Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 18 augusti 1951 - Nya metoder - Rökgasåterföring i ångpannor, av Wll - Ång-gasturbin för fartygsdrift, av Wll - Lysande tryckfärger, av Gunnar Günther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 augusti 1951
623
Rökgaser skulle vid ifrågavarande panna börja återföras
vid 30 t/h belastning och skulle vid 55 t/h uppgå till ca
25 °/o. Mängden skulle kunna regleras in automatiskt efter
ångtemperaturen efter överhettaren, som skulle kunna
hållas konstant.
Den ökade gasmängden genom pannan ger ett större
tryckfall och dessutom förloras tryckenergi vid
inblåsning-en av rökgaserna i eldstaden. Fläktarbetet blir därigenom
större, men detta kan kompenseras genom en sänkning
av de avgående rökgasernas temperatur. Den härför
erforderliga ökningen av värmeytorna kompenseras av en
minskning av överhettaren och av den nämnda
minskningen av eldstaden (W Hülsse i Arch. ges. Wärmetechn.
1951 h. 2). WU
Ång-gasturbin för fartygsdrift. Vid dieselelektrisk drift
av fartyg kan man i genomsnitt räkna med en
totalverkningsgrad på ca 30 »/o, om man även tar hänsyn till
smörjoljeförbrukningen. För gasturbiner av den
storleksordning det vanligen rör sig om, kan man vid det öppna
systemet inte räkna med så hög verkningsgrad utan en avsevärd
förbättring av värmeåtervinningsaggregaten och en höjning
av arbetstemperaturen. Eftersom man nu även börjar
använda tyngre, billigare oljor i dieselmotorerna, ser det ut
som om gasturbinen skulle få svårt att konkurrera med
dessa. Man har också mycket liten erfarenhet av hur aska
och andra föroreningar påverkar driften.
I en ånganläggning har man visserligen också problem
med olika föroreningar i bränslet, men svårigheterna kan
lättare bemästras i en ångpanna än i en turbin. En
kombination av gasturbin och ånganläggning, där man söker
utnyttja de goda och undvika de dåliga egenskaperna hos
de olika systemen, borde ge en god lösning på
drivmaski-neriproblemet.
Ett förslag till en sådan kombination visas på fig. 1. I
gasturbinanläggningen har man ånga som arbetsmedium,
och värmet tillförs i två seriekopplade ångöverhettare.
Som bränsle användes olja, men det är även möjligt att
använda fasta bränslen, varvid dock eldstadens dimensio-
ner måste bli större. Rökgaserna får efter överhettarna
passera en luftförvärmare.
Ångan går genom en kompressor, där trycket höjs från
3,5 till 14,8 at a, går genom en värmeväxlare, där
temperaturen höjs 120°C, genom första överhettaren, efter
vilken ångtemperaturen är 510°C, och genom
slutöver-hettaren ("super"-superheater) där ångan får temperaturen
627°C. Denna ånga går genom en högtrycksturbin, som
driver kompressorn, och en lågtrycksturbin, kopplad till
elgeneratorn, via värmeväxlaren och en ångkylare tillbaka
till kompressorns sugsida. En del av ångan, som avtappas
före ångkylaren, driver en lågtrycksturbin med kondensor.
Kondensatet användes sedan för kylning av ångan i
huvud-cirkulationssystemet. Värmet bortföres alltså ur processen
med kylvattnet från kondensorn.
För en cirkulerande ångmängd av ca 80 t/h, varav 15 t/h
avtappas till kondenseringssystemet, beräknas
generatoreffekten bli 5 500 kW och oljeförbrukningen 0,29 kg/kWh,
dvs. 30 o/o totalverkningsgrad. Om man kan gå upp med
ångturtemperaturen till 650°C och även förbättra
värmeåtervinningen, räknar man med att komma upp i 35 °/o
verkningsgrad.
Systemet, som till större delen är uppbyggt av väl kända
och utprovade detaljer, beräknas inte kräva större plats än
en dieselelektrisk anläggning. Liksom en dylik kan den
också startas mycket snabbare än en ren ånganläggning
(J F Field i Engineering 16 mars 1951). Wll
Lysande tryckfärger. Fluorescerande ämnen kan vara
av oorganisk eller organisk natur. Till den förra typen hör
kristallfosforerna eller lysämnena, som framställs av
diverse oorganiska föreningar i samband med en
kristalliserande glödgningsprocess och oftast är aktiverade med
små mängder tunga metaller (Tekn. T. 1949 s. 171). Dessa
lysämnen fluorescerar starkt med olika färger i mörker
under inverkan av ultraviolett strålning. I dagsljus eller
solljus framträder däremot fluorescensfärgen endast svagt eller
inte alls och i sig själva är dessa lyspulver ofärgade eller
endast svagt pastellfärgade med nyanser åt grönt eller gult.
Fig. 1. Schema för gasturbin
med ånga som arbetsmedium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
