Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 28. 11 augusti 1951 - Andras erfarenheter - Gasturbiner i gasverk, av Wll - Nya metoder - Tankskepp som hangarfartyg, av N Lll - Elektrolytisk gradienttank för flygteknisk forskning, av B Q
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’18 TEKNISK TIDSKRIFT
pannor och ångturbingeneratorer. På grund av de relativt
små maskinenheterna blir emellertid verkningsgraden för
en sådan anläggning ganska låg.
Med gasturbiner kan man vid den effekt som det här är
fråga om räkna med högre verkningsgrad och man har vid
ett gasverk i England beställt en gasturbinanläggning för
att utnyttja värmet i gasen.
Gasturbinen arbetar enligt det slutna systemet, och den
cirkulerande luften värmes i en luftvärmare av gasen, vars
temperatur därvid sjunker från 800 till 475°C. Gasen går
härifrån genom en vanlig avgaspanna, som levererar ånga
av 8,4 at till koksen i de vertikala retorterna. Luftvärmaren
arbetar alltså med relativt hög temperaturskillnad mellan
gas och luft, varför dess yta blir måttligt stor (Ind. Chem.
okt. 1950). Wll
Nya metoder
Tankskepp som hangarfartyg. Koreakriget har medfört
ett ökat behov av hangarfartyg för USA:s flotta. Som
hjälp-hangarfartyg har man därför börjat använda
tankfartyg, som förses med speciella anordningar för
flygmaskinernas uppbärande. Det första arrangemanget är utfört
på "Mission San Diego" (fig. 1) ett tankskepp av
standardtypen T-2 med 523’ längd och 68’ bredd. Arbetet har gjorts
vid Todd Shipyards Corporation’s varv i Alameda, Cal.
Flygplanen placeras på en ställning av lättmetall (fig. 2),
bestående av enkla, standardiserade delar, monter- eller
borttagbara. Ingen del väger mer än 80 kg, varför hela
montaget eller demonteringen kan göras av ett fåtal man,
om så påfordras. Ställningskomplexet är utfört i ett antal
sektioner, varav två placerats föröver mellan bryggan och
backen, och två mellan popen och bryggan, i båda fallen
med en sektion om babord, vilande på tre stöttrader, och
en om styrbord på fyra stöttrader. Styrbordsektionernas
bredd är nämligen större än babordsektionernas med hän
syn till gångbron ombord.
Varje ställningssektion består av en fyrkantig profilram
med ett antal tvärgående balkar, alla vilande på rörstöttor
på däcket. Ett flertal longitudinella stödprofiler fästes med
Fig. 1. USNS tankskepp "Mission San Diego" som
hangarfartyg.
ändarna på tvärbalkarna och med möjlighet för ändring
av inbördes avståndet med hänsyn till olika typer
flygmaskiner, som fartyget skall transportera.
Longitudinal-stöden parallellförflyttas och fästes till tvärbalkarna
medelst bultar, gående genom långa transversalgående spår.
Lättmetall har använts till alla nämnda delar utom
bultarna, vilka tillverkats av stål. Varje rörstötta vilar på däcket
i en vid detta fastsvetsad, skålformad stålhållare, av vilka
det finnes 150 stycken. För att ställningarnas översida skall
bli plan i sin helhet med överallt lika långa rörstöttor har
man med hänsyn till skeppets däckssprång och balkbukt
utfört de skålformade hällarna olika djupa. För att
undvika elektrolytisk korrosionsrisk har mellan rörstöttan och
hållaren isoleringsmaterial ("P.A.W.-tape") anbragts.
Det hela är utfört så, att fartygets ordinära
däcksarrangemang med tankluckor, rörledningar, gångbroar etc. ej
behövt ändras. Inalles omfattas en däcksyta om 1 100 nr’ av
ställningarna (enl. Todd Shipyards Corp.). N Lll
Elektrolytisk gradienttank för flygteknisk forskning.
För behandling av vissa strömningsproblem inom
aerodynamiken har man sedan 1920-talet begagnat den
elektrolytiska potentialtanken. Vindtunnelns luftström ersättes i
denna apparat av en elektrisk ström mellan ett par
parallella metallplattor, nedsänkta i en elektrolyt;
flygplanmodellen utföres av isolerande material. Den
elektriska fältstyrkefördelningen kring modellen i tanken blir
likformig med hastighetsfördelningen kring det verkliga
flygplanet, förutsatt att friktionsfri, inkompressibel
luftströmning antas.
I allmänhet har man inätt upp den elektriska
potential-fördelningen med en mätelektrod, en procedur som ibland
»is*
Fig. 2. Parti av ställningarna för flygplanens uppbärande.
Fig. 1. Tredimensionell gradienttank med hjälptank.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
