Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 28. 11 augusti 1951 - Nya metoder - Gjutning av turbinsnäcka med förspänning i plåtspiralen, av G Lbg - Spårvagn på löpande band, av sah - Elgenerator för variabel vågform, av sah - Hänt inom tekniken - STF:s styrelse - Produktivitetsgrupp - »Studier av snabba förlopp», av H C Fischer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’04
TEKNISK TIDSKRIFT
ningar låta vattnet cirkulera hölls det vid låg och jämn
temperatur. På så sätt motverkades järnkonstruktionens
ojämna uppvärmning av den nygjutna betongen och dess
krympning vid kommande avkylning (Power nov. 1950,
Electr. World 18 dec. 1950). G Lbg
Spårvagn på löpande band. Mellan tunnelbanestationen
vid Times Square i New York ocli Grand
Central-järnvägs-stationen går tunnelbanevagnar i en skytteltrafik, som
är en ständig källa till irritation för New York-borna.
Man har nu föreslagit att i stället ordna trafiken med
vagnar, som drives av ett ändlöst gummiband. Vid
ändpunkterna går passagerarna först på ett transportband, som
rör sig med 2,5 km/h, och stiger från detta i vagnarna som
rör sig med samma hastighet. Vagnarna accelereras
därefter upp till 25 km/h av en sats drivhjul ueh överflyttas
till ett snabbt transportband, som rör sig med denna
hastighet. Vid andra ändstationen retarderas vagnarna på
samma sätt till avstigningshastighet 2,5 km/h, och går därefter
runt tillbaka till påstigningsplatsen.
Systemet är beräknat för en toppkapacitet av 32 000
passagerare per timme i varje riktning (Bus. Wk 31 mars
1951). sah
Elgenerator tor variabel vågform. För laboratoriebruk
har utvecklats en enkel anordning, som ger en elström
med godtycklig vågform. Detta åstadkommes genom att
en roterande kam modulerar en ljusstråle, som infaller på
en fotocell.
Den önskade vågformen uppritar man i vanliga
rätvinkliga koordinater och omräknar därefter till polära
koordinater. Av det polära diagrammet utskäres en kam, som
monteras mellan två glasskivor, vilka av en elmotor bringas
att rotera med en hastighet, motsvarande den önskade
frekvensen.
Genom en spalt inriktas ljusstrålen mot kammens periferi,
varvid fotocellströmmen antar den önskade vågformen.
Med hjälp av en förstärkare kan en utgångseffekt av 100 W
lämnas (Eng. Dig. apr. 1951). sah
Hänt inom tekniken
STF:s styrelse beslöt vid sammanträde den 8 februari
1951 inbjuda ingenjörernas intresseorganisationer att utse
delegater i en samarbetskommitté, vilka tillsammans med
delegater från Svenska Teknologföreningen skulle utreda
möjligheter och former för ett samarbete. Till STF:s
representanter utsågs E Budberg, M öhrner och O Åkerman.
I detta sammanhang uttalade styrelsen, att Svenska
Teknologföreningen icke nu på sitt program skall ta upp
löne-och löneförhandlingsfrågor och att i stället en utveckling
eftersträvas, som leder till ett intimare samgående mellan
de olika intresseorganisationerna.
Till representanter i Svenska Nationalkommittén för
Ra-tionell Organisation 1951—1952 utsågs E Bergendal och
R Kristensson.
Vid sammanträde den 12 april beviljades TNC anslag för
1951 med 500 kr. Ur Fond för byggnadsteknisk forskning
beviljades R Schlyter ett studieresebidrag på 2 000 kr.
I samråd med KTH har några ingenjörer med lägre teknisk
examen från utländska läroanstalter erinrats om
olämpligheten av att de använde titeln tekn. dr, civilingenjör eller
bergsingenjör. Ett förslag från en medlem att STF i
dagspressen skulle låta införa en uppmaning till sina
ledamöter att icke besvara anonyma platsannonser ansåg sig
styrelsen icke kunna biträda av ekonomiska skäl;
förslagsställaren erinrades om, att uppmaningar i samma syfte
regelbundet publiceras i Teknisk Tidskrift.
Till föreningens representanter vid en konferens,
anordnad i maj 1951 av Överstyrelsen för de tekniska
högskolorna om målsättningen för de högre tekniska studierna och
därmed sammanhängande spörsmål, utsågs H Sterky, R
Kristensson och O Åkerman. Till representant vid Joint
Engineering Conference i London juni 1951 utsågs T
Malmer och P-E Hammarlund, och vid Fédération des
Associations Beiges d lngénieurs’ 25-årsjubileum K E Hedborg.
Till representanter vid NIM 4 utsågs H Sterky, O Åkerman
och S A Hansson, och till representanter vid en konferens
i Haag september 1951 mellan de västeuropeiska och
amerikanska ingenjörsföreningarna H Sterky och O Åkerman.
På hemställan av avdelning V tilldelades Pedro E
Hellström STF:s hedersplakett i järn. Ur Polhemsfonden
tilldelades J Schönning ett bidrag av 1 000 kr. för tryckning
av en doktorsavhandling.
Biblioteksnämnden beviljades ett extra anslag av 300 kr.
för anskaffning av tidskrifter inom lantmäterifacket.
Tryckkärlskommissionen beviljades årsavgift för 1951 med
10U kr. och Svetskommissionen för samma år med 200 kr.
En anhållan från Uppfinnarkontoret om årsbidrag avslogs
med hänvisning till tidigare beslut i ärendet.
F Holmgren har såsom gåva överlämnat tre aktier i STF:s
Fastighets AB.
Produktivitetsgrupp. Inom Industriens
Utredningsinstitut har bildats en produktivitetsgrupp med syfte att samla
och sprida förefintlig kunskap om produktivitetsbegrepp
och produktivitetsmätningar, stimulera till fortsatt
forskning på dessa områden och såsom expertgrupp medverka
vid besvarandet av förfrågningar.
Ordförande i gruppen är fil. lic. Jonas Nordenson, och
sekreterare civilekonom Einar Hardin. Förfrågningar och
upplysningar kan sändas till Produktivitetsgruppen,
Industriens Utredningsinstitut, Stockholm IG.
"Studier av snabba förlopp" hette en konferens, som
hölls den 18 april 1951 av Forskarnas Kontaktorgan vid
I VA (FKO). Anföranden hölls av fem specialister, och i
samband därmed gavs tillfälle till diskussion. Konferensen
hade samlat ett trettiotal deltagare.
Mycket intressanta nyheter från utlandet lämnade Ulf
Eriksson, Försvarets Forskningsanstalt, i den del av sitt
anförande, som gällde röntgenblixtar. Benämningen
röntgenblixt motiveras därav, att man numera kan ta
röntgenbilder med exponeringstider av endast någon mikrosekund
eller t. o. m. delar av mikrosekunder. Tidigare har man ju
varit van vid exponeringstider på sekunder och minuter för
röntgenfotografering, och det är först på de senaste tio åren
som man har kunnat röntgenfotografera rörliga förlopp.
Konventionella röntgenrör drar en kontinuerlig ström av
några milliampére, och svårigheten med de nya
röntgenrören är att göra dem så, att de tål de ca 2 000 A som
behövs för att kunna exponera under millisekunder. Man
arbetar då icke med kontinuerlig ström utan med ytterst
kortvariga kondensatorurladdningar. Siemens bygger rör
som evakueras med tillhörande pump, och i dessa kan man
ganska lätt byta ut elektroder. Westinghouse arbetar
däremot med igensmälta rör, vilka för filmning kan ge upp
till 100 blixtar i sekunden av 10 ,us varaktighet. Vid enstaka
bilder kommer man ned till 0,3—0,5 /<s exponeringstid.
Hela utrustningen är än så länge ganska skrymmande, den
tar ungefär lika stor plats som ett skrivbord, och priset
rör sig om 13 000 $.
Fördelarna med röntgenfilmning är ju den, att
röntgenstrålarna absorberas mera, ju högre atomnumret är hos
det genomlysta föremålet. Sålunda får man tydlig skugga
av stål, koppar och bly, medan aluminium och
sprängämnen är "genomskinliga". Därför har röntgenblixtarna
fått stor användning vid studium av sprängningsförlopp
och krutförbränningar.
Ett exempel är riktad sprängverkan. Som bekant
åstadkommes denna med sprängladdningar i form av en
urholkad kon. Om man förser innerytan ined en
metallbeläggning, ökas genomslagsförmågan avsevärt. Med
röntgenblixtar kan man tydligt konstatera, hur
metallbeläggningen kastas fram som en spjutspets, medan man vid van-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
