Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 18 augusti 1951 - Norska vägar och bilfärjelinjer, av Nils J Ljungzell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 augusti 1951
609
Norska vägar och bilfärjelinjer
Civilingenjör Nils J Ljungzell, Stockholm
Naturen vållar på många håll i Norge oerhörda
svårigheter för åstadkommande av trafikleder på
land. Det kan vara flera tusen meter höga berg
täckta med evig snö eller glaciärer, omväxlande
med djupa dalar eller långa fjordar med branta
bergväggsidor, som måste övervinnas, om man
vill nå en förbindelse mellan på kartan helt
närbelägna orter. Och en fjord kan vara många
hundra, kanske tusen meter djup och
omöjliggöra byggande av andra än jämförelsevis korta
fasta broar, såsom hängbroar, eller av
ponton-broar i vissa fall.
En båtförbindelse är därför på många håll så
gott som enda möjligheten att överföra folk,
fordon m.m. från ena stranden till den andra. Flyg
utsättes på grund av de höga fjällväggarna
mångenstädes för betydande risker, och på korta
sträckor är en flygförbindelse i regel föga
lämplig, och det ännu mindre om det gäller att
transportera bilar och bussar också.
Vägväsendets utveckling. Turisttrafiken
Totala årskostnaden för det norska
vägväsendet 1950 beräknades till närmare 200 milj. nkr.,
fördelad på stat, fylken och härad. Men så är det
också ett väldigt vägkomplex, som skall
underhållas och utvidgas. Anspråken på vägarna
stegras i och med att transportmedlen utvecklas.
Modernisering och anpassning i olika avseenden
påkallas genom bilarnas ökade hastighet och genom
att trafik med tunga lastbilar och stora bussar
skall kunna äga rum.
Under innevarande århundrades första hälft
har vägväsendets utveckling i Norge varit
oerhörd, rent revolutionerande. Där kan man
numera på många håll färdas i bil över fantastiskt
branta och otillgängliga fjäll, och man måste
beundra de norska vägbyggarna för deras
storartade insatser.
Hur vägarna kunde se ut i mitten av förra
seklet framgår av fig. 1 och 2. Vägsvängar vid en
enkel träbro från 1880-talet syns på fig. 3, en
modern hängbro för bil- och busstrafik på fig. 4.
Fig. 5 ger en typisk närbild av hur en modern
väg utformas slingrande i en brant bergsluttning,
där vägen här och var måste gå i tunnel. Hur
denna väg fortsätter ned genom Måbödalen mot
Eidfjord längst in i Hardangerfjorden visar fig. 6.
En nedfart i bil på en liknande, starkt sluttande
388.1 : 656.66
Fig. 1. "Da’ staur inkje pau te’ kom’ unda." Ett nytt stycke
väg i Lærdal 1845; det måste dock snart kasseras.
Fig. 2. "Paa Vei at slingre i Fossen" — från Östfold.
Fig. 3. Tillfartsvägar vid en träbro söder om Odda;
1880-talet. • ■ -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
