Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 25. 23 juni 1951 - Nya metoder - Långlinjekorrigering av seriekondensatorer, av Sune Rusck - Moderna metoder för lackering med plaster, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 juni 1951
547
Nya metoder
Långlinjekorrigering av seriekondensatorer. Vid
beräkning av en seriekondensators kompenserande verkan på
ledningsreaktansen har hittills i allmänhet ej hänsyn tagits
till att seriekondensatorns verksamma reaktans är mindre
än dess märkreaktans. Detta fenomen, som är en följd av
vågbildningen på ledningen, är av betydelse redan vid
jämförelsevis korta ledningar.
Vi antar, att en homogen ledning med längden L förses
med en seriekondensator på Xc ohm placerad på avståndet
s från ena ändpunkten. Med hjälp av långlinjeekvationerna
finner man lätt, att serieimpedansen Zs i det ekvivalenta
schemat för överföringen kan skrivas
Z, = Zsinh yL — jXc ^ [coshyL + coshy (L — 2s)] (1)
där Z är ledningens vågmotstånd och y ledningens
fortplantningskonstant.
Serieimpedansen Zs består alltså av två termer. Den
första, Z sinh yL, är det vanliga uttrycket på en lednings
serieimpedans, som på vanligt sätt kan beräknas med hjälp
av Franséns långlinjekorrektioner. Den andra termen
representerar seriekondensatorns kompenserande inverkan.
Som synes måste kondensatorns reaktans först
multipliceras med en korrektionsfaktor
K = K.t + jKy = — [cosh yL + cosh y (L — 2 s)] (2)
innan värdet på kondensatorns reaktans kan införas i det
ekvivalenta schemat.
En närmare undersökning av ekv. (2) ger, att vid i
praktiken förekommande ledningslängder och
kompensationsgrader är inverkan av Ky obetydlig, varför den i det
följande kommer att försummas. Vidare finner man, att K.t
med mycket god noggrannhet (felet mindre än 0,5 "Vo för
ledningslängder mindre än 1 000 km) kan skrivas som
Kr = ^ [eos y0 L + eos y0 L (1 — 2|J J
(3)
där y6 = co\J le, l är ledningens induktans, och c dess
ka-pacitans per km, samt co vinkelfrekvensen.
Två fall är nu av särskilt stort intresse, nämligen att
kondensatorn är placerad mitt på ledningen eller i ledningens
s 1
ena ändpunkt. I första fallet är - = - dvs.
L 2
_ 1 + eos y0 L L
KX1 =––= eos2 yo 2
(4)
1 andra fallet är
0 dvs.
K.r2 = eos y0 L (5)
För högspänningskraftledningar gäller 1.07 • 10~3 rad/
km. Insättes detta värde i ekv. (4) och (5) kan
korrektions-faktorn beräknas som funktion av ledningslängden. Detta
har utförts i fig. 2. Av denna framgår, att
korrektionsfaktorn är av betydelse redan vid jämförelsevis korta
ledningslängder. Ett annat intressant förhållande är, att
seriekondensatorns effektiva reaktans blir mindre om samma
kondensator placeras i ledningens ändpunkt i stället för på
mitten. För en 500 km lång ledning blir t.ex. Kx = 0,93 om
kondensatorn placeras mitt på ledningen. Placeras konden-
Fig. 1.
Överföringens
ekvivalenta
schema.
Fig. 2.
Korrektions-faktorn som
funktion av [-ledningslängden.-]
{+lednings-
längden.+}
satorn i ledningens ena ändpunkt, erhålles K.r = 0,86 dvs.
i det senare fallet måste kondensatorn göras 7,5 %> större
än i det förra, om samma kompensationsgrad skall erhållas
i de två fallen.
Kondensatorns optimala placering är emellertid icke
särskilt kritisk. En närmare undersökning ger, att det i detta
avseende är tillräckligt, om avståndet från kondensatorn
till en av ledningens ändpunkter är större än en tredjedel
av ledningslängden. Sune Rusck
Moderna metoder för laekering med plaster. Hittills
har man vanligen utfört lackering med plast genom
penselstrykning eller sprutning vid rumstemperatur.
Termoplastiska smältlacker, som hårdnar vid avkylning, har
oftast påförts genom doppning. När arbetet utförs vid
rumstemperatur måste lacket försättas med
förtunnings-medel, för att det skall få tillräckligt låg viskositet. Under
senare år har emellertid två metoder, som tillåter
påförande av mycket högviskösa eller t.o.m. fasta
plastmaterial, börjat användas i växande utsträckning.
Vid varmsprutning minskar man lackets viskositet genom
att höja dess temperatur i stället för att späda ut det med
förtunning. Ett högkoncentrerat lack upphettat till 70°C
kan sålunda anbringas med normal sprutviskositet vid
denna temperatur. Det innehåller då 50—60 ®/o mer
skiktbildande material än ett lack, som sprutas vid
rumstemperatur. Denna metods fördelar är i första hand besparing
av lösningsmedel med ca 40 °/o. För att lacket skall flyta
bra, måste man visserligen använda mer högkokande
lösningsmedel, som är dyrare per kilogram än de vanligen
använda blandningarna, men totalresultatet blir dock en
kostnadsminskning på 15—25
En annan fördel är, att förlusten av material vid
sprut-ningen blir mycket mindre. Vid kallsprutning beräknas,
att ofta 50 °/o av lacket icke når målet. Vid varmsprutning
träffas detta av lack, som hunnit svalna något och som
därför har högre viskositet än det kallsprutade. Man kan
därför lägga på ett minst dubbelt så tjockt lackskikt vid
varm- som vid kallsprutning för varje behandling. För att
åstadkomma ett skikt med viss tjocklek fordras därför i
förra fallet färre sprutningar, varigenom
materialförlusterna blir mindre. Härtill bidrar även, att lägre tryck kan
användas vid sprutningen.
Då färre sprutningar fordras vid varm- än vid
kallsprutning, blir vidare arbetskostnaden lägre för den förra.
Dessutom blir fel, som nödvändiggör omlackering, färre vid
denna metod. Då lacket har relativt hög viskositet, redan
när det träffar den yta, som skall lackeras, rinner det
mindre lätt och valkar uppstår sällan. Ett annat fel, vid vilket
lacket får ett vitt, mjölkigt utseende, uppstår ytterst sällan
vid varmsprutning. Det orsakas av den kylning av
lackskiktet, som sker vid kallsprutning genom lösningsmedlets
avdunstning. Härigenom kan nämligen luftfuktighet
kondenseras på det ännu ej torra skiktet, varigenom lacket utfälls.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
