Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 4 augusti 1951 - Lysrörets konstruktion, av Gösta Siljeholm och Gunnar Günther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-4 augusti 1951
573
Lysrörets konstruktion
Docent Gösta Siljeholni och fil. lic. Gunnar Günther, Stockholm
Tillkomsten av lysröret — den senaste
landvinningen inom den allmänna
belysningstekniken — har möjliggjorts av den vidgade
kunskapen om de elektriska urladdningsfenomenen i
förtunnade gaser och ångor samt om fluorescensens
uppkomst i fasta kroppar. Denna
grundforskning sträcker sig långt tillbaka till mitten av
1800-talet, och väsentliga bidrag har givits av
Faraday, Geissler, Crookes, Becquerel, Stokes,
Lecoq de Boisbaudran, Verneuil m.fl.
Den första lampa, som i någon mån liknade
dagens lysrör, utarbetades omkring 1910 av W S
Andrews, som använde ett fluorescerande ämne
på insidan av glasväggen till ett urladdningsrör
innehållande kvicksilverånga. Röret hade dock
kalla katoder och ljusutbytet var lågt. Lampan
hade fördenskull i första hand akademiskt
intresse och betydelse som studieobjekt.
Efter ingående forskningar för att utröna de
gynnsammaste betingelserna för olika
lågtrycksurladdningar i kvicksilverånga och införandet
av varmkatoder med elektronemitterande massa
lades emellertid en allt bättre grund för den nya
lamptypen. Såväl i Europa som i Amerika
gjordes genom insatser från skilda håll under
1930-talet de tekniska förbättringar som blev
förutsättningen för en fabrikationsmässig
tillverkning. Under år 1938 släpptes så till sist lysröret
ut i handeln i USA. De första helt
svensk-tillverkade lysrören introducerades mitt under andra
världskriget i januari 1943, sedan en
försökstillverkning pågått åren förut.
Princip och uppbyggnad
Med lysrör menas här lågtrycksurladdningsrör,
vari urladdningen väsentligen äger rum i
kvicksilverånga, och som utnyttjar kvicksilvrets
osynliga resonansstrålning med en våglängd av 2 537 Å
för att excitera i röret anbragta lyspulver till att
utsända synligt ljus. Fig. 1. visar den spektrala
energifördelningen hos strålningen i ett dylikt
urladdningsrör utan lyspulverbeläggning. Då
resonansstrålningen 2 537 Å och överhuvudtaget
strålning med våglängd under ca 3 000 Å ej
förmår genomtränga det glas, varav
urladdningsrören normalt är framställda, måste lyspulvret
anbringas på rörets insida.
Genom att införa glödelektroder av
oxidkatod-typ har man gjort det möjligt att driva lysrören
621.327.43
med vanliga nätspänningar. Härigenom har den
spänningsförlust, som normalt uppstår vid
elektronströmmens utträde ur katoden, katodfallet,
reducerats från den kalla järnkatodens ca 150 V
till 10—15 V vid glödkatoden. Det ligger kanske
nära till hands att tro att denna stora
minskning av katodfallet erhållits på bekostnad av en
avsevärd energiåtgång för glödkatodens
upphettning.
Så är dock ingalunda fallet, vilket lätt kan visas
genom följande exempel. Ett vanligt 40 W
lysrör har en urladdningsström på 0,42 A. Med kalla
elektroder och ett normalt katodfall på 150 V
blir alltså katodförlusten 63 W. Motsvarande
räkning för en glödkatod med 12 V katodfall ger
5 W. Om man mäter temperaturen på
glasväggen, som omger elektroderna, observerar man
lätt den stora skillnaden i energiförlust för de
båda katodslagen; glasväggen omkring den "kalla
katoden" är den varmare.
I den mån som kalla katoder kommer till
användning i lysrör, har man på grund härav blivit
nödsakad att arbeta med låga
urladdningsströmmar (vanligen 0,1 A eller lägre) och långa
urladdningsrör med höga driftspänningar.
Glöd-katodrören används mest i Sverige och bland
dem är en typ för 40 W effektförbrukning
vanligast. En annan ehuru hos oss mindre vanlig
lysrörstyp är det amerikanska smallysröret
("slim line"). Detta arbetar med glödkatoder,
men har smalare och längre urladdningsrör än
motsvarande vanliga lysrör. De erfordrar därför
liksom kallkatodrören driftspänningar över de
Fig. 1. Spektral energifördelning hos strålningen från en
kvicksilverlågtrycksurladdning; tryck ca 0,01 torr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
