Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 26 maj 1951 - Böcker - Årsberättelse för Centrala Driftledningen (CDL), driftåret 1947/48; driftåret 1948/49; driftåret 1949/50, av Georg Ljung - Handbok i oljeeldning för fastighetsuppvärmning, av C Kinander - Varmeledningstall for byggematerialer, av Gerhard Hinderson - Geodäsie und Photogrammetrie, bd 1, av Arne Bjerhammar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 maj 1951
461
även för internationell publik, har diagram, tabeller och
figurrubriker försetts även med engelsk text, och i slutet
på berättelserna finnes en sammanfattning av innehållet
på engelska.
Med utgivandet av dessa årsberättelser har en trevlig och
good will-skapande broschyr skapats, som dels redogör för
ett förnuftigt och framgångsrikt samarbete inom
kraft-distributionen i vårt land, dels ger en värdefull skildring
av den svenska kraftförsörjningens utveckling. Den
kommer med största sannolikhet att med intresse och
behållning studeras av dem som intresserar sig för hithörande
frågor. Georg Ljung
Handbok i oljeeldning för fastighetsuppvärmning,
av A BHLtLBiERG. Rörledningsfirmornas Riksorganisation,
Stockholm 1949. 201 s., 66 fig. 16 kr.
Eldningsoljan har stigit avsevärt i pris. Eo 1, som 1949
betingade 120 kr/m3, kostar 191 kr. i maj 1951, en höjning
med i det närmaste 60 °/o. Detta om något bör göra, att
man gör sig underkunnig om, huruvida
oljeeldningsinstallationen är i bästa trim.
En förträfflig handledning för ändamålet föreligger här.
Förutom en klarläggande redogörelse över de olika
mineraloljornas byggnad och fysikaliska egenskaper, jämte
klassificering med avseende på eldfarligheten, inledes
boken med en repetition i förbränningsläran, redigt och bra
uppställd och välgörande fri från ovidkommande detaljer.
Förf. klarlägger därefter de olika grundläggande principer,
som utbildats för oljans sönderdelning i och för
förbränningen, allt förtydligat genom klargörande illustrationer.
De för oljeanläggningarna så viktiga regleringsorganen
eller termostaterna ägnas sitt särskilda kapitel. Det är
första gången man i svensk litteratur fått en sammanfattande
redogörelse över dessa organs konstruktiva utformning,
användnings- och verkningssätt.
För den viktiga detaljen, eldstadens inmurning, lämnas
goda anvisningar, varefter förf. detaljerat behandlar olika
brännartyper, deras lämplighet för olika
uppvärmningsändamål, för olika slag av pannor och pannstorlekar. Man
skulle önska, att var och en, som har eller ämnar
installera oljeeldning, läste åtminstone dessa 8 sidor av boken.
Om de välgrundade råd, som där ges, verkligen följdes,
skulle oljeeldningen bli verkligt ekonomisk, men
dags-färska exempel vittnar om, att det fortfarande göres
installationer, där avgastemperaturen, på grund av olämpligt
brännarval, ligger mellan 500 och 600°C. I nästa kapitel
finnes sammanfattande föreskrifter om vad man har att
iaktta, för att en anläggning skall uppfylla Statens
Brandinspektions bestämmelser, varefter i sista avsnittet lämnas
en serie goda råd, vad man själv kan göra och vad man
under alla omständigheter bör överlåta till en fackman,
om aggregatet skulle krångla.
Boken i sin helhet borde vara en katekes för alla, som
sysslar med oljeeldningsinstallationer, men utan tvivel kan
var och en, som har en oljeeldningsanläggning, finna, att
han, till förmån för sin egen ekonomi, har mycket att lära
av boken. C Kinander
Varmeledningstall for byggematerialer, av A
Wat-zliNGER. Norges tekn.-naturvitensk. Forskn.-Råd. byggetekn.
Utvalg Rapp. nr 1. Johan Grundt Tanum, Oslo 1950. 38 s.,
.21 fig.
Publikationen utgör en mycket inventiös redovisning över
våra vanligaste byggnadsmaterials värmeledningstal,
erhållna genom en serie mätningar utförda vid Norges
Tekniske Högskoles värmekraftlaboratorium åren 1920—1949.
Resultaten är sammanställda i tabeller och diagram. I
tabellerna finnes värden för materialens volymvikt i torrt
tillstånd och vid provningstillfället, varigenom
fuktinnehållet kan beräknas. Mätningarna är utförda vid 0°C och
+ 20°G. I diagrammen är värmeledningstalet vid + 20°C
avsatt som funktion av materialens volymvikt i torrt till
stånd.
De porösa materialen, som utgör den stora gruppen,
indelas i oorganiska, oorganiska med tillsättning av
organiska stoffer och slutligen organiska material. Av t.ex.
ki-selgur och tegel är provade dels enskilda stenar och dels
bela murförband. Ett flertal typer av månghålsten är
undersökta. Sten- och glasull, inlagd i mattor, visar de lägsta
värmeledningstalen av alla de undersökta materialen.
Minimum inträder vid en volymvikt av ca 150 kg/m3. Att
värmeledningstalet ökar vid lägre volymvikt beror på det
ökade konvektions- och strålningsbidraget. Av samma
anledning har man för de undersökta träullsplattorna
funnit ett minimum vid en volymvikt av ca 300 kg/m3. För
plattor av expanderad kork har man teoretiskt visat, att
värmeledningstalet är i huvudsak direkt proportionellt mot
volymvikten. De utförda mätningarna verifierar i stort sett
detta påstående. Träfiberplattorna uppvisar ett
värmeledningstal, som ligger mellan den expanderade korkens och
sten- och glasullsmattornas.
Av material, åtskilda med luftskikt, har plattor med plana
luftskikt, plattor av papp med luftskikt vinkelrätt och
plattor med luftskikt parallellt med värmeströmmen samt
plattor av papp och aluminiumfolier eller enbart
aluminiumfolier undersökts. I inledningen till detta kapitel berör förf.,
hur värmeövergångstalet för strålning beror av de
begränsande ytorna.
Till sist nämner förf. något om vatteninnehållets
inflytande på värmeledningstalet. Relativt få undersökningar över
detta spörsmål har hittills gjorts, varför förf. vill uppskjuta
en mera ingående behandling tills ytterligare
undersökningar verkställts.
Förf. nämner i sitt förord,att denna publikation är tryckt
som manuskript och att resultaten senare komma att
inarbetas i ett större sammanhang. I föreliggande utförande
utgör den dock ett mycket värdefullt uppslagsverk över
våra vanligaste byggnadsmaterials värmeledningstal.
Gerhard Hinderson
Geodäsie und Photogrammetrie, bd 1: Instrumente und
Verfahren der Vermessung, av Frans Ackierl. Technische
Handbiicher für Baupraktiker, bd 8 del 1. Georg Fromme,
Wien 1950. 460 s., 294 fig., 14 tab. 6,50 $.
En föreläsningsserie av förf. vid Tekniska Högskolan i
Graz har utgjort underlaget för denna nya handbok inom
geodesins och fotogrammetrins ämnesområde. Som
närmast jämförbar kan man nämna Jordan—Eggerfs
"Hand-buch der Vermessungswesen", vilken torde vara bekant för
alla, som sysslar med hithörande problem. Den nya
handboken skiljer sig emellertid en hel del från sin nära nog
klassiska föregångare. Vid direkta jämförelser med den
äldre handboken finner man sålunda i ett flertal fall en
avsevärt större detaljrikedom och utförlighet även i sådana
avsnitt, där den verbala omfattningen är mindre. Trots att
förf. haft ett jämförelsevis begränsat utrymme till
förfogande, har det likväl blivit honom möjligt att
sammanföra en imponerande mängd vederhäftiga
sakupplysningar.
Förf. har i rubrikindelningen använt decimalsystemet,
vilket ger en behaglig överskådlighet. För den, som själv
till-lämpat detta system, är det bekant, att stora svårigheter
ibland uppstår vid redigeringen av materialet. Inom vissa
avsnitt kan man såsom väntat spåra förf:s strid med
systematiseringssvårigheterna. Det måste dock erkännas, att de
ändringar, som kan ifrågakomma, saknar praktisk
betydelse.
Av särskilt stort värde är att boken innehåller tillförlitliga
upplysningar om tidsåtgång vid olika mätmetoder,
ävensom aktuella noggrannhetsupplysningar. Som exempel skall
här citeras ett avsnitt: "Bei Basismessungen für militärische
Zwecke hat sich während des zweiten Weltkrieges mit dem
Jäderin-Verfahren die mittlere Genauigkeit von 1:2- 10a
bei einer Messgechwindigkeit von rund 2 km pro Stunde
ergeben." Upplysningen är intressant i dubbel bemärkelse,
nämligen dels därför att det rör sig om en svensk metod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
