Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 2 juni 1951 - Nya produkter - Distansskydd för medelspänningsnät - Fuktighetsmätare - Debatt: Kassation och kassering, av Gunnar Axelsson och John Wennerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
488
TEKNISK TIDSKRIFT
för användning i luftledningsnät för 10—30 kV. För
avståndsbestämning användes konduktansmätning. Ett för de
tre faserna gemensamt mätorgan utnyttjas. Dess båda
spolar matas via likriktare från den skyddade ledningens
ström- och spänningstransformatorer. Kopplingen har
härvid valts sådan, att separat riktorgan ej erfordras. Som
startorgan användes överströmsreläer i två faser och ett
jordströmsrelä. Fem tidssteg finnes, varav det sista är
oriktat. Grundtiden utgör 0,1 s. Pendlingsspärr saknas.
Hjälpreläerna i skyddet matas från mättade
mellanström-transformatorer och ingen yttre likspänningskälla
erfordras. Skyddet säljes av Elektriska AB Siemens, Stockholm.
Fuktighetsmätare. Instrumentet beslår av en vågskål,
på vilken man häller upp så mycket av det fuktiga ämnet
att visaren står på noll. Därefter svänger man fram
torkstrålaren, vilken torkar ut provet på 10—20 min beroende
på ämnets art. Fuktighetshalten kan sedan avläsas direkt
i procent på skalan. Noggrannheten hos
standardinstrumentet är ca 0,5 ®/o fuktighet, hos ett känsligare
specialinstrument ca 0,1 %>. Torkstrålarens höjd över provet kan
inställas så att yttemperaturen får lämpligt värde.
Instrumentet utvecklades ursprungligen för lantbrukets
behov av fuktighetsmätning på säd. Denna mätning har
blivit synnerligen viktig i och med införandet av de
moderna tröskande skördemaskinerna. Det har emellertid
också fått stor användning på industrilaboratorier för
fuktighetsbestämning på t.ex. fiber, tvålflingor, tyger, cellulosa,
lim, salter etc. Tillverkare är LKB-Produkter Fabriks AB,
Stockholm.
Debatt
Kassation och kassering
I Tekn. T. 1951 s. 115 har på TNC-spalten ett utlåtande
gjorts rörande termerna kassation, kassering och kassera.
Med anledning härav ber jag som sekreterare i
Mekanför-bundets Kommitté för kassationsredovisning att få
upplysa om följande:
Inom Sveriges Mekanförbund bedrives sedan några år ett
på olika kommittéer fördelat arbete rörande
kvalitetskontroll. En icke ringa del av detta arbete har ägnats åt frågan
om redovisning av kostnader, som uppstår därigenom att
produkterna på olika stadier av produktionsprocessen visa
sig vara felaktiga i något avseende. Studiet av detta
område, fallande inom kvalitetskontrollen i vidsträckt
bemärkelse, framtvingade redan tidigt ett klarläggande av
hithörande nomenklatur. För behandling av såväl de
redovisningstekniska som terminologiska problemen tillsattes
föregående år en av ekonomer och tekniker sammansatt
specialkommitté, som benämnes "Kommittén för
kassationsredovisning".
Såsom framgår av namnet utgick denna kommitté vid
uppbyggandet av nomenklaturen på ifrågavarande område
från det inom industrin allmänt använda uttrycket
"kassation". Med anledning av den kritik, som, utgående från det
i TNC:s ordlista upptagna ordet "kasseringssida", tidigare
riktats mot ovannämnda substantivform av verbet
"kassera", och det förhållandet att någon möjlighet inte syntes
föreligga att överlag ersätta "kassation" med "kassering",
valde man att söka bilda ordsammansättningar, i vilka
"kassation" ersattes med ordet "fel" (t.ex. felkostnad i
stället för kassationskostnad). Till följd av
dubbeltydigheten i ordet "fel" visade sig emellertid icke heller denna
väg framkomlig.
I denna situation togs de tidigare ställningstagandena
rörande termerna "kassation", "kassering" och "fel" under
omprövning, innefattande en ny undersökning av
termernas såväl språkliga som begreppsmässiga sidor. I samband
härmed gjordes en rundfrågning till Mekanförbundets
medlemsföretag i avsikt att erhålla underlag för
bedömningen av praxis på kassationsredovisningens område. Då
en närmare redogörelse för den undersökning av ovan
berörda liksom närbesläktade uttrycks såväl språkliga som
begreppsmässiga sidor, som legat till grund för kommitténs
slutliga ställningstagande, kommer att inflyta i ett
kommande nummer av Affärsekonomi, skall här endast
nämnas, att kommittén i fråga om de grundläggande termerna
hos Nämnden för svensk språkvård funnit stöd för
följande egna slutsatser:
Kassation är ett språkligt korrekt verbalsubstantiv till
verbet kassera och avser dels handlingen att kassera, dels
det kasserade föremålet. Kassation användes sedan
gammalt om en i något avseende felaktig produkt och är i
denna betydelse alltjämt dominerande framför andra
uttryck i detta industriella sammanhang.
Kassera, som har den allmänna betydelsen av förklara
oduglig, icke godkänna, övergår inom industrin från att
ha betydelsen "nedskrota" till att få innebörden "icke
godkänna", vilket senare bör vara det för praktiskt bruk
lämpligaste.
Kommittén har i sitt arbete beslutat uppbygga
nomenklaturen i fråga kring dessa termer och grundbegrepp och
vill rekommendera termerna i ovan angivna betydelse till
allmän spridning. Ingen anledning synes emellertid
föreligga att söka ändra på det förhållandet, att
verbalsubstantivet kassering redan vunnit burskap på ett speciellt
område. Gunnar Axelsson
TNC har redan i TNC-spalten nr 3, 1951 klargjort sin
inställning till orden kassation och kassering och har
ingenting att tillägga därom nu. Understrykas bör, att
vad som i de två näst sista styckena av civilekonom
Axelssons anförande säges efter ett kolontecken icke är något
citat ur brevet från Nämnden för svensk språkvård, och
att vad som säges i detta brev om ordet kassering och om
valet mellan de båda ordformerna utelämnats, fastän det
är av viss vikt för korrekt redovisning av Nämndens
uppfattning. John Wennerberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
