Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 9 juni 1951 - Atomenergi som drivmedel för flygplan, av Henry Kjellson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
490
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Motoranläggning för
atomdrivet flygplan med
reaktor och strålningsskydd.
ningar med bly i vid ångpannorna och
pumparna till sådan temperatur att metallen blir
flytande.
Enklast vore att välja kvicksilver, men detta
ämne innebär i de stora kvantiteter som erfordras
hälsovådliga risker; dessutom kommer
kvicksilvret att vid cirkulationen genom reaktorn bli
radioaktivt och medföra strålande partiklar ut
till ångpannorna, vilket ökar svårigheterna med
strålningsskyddet. Vidare har kvicksilver en
stor infångningsarea för långsamma och
medelhastiga neutroner, vilket gör det olämpligt. Man
får även ta i betraktande sådana egenskaper hos
det cirkulerande värmetransporterande medlet
som specifikt värme och utvidgningskoefficient.
Nu synes man ha fastnat för bly såsom ett av de
bättre transportmedlen.
Av de olika framdriuningssijstem, som kan
diskuteras vid atomdrift, fordrar ramm-motorn
särskilda anordningar för starten, driften kräver
överljudfart och motortypen kommer även att
erbjuda oöverstigliga svårigheter att
åstadkomma tillräckligt snabb värmetransport från
reaktorn till luften. Reaktionsdrift med kompressor
och turbin på känt sätt och med reaktorn som
värmekälla stupar också på svårigheten att
forcera luft genom reaktorn, så att tillräcklig vär-
meöverföring från reaktorn äger rum. Det torde
alltså endast återstå det tredje alternativet,
tur-bopropellerdrift, varvid ett för ändamålet
lämpligt värmeöverförande medel pumpas genom
reaktorn och ledes genom en ångpanna, som
levererar ånga till turbinerna, vilka i sin tur driver
propellrar.
Tidigare har det ansetts omöjligt att framdriva
ett flygplan med propellerdrift till mer än ca
75 % av ljudhastigheten (dvs. till ca 850 km/h),
på grund av den katastrofala minskning i
verkningsgraden som propellern utsättes för då dess
spetshastighet närmar sig ljudhastigheten.
Senaste forskningar på området (Tekn. T. 1950
s. 864) har emellertid påvisat möjligheten att
använda överljudspropeller. Dessa propellrar har
rätt breda blad och är ytterst tunna
(förhållandet mellan tjocklek och bladkorda är 2 %).
Experiment har gjorts med propellrar av 3,5 m
diameter vid spetshastigheter upp till
Mach-talet 1,3; de har då kunnat absorbera upp till
15 000 hk med omkring 50 % verkningsgrad.
Drivaggregatets utformning
Atommotorn för det ovannämnda
NEPA-projektet, fig. 1, avses bestå av fyra turbiner, som
utvecklar 14 000 hk vardera, eller tillsammans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
