Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 4 augusti 1951 - Nya metoder - Mjölk i papper, av SHl - Svensk nätmodell, av I Slettenmark - Plastsvetsning med het gas, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 augusti 1951
585
Fig. 1. Maskin för tappning av mjölk i
pappersförpackningar (Tetra Påk).
Tappning och försegling av förpackningarna utförs i en
maskin (fig. 1), som tar den plastpreparerade
pappersremsan från en rulle och formar den till ett rör, vilket på
lämpliga avstånd trycks ihop och förseglas av mot
varandra vinkelrätt stående par av klämbackar. På detta sätt
uppstår ett pärlband av tetraedrar innehållande mjölk.
Denna tappas nämligen i pappersröret uppifrån på sådant
sätt, att tillslutningsstället alltid befinner sig under
mjölk-vtan. Tetraedrarna skärs automatiskt loss från varandra
och packas i transportbehållare. SHl
Svensk nätmodell. Vattenfallsstyrelsen har köpt en
nätmodell, som blir den första i sitt slag i Sverige. Den
beräknas bli driftklar i slutet av sommaren 1952. Modellen
utföres för 450—550 p/s men kommer normalt att köras
med 500 p/s. Nominella värden på spänning och ström är
15 V resp. 30 mA, motsvarande en nominell impedans av
500 ohm.
Modellen omfattar åtta skåp, varav två skåp till större
delen upptas av kopplingstavlor och pulpeter för
kopplingssnören. Samtliga skåp ställs upp i rad, varigenom
modellen får en total längd av ca 13 m. Modellen utförs med
18 generatorelement, 150 linjeelement, 84
kondensatorele-ment, 40 belastningselement, 24 sparkopplade
reglertrans-formatorer och 10 isolertransformatorer med fasta
omsättningar.
Modellen avviker i vissa avseenden från tidigare byggda
nätmodeller. Spännings- och strömnivåerna är sålunda
betydligt lägre än soin tidigare använts. Härigenom blir
effektförbrukningen så låg, att generatorelementen kan
utföras som rörförstärkare, som matas från en central
RC-generator. Jämfört med tidigare konstruktioner med
in-duktionsregulatorer matade från en omformare blir
rörgeneratorerna avsevärt billigare vid givna krav på låg
klirrfaktor, ca 1 %>, och lågt inre motstånd, ca 0.2 ohm.
Precisionsmätningar, omkoppling av instrumenten mellan
olika mätpunkter samt inställning av generatorelementens
spänning utförs vid ett centralt mätbord. Mätutrustningen
omfattar två starkt motkopplade rörförstärkare för ström
och spänning samt fyra ljusvisarinstrument för mätning av
spänning, ström, aktiv och reaktiv effekt. Mätutrustningens
totala noggrannhet kan uppskattas till dt 0,5 à 1 °/o av fullt
skalutslag. Vidare finns ett servomotorstyrt mätdon med
en noggrannhet av ± 0,2° för mätning av strömmars och
spänningars fasvinklar i förhållande till en fast
referensspänning. Mätutrustningen kopplas till önskad mätpunkt
med väljare och reläer, varvid kvittering av numret på den
inkopplade mätpunkten erhålls på mätbordet.
Nätmodellen kommer fullt färdig att kosta ca 600 000 kr.
I Slettenmark
Plastsvetsning med het gas. Många plaster mjuknar vid
upphettning, och två arbetsstycken kan i detta tillstånd
bringas att förena sig. Den erhållna fogen stelnar sedan
vid avsvalning. Detta förhållande möjliggör svetsning av
plaster, ett förfarande som patenterades i USA redan 1937.
Svetsning kan utföras med het gas (varmgassvetsning), med
varmt verktyg, genom friktion och med högfrekvent ström,
men även svetsning med låga lär förekomma. Av dessa
metoder tycks dielektrisk svetsning (Tekn. T. 1949 s. 948) ägnas
största intresset för närvarande, men varmgassvetsning
utnyttjas också i stor utsträckning särskilt för hopfogning
av omjukad polyvinylklorid, polyetylen och
polyvinyliden-klorid. Av dessa har polyetylen så låg förlustfaktor, att
den ej kan svetsas dielektriskt.
Varmgassvetsning utförs med en "brännare", i vilken
luft eller en inert gas värms upp med en gasbrännare
eller elektriskt. Svetsgasen skall vara 200—300°C, när den
lämnar brännaren, och ha ett tryck på 0,35—0,7 kp/cmÄ;
50—280 1/min åtgår. Används luft, måste den befrias från
damm och olja genom filtrering. Gastrycket måste hållas
konstant med en ställbar regulator. Brännarens
munstycke är utbytbart och har en öppning med 3—6 mm
diameter. Svetstråden är av samma plast som
grundmaterialet; ibland är det dock fördelaktigt, att den är något
mer plastiserad än detta. Härigenom blir det lättare att
kontrollera svetskonturen, men skarvens egenskaper blir
något sämre än grundmaterialets. Svetstrådens diameter är
1,5—5 mm beroende på svetsens typ.
Plastsvetsar liknar metallfogar erhållna med
ljusbågssvetsning. För hålkälsvetsar fordras ingen förbehandling
av arbetsstyckena; vid stumsvetsning skall dessa fasas,
varvid vinkeln görs mindre än för metall, nämligen 60—
80°. Kanterna rundas och görs gärna grova. En mycket
viktig skillnad mellan plast- och metallsvetsning är det
sätt, varpå svetstråd och grundmaterial förenas. Vid
ljusbågssvetsning smälts den förra ned fullständigt, vid
varmgassvetsning av plast smälts den blott på ytan och kommer
därför att i oförändrat tillstånd utgöra en del av fogen.
Vid svetsningen pressas tråden lätt mot grundmaterialet,
varigenom de smälta ytorna förenas.
För att få en jämn svets är det nödvändigt, att förvärma
både svetstråden och grundmaterialets ytor, innan
svetsningen börjar. Ä andra sidan får man inte värma så
mycket, att materialet bränns (fig. 1). Förvärmningen skall
börja ca 10 mm från trådens ända (fig. 2). Två faktorer
kan varieras för att anpassa processen till materialet,
nämligen trycket på svetstråden och den vinkel, i vilken svets-
Fig. 1. Principen för svetsningens utförande (upptill),
verkan av för svag eller för stark upphettning (nedtill);
skuggat område anger förvarmningszonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
