
över Ii. I verkligheten uppträder både reaktion och
dissipa-tion i spolen. Endast en del av spänningen över spolen
ger då reaktion (är reaktiv).
Fig. 3.
Fig. 4.
Fig. G.
"9■ 5- a b
Spänningspilar vid upp- och urladdning i en RC-krets
I fig. 5 a, som antas gälla uppladdningen av
kondensatorn strax efter strömbrytarens slutning, är Uo-pilen en
polspänningspil, uq- och R ■ i-pilarna potentialfallspilar.
Här är
e0 = uo = uc + R ■ i
e0- och Uo-pilarna är motriktade: den förra markerar
po-lentialhöjningens riktning i batteriets inre, den senare, att
— som följd härav — den övre ledaren i figuren
tvångsvis hålles vid högre potential än den nedre.
Under kondensatorns urladdning är, se fig. 5 b, uc-püen
en polspänningspil, R i-pilen en potentialfallspil; här gäller
UC — R • i
Spännings pilar i växelströmskretsar
I fråga om växelströmsproblem tänker man sig kretsen
ögonblicksfotograferad. En enda spännings- (eller ström-)
pil saknar betydelse, men redan två pilar har något att
säga, nämligen den relativa riktning mellan två förlopp,
som man fixerar vid problemets uppläggning, och som
man sedan skall hålla fast vid under dess behandling.
Spänningspilar hos transformatorn
I transformatorn enligt fig. 6 är U1 den primära komplexa
polspäjining, som söker att driva ström genom
transformatorn, U2 ett komplext potentialfall, förorsakat av att ström
flyter genom sekundärlindningen. I gränsfallet tomgång är
visserligen Jkomplexa sekundärströmmen /2 = 0 men
däremot lim [Z • /2) ‡ 0.
Z —> oo
Strömmarna och ls har båda riktats mot
transformatorn, så att ömsesidiga induktansen mellan lindningarna
skall bli positiv, samma bildningsgång på båda sidor
förutsatt (i överensstämmelse med den ursprungliga
definitionen av ömsesidig induktans vid behandling av
elektro-magnetismen).
tVpilen är en orsakspil, Ua-pilen en pil, som tolkar en
verkan. Det är därför naturligt rikta pilarna som i figuren.
Om lindningsresistanserna och lindningsvarvtalen
betecknas med r-t, r2 respektive Nlt N2, samt om läckningen
försummas, leder pilriktningarna till följande skrivsätt för
transformatorns ekvationssystem
£7i — Ni • j (O (p = n - Ti
0 — Ni- j CO <P = r2 -h + U2
Ut behandlas alltså som _en aktiv spänning (placerad i
vänstra membrum), men Ua som en passiv spänning
(placerad i högra membrum).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
