Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 30 juni 1951 - Samarbetet mellan medicin och teknik, av Rolf Sievert - Betastrålare av fosforbakelit, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 juni 1951
561
icke tidigare berörts, nämligen de
matematisk-tekniska hjälpmedlen. Matematiken har inom
ögonoptiken liksom även inom medicinsk
statistik spelat en väsentlig roll. Räknemaskinerna,
till vilka ju även anordningar för
hålkortsstatistik kan anses höra, utgör för medicinen
betydelsefulla tekniska hjälpmedel. Men även en
annan form för matematikens tillämpning inom
biologi och medicin är och kommer sannolikt att
i ännu högre grad i framtiden bli av betydelse,
nämligen vad man skulle kunna kalla
biomatematik.
På medicinskt håll ställer man sig i allmänhet
skeptisk till användningen av
teoretisk-matema-tiska metoder för medicinska ändamål. Därvid
har man ofta den förutfattade meningen att
matematiken i likhet med vad man ibland anser om
fysiken, uteslutande skulle vara användbar för
behandling av sådana problem, för vilka data
kan erhållas med relativt stor noggrannhet.
Ingenting kan vara mera felaktigt. Både inom
matematik och fysik utgör sambandet mellan
olika storheter och företeelser den dominerande
faktorn och icke materialets exakta karaktär.
Just inom sådana områden, där stora mängder
faktorer påverkar resultatet, är det ofta svårt att
få en överblick över förhållandena och det är då
matematikens metoder kan erbjuda nya
möjligheter.
Om man kläder erhållna resultat och uppställda
hypoteser i matematikens dräkt, kan man med
dess hjälp nå fram till sådana samband mellan
olika företeelser, som man icke förmår att
upptäcka på annat sätt och som kan väsentligt
bidra till att klara upp deras inbördes beroende av
varandra. Under de senare åren har försök gjorts
av här antydd art, delvis med goda och
intressanta resultat. I och med att vi får ökad
kännedom om den levande materiens sätt att reagera
under olika omständigheter, finner vi
lagbundenheter, även om de icke är av samma entydiga och
konsekventa karaktär, som inom fysiken. Att
utreda samspelet mellan dem är ett av
biomatematikens mål.
Jag har här berört denna fråga därför att
matematikens tekniska hjälpmedel under senare tid
genom elektronikens utveckling har goda
förutsättningar för behandling av just sådana
problem, där variablernas antal är mycket stort.
Slutord
Jag har försökt att i någon mån se framåt i
tiden. Det är naturligt att sådana försök, även
om man vill undvika det, blir i hög grad färgade
av egna erfarenheter. Men också om man kan ha
olika åsikter om vad framtiden bär i sitt sköte,
tror jag, att vi alla kan vara överens om, att vi
står inför en tidsålder, då den
naturvetenskapliga forskningen ger tekniken möjlighet till en
förut icke anad utveckling. Vad denna för medi-
cinens del kommer att föra med sig kan vi även
med uppbringande av all vår fantasi ej förutsäga,
men att framtiden kräver ökad förståelse och
ökat samarbete mellan medicin och teknik
därom råder intet tvivel.
Den som någon gång varit i tillfälle följa
utvecklingen från forskarens första experiment
med en ny apparatur till dess tillverkning i
industriell skala, vet att det i utvecklingskedjan
finns en särskilt svag punkt. Denna ligger vid
det stadium, då apparaturen är fullt
utexperi-menterad för forskningsändamål men ännu icke
omarbetats för att fylla de tillvérkningstekniska
fordringarna. Ofta tänker forskaren
överhuvudtaget icke på möjligheten av att hans apparatur
kan få en mera allmän användning, varför
värdefull tid går förlorad och frågan om en eventuell
tillverkning upptas kanske först av en ren
tillfällighet.
Det är alltför vanligt, att forskaren upptäcker
vad han i detta hänseende försummat först då
en anordning liknande den han utarbetat
kommer i marknaden i utlandet. Ett permanent
organ för samarbete mellan medicin, teknik och
industri skulle kunna fylla en betydelsefull
uppgift och åt vårt land rädda inom den medicinska
forskningen gjorda uppfinningar och
konstruktioner till fromma för vårt näringsliv. Ett
livsdugligt organ av detta slag borde kunna
förväntas bli av icke oväsentlig betydelse ur
nationalekonomisk synpunkt.
Betastrålare av fosforbakelit. Källor för ren
betastrålning med hög aktivitet i en lätthanterlig form har stor
användning inom strålningsbiologi och -terapi. De möjliggör
nämligen bestrålning av exakt begränsade ytor. Genom
tillverkningen av radioisotoper i reaktor har det nu blivit
möjligt att välja betastrålare, som är billigare än radium
och dess sönderfallsprodukter och som till skillnad från
dessa icke ger gammastrålning.
En av de mest lovande bland hittills framställda
strålningskällor är fosforbakelitplattor, aktiverade genom
neutronbestrålning i reaktorn vid Oak Ridge. De tillverkas
genom att gjuta en blandning av lika viktsdelar röd fosfor
och bakelit i cirkelrunda plattor 4,8 mm tjocka och 75 mm
i diameter; de väger ca 32 g. Därefter tvättas lösa
partiklar bort från ytorna, vilka överdras med ett mycket tunt
lager av bakelitfernissa. De blir härigenom glatta.
Plattorna bestrålas sedan omkring tre veckor, varvid man får
en strålningskälla med en intensitet på 15 000 rep/h.
Kärnreaktionen består i addition av en neutron till ^P,
varvid ^P bildas under gammastrålning. Reaktionen är
alltså ^P [n, y) ^P. Den erhållna radioaktiva isotopen ®P
har en halveringstid på 14,3 dygn och övergår under ren
betastrålning till stabilt æS. Bakeliten mörknar under
bestrålningen i reaktorn men den är det bindemedel, som
hittills visat sig mest stabilt vid neutronbestrålning.
De svåraste problemen vid användning av betastrålare av
fosforbakelit är strålningsskydd och föroreningskontroll
vid deras handhavande. Om man ordnar tillräcklig
skärmning, kan plattorna emellertid hanteras utan risk vid
användande av aseptisk teknik under ofta upprepad provning
av ytor, som kan bli förorenade. Svårigheterna att exakt
ånge de doser, som ges med rena betastrålare, har
undanröjts genom att plattorna kan kalibreras mycket noggrant
(O M BizzElX m.fl. i Nucleonics apr. 1951). SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
