Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 19. 12 maj 1951 - Hänt inom tekniken - Östergötlands Tekniska Förening - TNC: 9. Formningsnomenklatur, av J W - Debatt: Medicin och teknik, av Sven Olson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
412
TEKNISK TIDSKRIFT
resten är äldre. Det är mycket svårt att få ungdomen till
gruvarbete (Tekn. T. 1950 s. 930). År 1938 var 8 °/o av
gruvarbetarna invalider; nu är motsvarande siffror 30 °/o.
Allt detta har gjort, att det har varit svårt att komma till
samma brytningssiffror som före kriget. Siffrorna ökar
dock med varje år som går.
TNC
9. Formningsnomenklatur
Inom en mängd olika industrier framställes varjehanda
artiklar ur material som föreligger i eller för ändamålet
bringas till flytande, degartat eller annat lämpligt tillstånd,
och som man med hjälp av formar eller plastiskt
bearbetande don ger den åsyftade geometriska formen. För
dessa arbetsoperationer användes sådana ord som forma,
gjuta, pressa, spruta. .., men ofta med olika innebörd
inom olika industrier. Att rätt definiera och rätt använda
sådana ord har därför visat sig svårt och har gett
anledning till ständigt återkommande diskussioner.
TNC har sökt kontakt med sakkunniga inom
metallindustrin, den keramiska industrin, glasindustrin,
betongindustrin, plastindustrin — även gummiindustrin, träindustrin
m.fl., såväl enskilt som i gemensam konferens. Att nå full
enighet om terminologin har visat sig omöjligt, men
diskussionen, som sträckt sig över flera år, har dock gett
vissa positiva resultat värda att beakta. Med stöd av dessa
har TNC utarbetat nedanstående definitioner och allmänna
råd, avsedda som riktlinjer under närmaste framtid.
Där det redan finns en fast men avvikande nomenklatur,
som ej lett till påvisbara olägenheter, kan naturligtvis inga
ändringar påyrkas, men i andra fall är det ur det helas
synpunkt önskvärt att riktlinjerna följes så nära som
förhållandena medger. Särskilt i samband med uppstädning
av nomenklaturen på något område, eller när tekniska
nyheter i fråga om metoder och utrustning införes,
an-befalles följande framställning till studium och tillämpning.
En språklig egenhet hos praktiskt taget alla
framställningsverb skall först påpekas. Forma, trycka, pressa, gjuta,
spruta, draga, valsa och blåsa — med eller utan förleder
— kan antingen ha materialet till objekt: forma lera (till
ett föremål), pressa en massa, gjuta järn, blåsa glas osv.,
eller också kan det framställda föremålet vara objekt:
forma ett föremål (av lera), pressa en ask, gjuta ett hjul,
blåsa buteljer. Verbet modellera kan dock endast ha det
framställda föremålet som objekt, t.ex. modellera en staty
(av lera); man säger knappast modellera vax eller lera,
utan: modellera i vax, i lera.
Att forma något betyder helt allmänt att ge (geometrisk)
form åt något. Ett i sådana allmänna sammanhang mycket
användbart ord är också formgivning, som är tillämpligt
redan vid ritandet av föremål som skall tillverkas. Mera
speciellt — som tillverkningsterm — betyder forma att
plastiskt bibringa viss geometrisk form, att framställa genom
plastisk bearbetning, t.ex. genom att modellera eller pressa.
Att gjuta eller att svarva till viss geometrisk form räknas
däremot ej som formning. Ännu mer speciell är den
gjuteritekniska användningen av ordet forma: att av sand e.d.
tillverka en gjutform för något, t.ex. att forma ett hjul, i
betydelsen göra gjutform till ett hjul.
Substantivet form kan antingen betyda geometrisk form
och heter då i plural former, eller också kan det betyda
ett don avsett att ge en mot sin egen geometriska form
och storlek svarande begränsningsyta åt föremål som
framställes eller plastiskt bearbetas i donet, t.ex. gjutform,
pressform, och heter då i plural formar.
Förleden form- i sammansättningar kan syfta antingen
på verbet forma eller på substantivet form i någon av dess
betydelser. I namn på formningsmetoder bör den få tolkas
som donet form, t.ex. i formpressa, som betyder pressa i
en form; avses verbet bör man i stället använda förleden
formnings-, t.ex. formningsarbete.
Att modellera ett föremål är att plastiskt forma det av en
massaklump med hjälp av hand eller verktyg utan
användning av form (ar). (Forts.) / W
Debatt
Medicin och teknik
Vid Svenska Teknologföreningens årsstämma med mottot
"Medicin och teknik" omnämnde en föredragshållare att
våra medicinska forskningsinstitutioner mer och mer får
användning för ingenjörernas tekniska vetande, när det
gäller att lösa vissa problem.
Föredragshållaren framhöll vidare, att det är tråkigt att
ingenjörerna endast kan beredas anställning så länge ett
anslag för ett visst arbete varar men hoppades att det så
snart som möjligt skulle bli så, att fasta anställningar kan
beredas ingenjörerna vid de olika
forskningsinstitutionerna. Eftersom jag har haft tillfälle att få en liten inblick i
institutionernas arbete, skulle jag vilja framlägga följande
reflexioner.
Om exempelvis en forskare vid en institution behöver
bygga en teknisk apparat för att fullfölja ett
forskningsarbete, måste han vända sig till en tekniker. Det gäller då
att denne är up-to-date på sitt område, så att han på bästa
sätt kan hjälpa och komplettera forskaren, så att denne på
ett ekonomiskt och ändamålsenligt sätt skall nå sitt mål
på kortaste tid.
Det tekniska område som för närvarande mest anlitas
av-forskarna torde vara elektroniken. Ett företag som arbetar
inom detta område måste för att följa utvecklingen skaffa
sig ultramoderna mät- och hjälpinstrument, hålla sig med
ett stort antal facktidskrifter, anordna regelbundna
konferenser för sina tekniska specialister om de senaste
upptäckterna etc. En tekniker i ett dylikt företag blir
därigenom väl utbildad för sin uppgift, vilket är en
nödvändighet för att han skall kunna uträtta någonting av värde.
Han har också i regel den oskattbara fördelen att kunna
diskutera sina problem med fackmannakolleger, vilket
ytterligare fördjupar hans kunskaper på området.
Om en ingenjör anställes fast vid en institution måste
han, om något skall kunna uträttas, förses med dyrbara
mätinstrument, verktyg, massor av litteratur samt
passande lokal. Säkerligen får han ej fullt upp att göra varje dag
med experimentarbeten, utan kommer tvärtom att belastas
med en mängd andra rutinmässiga nödvändighetsuppdrag.
Hans specialutrustning — om man lyckats skaffa anslag
till en dylik — kommer därför ej att bli utnyttjad på
samma sätt som detta är möjligt i ett speciallaboratorium, ja
den kanske rent av försvårar det för andra, som skulle ha
bättre utnyttjningsmöjligheter, att skaffa sig erforderlig
utrustning.
I stället för att heltidsanställa en ingenjör skulle man väl
kunna tänka sig en organisation, som förmedlar kontakten
mellan vetenskapliga forskare och ingenjörer eller företag.
Man kan fråga sig, om inte redan en sådan organisation
finnes inom IVA eller åtminstone planeras.
Ett annat alternativ skulle vara att specialfirmor på
området bildar och underhåller en förmedlingscentral, dit
forskare vid behov kan vända sig för att få råd på det
tekniska området och experimentapparater tillverkade, när
detta är nödvändigt.
Det gäller ju framför allt att den rätte mannen kopplas
in på problemet, varigenom man borde ha garanti för den
bästa, billigaste och snabbaste lösningen. Huru sedan
arbetet skall bedrivas blir en lämplighetsfråga i varje särskilt
fall, om det skall ske inom ett företag eller om en
specialist skall "utlånas" till en institution etc.
Under nuvarande bristtider i fråga om såväl kvalificerad
arbetskraft som specialinstrument och utrustningar är det
framför allt viktigt att tillgångarna utnyttjas så effektivt
som möjligt. Sven Olson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
