Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 19. 12 maj 1951 - Den svenska kemiska industrins nuläge, av SHl - Syntetiska fibrer i Tyskland och England, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394
TEKNISK TIDSKRIFT
Den svenska kemiska industrins nuläge. Bristen på
kemikalier är för närvarande påtaglig. Betydande
kvantiteter av dessa varor förbrukas inte heller bara inom den
kemiska industrin, utan inom alla möjliga industrier.
Denna den kemiska industrins betydelse för hela vårt
näringsliv tycks inte ha trängt in i det allmänna medvetandet och
ändå kräver dess upprätthållande och förkovran nu utan
tvivel åtgärder från statsmakternas sida.
Den investeringsbegränsning, som under nuvarande
omständigheter är nödvändig, har träffat den kemiska
industrin så hårt, att den nu befinner sig i ett verkligt
nödläge. Som önskemål uppställde man en investeringskvot
på 60 Mkr. för 1951. Denna summa nedprutade de
granskande myndigheterna till 25 Mkr., som man därför med
fog kan anse vara ett absolut minimum. I verkligheten fick
kemisk industri en kvot på 5 Mkr.
En stor del av det önskade beloppet skulle användas för
rationalisering och modernisering av existerande
anläggningar, ett ändamål som synes vara av största vikt för
produktionen. Som jämförelse kan nämnas att
investeringarna inom kemisk industri i USA väntas uppgå till 1 500
M$ under 1951, vilket är mer än för någon annan
industri.
Ett annat bekymmer för kemisk industri är bristen på
arbetskraft. Visserligen har den mycket större produktion
per arbetare än någon annan industri, och det fattas blott
några hundratal man, men de skall vara yrkeskunnigt
folk. Den kemiska industrin i Sverige är ung och har inte
hunnit lära upp folk eller skapa tradition. Inom flera nya
industrier finns nu inte folk för att sätta i gång fabriker,
som står färdiga. Man kan tänka sig att importera tyskar
eller italienare, och myndigheterna har visat stor
förståelse härför, men åtminstone just nu är möjligheterna
att skaffa folk på detta sätt mycket små, och situationen är
därför allvarlig.
Råvaruförsörjningen är också besvärlig. Det är brist på
svavel över hela världen. I USA, som dominerar
svavel-marknaden, räcker fyndigheterna endast ca 20 år. Man
anstränger sig överallt att spara svavel. Vid
svavelsyraframställningen används t.ex. anhydrit i England (Tekn. T.
1951 s. 225) och pyrit utnyttjas i växande utsträckning i
stället för svavel. I Sverige används mest svavelkis vid
svavelsyratillverkningen och Kvarntorp utvinner svavel ur
avgaser från skifferoljeframställningen. Svavelkisen
kommer till största delen från Boliden, men brytningen kan
icke ökas. För att ersätta utebliven import från USA
försöker man nu få svavel från Sicilien, Ceylon och andra
håll.
Särskilt begärliga kemikalier är just nu de aromatiska
kolvätena bensen, fenol, bensenhomologer och naftalen.
Sveriges försörjning torde ej vålla alltför stora svårigheter
i detta fall. Utsikterna till import av bensen från bl.a.
Tjeckoslovakiet är goda och det finns en stor tillverkning
inom landet. Läget är dock sämre för bensenhomologerna
toluen och xylen. I Sverige finns ingen större tillverkning
av naftalen, som behövs vid tillverkning av ftalsyra och
ftalsyraanhydrid för plast.
Behovet av metanol har vuxit snabbt på grund av
plasttillverkningen, och det finns ingen inhemsk tillverkning av
denna viktiga råvara. Planer till en anläggning är
utarbetade, och man får hoppas, att den skall bli byggd inom en
nära framtid.
Alkali och klor framställs ur koksalt, och tillgången på
denna råvara är tillfredsställande. Behovet av klor täcks
för närvarande av den inhemska produktionen, men denna
ger trots nybyggnader underskott på alkali. Detta är
besvärligt för rajontillverkningen och utbyggnader har
därför planerats.
För syntetiskt gummi är situationen allvarlig, då USA
infört exportförbud för GR-S. Den anläggning för
tillverkning av Svedopren (Neoprene), som finns i Sverige är
otillräcklig. Gummiindustrin har även svårt att täcka sitt
behov av carbon black. Forskning som avser att finna er-
sättningsmedel, pågår emellertid (S Sohlman i Sveriges
Kemiska Industrikontor 19 apr. 1951). SHl
Syntetiska fibrer i Tyskland och England. I G Farben
började redan 1938 tillverka syntetiska fibrer, som kom i
marknaden under namnet Perlon. De är polyamider, dvs.
av samma typ som det amerikanska nvlonet. En sort, som
kallats Perlon T, framställs av adipinsyra och
hexamety-lendiamin och är praktiskt taget identisk med nylon. En
annan typ, Perlon L, erhölls av kaprolaktam, som är
billigare, därför att den kan fås ur fenol med större utbyte än
adipinsyra. Perlon L uppges vidare ha något högre
draghållfasthet än nylon men har nackdelen att smälta vid
lägre temperatur (220°C).
Vid krigsslutet kom alla perlonfabrikerna att ligga i
östzonen men 1949—1950 hade leveranskraftiga fabriker blivit
färdiga även i Västzonen. De tillverkar Perlon T och L
men dessutom har på senare tid en ny fiber Perlon U
tillkommit. Denna är icke en polyamid utan en polyuretan,
som fås genom kondensation av olika isocyanater med
tetrametylenglykol. Fibern spinns ur smälta liksom nylon
och sträcks till fyra gånger ursprunglig längd, innan den
tvinnas till tråd. Denna skärs sedan i stycken till
stapelfiber, perlonull.
Perlon U har så låg mjukningspunkt som 175°C, och tyger
av det kan därför icke strykas. Det ger däremot utmärkt
borst och lär med fördel kunna användas till filterduk
inom kemisk industri, då det är mycket hållbart mot
kemikalier, t.ex. syror. Det kan också användas som elektriskt
isolationsmaterial.
I England har ICI slagit in på en annan väg. I stället för
att utgå från polyamider har man försökt göra fibrer av
polyestrar. Härvid har man stannat vid tereftalsyra och
etylenglykol som råvaror och har av dessa framställt en
fiber, som kallats Terylene (Tekn. T. 1947 s. 46).
Kondensationen sker i princip enligt formeln
HOCOCeH,COOH + HOCHXH.OH —>
tereftalsyra glykol
— O(CH2)2OCOC,jH4COO(CH2)2OCOC0H4CO —
Terylene
Produkten är en hård, nästan vit massa, som i smält
tillstånd kan dras till fibrer. Dessa liknar de finaste typerna
av avkokt natursilke.
Man kan framställa såväl matt som glansig fiber och
både heldragen fiber och stapelfiber. Terylene är mycket
hållbart mot syror men icke mot alkali. Vanlig tvättning
med soda kan dock utföras utan risk. Stark ammoniak
förstör däremot fibern delvis. Oxidationsmedel angriper icke
Terylene. och det kan därför blekas med kraftigare medel
än naturfibrer. Det skadas icke av de organiska
lösningsmedel, som brukar användas vid kemisk tvätt.
Terylenes smältpunkt är 240°C, och dess
temperaturresistens torde därför vara ganska god. Draghållfastheten hos
fibrer, som utsatts för 150°C i 168 h, uppges ha sjunkit
med 15—30 °/o; efter 1 000 h hade den gått ned till hälften
av den ursprungliga. Terylene motstår ljus och atmosfärens
inverkan betydligt bättre än bomull, och det angrips icke
av mikroorganismer eller insekter. Dess absorption av
vatten är låg, och dess hållfasthet i vått tillstånd är nästan
lika hög som i torrt. I många avseenden liknar alltså
Terylene nylon och det väntas få användning inom samma
områden som detta.
Terylene fanns vid början av 1951 ännu ej i handeln,
åtminstone icke i nämnvärd mängd. I slutet av 1950 beslöt
emellertid ICI att bygga en fabrik för 5 000 t/år. Du Pont,
som förvärvat ICI:s amerikanska patent, ämnar också ta
upp tillverkning av Terylene, som i USA åtminstone tills
vidare går under namnet Fiber V (M Tvede i
Polytek-nikeren mars 1951, H WlJKMAiN i Textil & Konfektion jan.
—febr. 1951). SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
