Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 25. 23 juni 1951 - Jätteteleskopet på Mount Palomar, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 juni 1951
545
Fig. 4. Den amerikanske
astronomen Hubble sitter i
primär/okusrummet högst
upp i tuben; spegeln skymtar
nedtill t.v.
drives av en snäekskruv. För snabbinställning finns intill
det föregående ett exakt likadant system, som avlastar det
noggrannare timhjulet från de påfrestningar, som
upprepade inställningar med höga accelerationskrafter förorsakar.
Timrörelsen styres av ett elektriskt kontrollur,
innehållande som tidgivare en sträng, som svänger med 60 p/s. Den
vid strängens rörelse alstrade växelspänningen förstärkes
och tillföres en synkronmotor, som driver timhjulet.
Den hastighet, med vilken ett teleskop skall drivas, bör
inte vara helt konstant, utan något varierande beroende på
refraktionen och den riktning som tuben har. Dessutom
måste korrektioner införas för felaktig delning av
timhjulet, elastiska deformationer i polaxel och tub m.m.
Dessa korrektioner införes i timrörelsen av en automat,
som styrs av inbyggda kurvkroppar.
Snabbrörelsen i timvinkel sker med en större motor nära
södra polaxeln; för deklinationsinställningen finns en
annan motor i en av de grova skänklar, i vilka tuben är
lagrad. Genom inställbara kontakter och känselelement
kan instrumentet bringas att inta det läge i timvinkel och
deklination, som inställes på en till instrumenteringen
hörande kontrollpanel. Dessutom finns ett bestämt
utgångsläge, i vilket observatören via en på kupolens insida
anbragt hissanordning lätt kan stiga in i
observationsrummet i tubmynningen, fig. 4.
Efter det önskad timvinkel och deklination inställts på
skalorna på kontrollbordet kan observatören utlösa
manöverrörelserna genom en tryckknapp och därefter genom
en annan knapp återställa instrumentet till utgångsläget.
Skulle emellertid något vara i vägen, träder automatiskt
säkerhetsanordningar i funktion, så att ingenting händer.
En annan intressant detalj är hur kupolen bringas att
följa instrumentets ställning, så att spaltöppningen alltid
befinner sig mitt för tuböppningen. Även detta skötes med
en robot, inbyggd i kontrollbordet. Den består av en
förminskad modell av instrumentet med tub, axelsystem och
kupolöppning. Modelltuben är försedd med elkontakter,
som för olika tublägen kommer i beröring med
motsvarande kontakter på modellens kupolspalt och attrapper för
de vindskärmar, som täcker den del av spalten, som
ligger över och under tuböppningen. Det verkliga instrumen-
tets och kupolens rörelser är åter kopplade till modellen,
så att denna intar samma läge.
Genom timrörelsen kommer tuböppningen så småningom
att närma sig spaltkanten. Vid lämplig tidpunkt berör
kontaktanordningen på modellen spaltkontakten, varvid
reläer utlöses och motorer startas, som vrider kupolen till
ett nytt läge. Skulle därvid vindskyddet vara i vägen,
kommer modellens vindskyddskontakt att beröra modelltuben
och vindskyddet rullas då upp eller ned efter behov helt
automatiskt. Modellen kopplas automatiskt ur vid
instrumentets återgång till utgångsläget för att undvika onödig
rörelse av kupolen.
Aluminisering av spegeln
Sedan ett tiotal år tillbaka har man för teleskop övergått
från att använda kemisk försilvring av spegelytan till att
fysikaliskt överdra vtan med ett tunt skikt av aluminium
genom förångning i vakuum.
Spegeln inlägges då i en behållare, fig. 5, vilken kan
evakueras till ett tryck av ca 10~4 torr, varefter
volframspira-ler, behängda med små aluminiumtrådar, bringas att glöda.
Härvid smälter aluminiummetallen och sugs genom
kapillärkraften ut över volframtråden. där den förångar. Alu-
Fig. 5. Vakuumtanken för aluminisering av spegeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
