- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 81. 1951 /
530

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 24. 16 juni 1951 - Andras erfarenheter - Mera lättmetall i brittiskt skeppsbyggeri, av N Lll - Magnesiumlegeringars korrosionsmotstånd, av SHl - Bränslebriketter av halm, av Wll - Nya material - Höglegerade snabbstål, av SHl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

530

TEKNISK TIDSKRIFT

Fig. 3. 26’ motorbåt med skrov och överbyggnad
huvudsakligen av lättmetall.

Firman tillverkar pråmar i bl.a. tre standardstorlekar i
lättmetall eller stål, varav mellantypen (fig. 2) har
huvuddimensionerna A X B X C = 80’—3" X 20’ X 5’—9" och en
lastrumsvolym inbegripet lastluckan av 6 018 eng. kbf.
Lättmetallpråmen är avsedd att helt nitas, medan den
slutliga hopfogningen av en stålpråm kan utföras genom
kombinerad nitning och svetsning. En lättmetallpråm levereras
utan ytbehandling, såvida dylik ej särskilt önskas, medan
en stålpråm försändes i blymönjade delar för senare
montering. Färdig levereras en stålpråm ytterligare målad.

Vid leverans 1950 uppgav firman priset för
mellanstorleken, förpackad i delar, vara i lättmetall 3 880 £ (56 400
kr.), och i stål 2 670 £ (38 800 kr.), motsvarande vikt 14 t
resp. 30 t och motsvarande lastförmåga vid 3’ djupgående
90 t resp. 75 t. Vidare kalkylerade firman icke med någon
årlig underhållskostnad för lättmetalltypen, men 100 £
(1 450 kr.) årligen för målning o.d. av stålpråmen borde
medräknas. Hopsatt vid firmans verkstad skulle
lättmetalltypen kosta 4 975 £ (72 100 kr.).

Man har i England också byggt åtskilliga motorbåtar med
lättmetall som huvudmaterial i skrovet kombinerat med
trä för vissa delar. Firman Grimston Astor, Ltd., Bideford,
North Devon, tillverkar sålunda bl.a. en 26’ lång typ, "Sea
Hawk", varav en utföringsform syns i fig. 3. Båten har
föröver V-spant, men spantformen blir rundad midskepps,
och bottnen flatare akterut. "Sea Hawk" uppges vara ca
670 kg lättare än en motsvarande båt med stålskrov. Med
en Fordmotor om 75 ahk vid 3 000 r/m skall båten göra
normalt 2IV2 knop. Firman bygger även en större typ "Sea
Osprey", 36’ X 10’, med lättmetallskrov (Engineering 26
maj 1950, Shipping World 7 juli 1950). N Lll

Magnesiumlegeringars korrosionsmotstånd.
Kommersiella magnesiumlegeringar är i allmänhet resistenta mot
atmosfären, men de kan allvarligt angripas av vissa
industriella gaser, av havsluft och särskilt av havsvatten.
Bureau of Standards har därför gjort en omfattande
undersökning av följande magnesiumlegeringars
korrosionsmotstånd både i havs- och inlandsluft.

Beteckning Sammansättning

enl. ASTM •/«

Al Zn Mn Zr

Ml ....................................1,5

AZ31X .............. 3,0 1,0 0,3

AZ51X ...j.......... 5,0 1,0

AZ61X .............. 6,5 0,7 0,2

AZ80X .............. 8,5 8,5 0,2

ZK-60* ............................5,7 0,07 0,6

* enl. Dow Chemical Co.

Proven exponerades i spänt tillstånd för inlandsatmosfär i
Washington, D.C., och för marin atmosfär i Hampton
Roads, Va., i senare fallet på en plattform nedanför
högvattenmärket. Prov icke utsatta för påkänningar
behandlades på samma sätt.

Resultaten visade, att magnesiumlegeringars känslighet
för spänningskorrosion växte med aluminiumhalten upp
till 6,5 °/o Al. Proven i Washington brast på kortare tid än

1 Hampton Roads. Skadorna på de prov, som icke utsattes
för påkänningar, var i Washington små, mätta i
hållfasthetsförlust. Efter 750 dagar hade t.ex. AZ31X en
brottgräns på 94 °/o och en förlängning på 85 °/o av den
ursprungliga.

Minst känslig för spänningskorrosion var AZ31X
överdragen med Ml. Den hade, utsatt för en påkänning av

2 100 kp/cm2 (90 °/o av 0,2-gränsen), icke brustit efter 500
dagar i Hampton Roads. Bland de rena legeringarna stod
Ml och ZK-60 i särklass. Den förra hade icke brustit efter
1 175 dagar i Washington vid en påkänning av 1 120
kp/cm2 (55 % av 0,2-gränsen). På samma plats brast det
första ZK-60-provet vid en påkänning av 1 400 kp/cm2
efter 580 dagar, medan prov utsatta för 1 260 kp/cm2 höll
i mer än 1 010 dagar. Av de övriga legeringarna var AZ31X
bäst, men den höll blott i 151 dagar i Washington vid en
påkänning av 1 120 kp/cm2 (50 % av 0,2-gränsen) (Iron
Age 16 nov. 1950). SHl

Bränslebriketter av halm. För att kunna utnyttja de
stora mängder halm, som man får på prärierna, har man
gjort laboratorieprov med brikettering av halm för
användning som bränsle. Råmaterialet bör ha en fukthalt
under 10 ’"/o. Lämpligaste temperaturen för pressningen är
220°C och ett tryck på minst 350 kp/cm2 erfordras.
Briketterna har en diameter av 50 mm och vikten 15 g. Per ton
briketter åtgår för pressningen teoretiskt ca 5 kWh. Räknar
man med ca 35 ’"/o verkningsgrad vid pressningen, skulle
energiförbrukningen bli ca 15 kWh per ton. Dessutom
erfordras bränsle för borttorkning av fukten och
uppvärmning av materialet, motsvarande ungefär 2 Vo av
briketternas värmevärde, som är ungefär 3 900 kcal/kg (J E Stone
i Canad. J. Techn. febr. 1951). Wll

Nya material

Höglegerade snabbstål. När gasturbinen och vissa nya
bearbetningsmetoder uppfunnits, behövde man snabbstål
med mycket hög slitstyrka. Man har då utnyttjat
legeringar, som länge varit kända ehuru alltför dyrbara för vanliga
ändamål, men även några nya har framställts. Alla dessa
stål är höglegerade och innehåller vanadin och kobolt eller
endera och har oftast hög kolhalt — i ett fall ända upp
till 1,5 ®/o. De är sprödare än vanliga snabbstål och därför
svårare att bearbeta, särskilt att slipa. Detta bidrar till
deras relativt höga pris.

Höglegerade snabbstål används mest för specialändamål,
för vilka vanliga snabbstål eller gjutna legeringar och
karbider icke är tillfredsställande på grund av för låg
slitstyrka eller för låg seghet. Deras egenskaper är sådana,
att de arbetar bäst vid matningshastigheter 1,5—2 gånger
den för vanliga snabbstål. Deras sammansättning är

[-Handelsbeteckning-]

{+Handels- beteckning+} C W Tillsatser °/o Mo Cr V Co
T-l 0,72 18,00 4,00 1,00
T-2 0,82 18,50 4,30 2,25
T-3 1,00 18,50 4,30 3,00
T-4 0,80 18,00 4,30 1,00 5,00
T-5 0,80 18,50 4,00 1,75 8,00
T-6 0,80 20,00 4,00 2,00 12,00
T-15 1,50 12,50 4,75 5,00 5,00
M-2 0,83 6,25 5,00 4,20 2,08
M-3 1,00 6,25 6,25 4,00 2,40
M-4 1,25 5,50 4,50 4,50 4,00
T-l och M-2 är vanliga 18-4-1 och 6-6-2 snabbstål. De

utom finns molybdensnabbstål innehållande kobolt i
ungefär samma mängder som T-4, T-5 och T-6. Dessa är dock
mindre väl kända.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:49:31 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1951/0546.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free