Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 20. 19 maj 1951 - Tekniska särdrag i luftkriget, av Bertil M Westergård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 maj 1951
423
som under det senaste kriget, utplånas allt efter
som typerna visar sig vara mer eller mindre
fältmässiga.
Attackplan
De ständigt ökade kraven på utrustning i
jaktflygplan för olika uppgifter, vilket gjort att från
början lovande plan har blivit tunga och
otympliga, har fört med sig att industrin nu tar fram
typer som från början är avsedda att uppträda
som bomb- eller torpedplan, när så erfordras.
Dessa plan blir naturligtvis stora och tunga
jämfört med de rena jaktflygplanen, men de blir
snabbare och mer användbara än de närmaste
typerna av bombplan. För det fartygsbaserade
flyget torde detta flygslag vara det viktigaste,
bortsett från jakten, fig. 16.
Mycket kända typer från det senaste kriget var
Fairey "Swordfish" och Grumman "Avenger",
som med sina torpeder och bomber gjorde goda
insatser mot fiendeflottorna. Ersättning för dessa
var under leverans vid krigsslutet i form av De
Havilland "Hornet" och Grumman " Tiger cat",
som fortfarande är av hög standard. Förutom
dessa växer ett antal nya tunga typer fram, vilka
har försetts med propellerturbiner, som har
högre effekt än befintliga kolvmotorer.
Ett av dessa flygplan är Westland "Wyvern",
som utrustats som jakt-torpedplan, fig. 17. Andra
har erhållit specialutrustning för ubåtsjakt.
Orsaken härtill är, att de ryska landstridskrafterna
troligen kommer att upprepa de tyska
framgångarna i början av det senaste kriget. Ryssland
skulle härigenom komma i besittning av hamnar
längs Atlantkusten, kanske i Medelhavet,
förutom dem det nu har vid Ishavet och Stilla Havet.
Härmed skulle striden till sjöss bli en kamp om
tillförselvägarna över haven. Upplysningar om
de ryska flottutrustningarna ger också vid
handen, att den ryska ledningen även förutser detta
och bygger upp sin flotta speciellt med ubåtar.
De synliga tecknen på denna utveckling är flyg-
Fig. 1A. Den ryska sensationen MIG 15.
planen Fairey 17 och Blackburn YA5, fig. 18, i
England och Douglas AD-3 "Skyraider" i USA.
Dessa flygplan har försetts med radarutrustning
för spaning och lokalisering av fartyg samt
torpeder eller sjunkbomber för själva anfallet.
Några data av värde har ännu inte offentliggjorts
och vilken av typerna som skall bli standard är
inte känt. Motorn på de engelska flygplanen är
ett dubbelturbinaggregat som driver en
dubbel-roterande propeller. Ena motorn kan stoppas
under flygning för att spara på bränsle.
Ytterlighetsflygplanet i denna kategori är det
amerikanska hangarfartygsbaserade jaktplanet
Grumman AF "Guardian". Denna typ jagar i par
på så sätt, att det ena flygplanet bär
radarutrustning medan det andra bär beväpningen. Sedan
ubåten lokaliserats av det radarförsedda planet
anfalles den av det beväpnade flygplanet.
Förutom dessa speciella plan användes även
större bombplan för samma uppdrag, men de är
naturligtvis baserade på land.
Robotar
Den fantastiska utveckling som dessa typer av
vapen erhöll mot krigsslutet förefaller icke ha
kommit mycket längre (Tekn. T. 1947 s. 529).
Högre hastigheter, större räckvidder och större
last av explosiva ämnen finnes visserligen, men
Fig. 15. Tunga jaktflygplanet
F90.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
