Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 18 augusti 1951 - Nybyggen - Nytt dieselmaskineri på M/S »Svealand», av N Lll - Böcker - Tidens verkstadshandbok, av H Aruhn - Maskinlära för lantbruksundervisningen, av Einar Bohr - Daedalus, av WS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 augusti 1951
627
"Svealand" (huvuddimensioner m.m. se Tekn. T. 1947
s. 377) är ett tvåpropellerfartyg och hade från början som
huvudmaskineri två åttacylindriga enkelverkande fvrtakt
B & W:s dieselmotorer, vardera utvecklande 2 250 ahk vid
115 r/m. Detta maskineri har under de gångna åren med
mycket täta resor och korta hamnuppehåll varit under
gång betydligt mera än maskineriet i vanliga lastfartyg
och på grund därav blivit starkt slitet. Som det helnitade
skrovet fortfarande befinner sig i mycket gott stånd,
ansåg rederiet, Ångfartygs AB Tirfing, det fördelaktigt att
låta ersätta det förslitna maskineriet med ett nytt.
Installationen uppdrogs åt Götaverken, som samtidigt fick
utföra omfattande ändrings- och tillbyggnadsarbeten av
inredningen, för att fartyget skulle uppfylla de svenska
bostadsbestämmelserna.
Det nya propellermaskineriet består av två sexcylindriga
enkelverkande tvåtakt, direkt omkastbara dieselmotorer,
tillsammans utvecklande 9 100 ihk, varför farten, som
med det gamla 4 450 ahk maskineriet var HV2 knop, nu
bör vara betydligt högre. Även nytt hjälpmaskineri har
installerats, omfattande tre 300 ahk 200 kW
dieselgeneratorer.
"Svealand" har vidare fått en modern
brandalarmanlägg-ning. I maskinrummet har en "total flooding"
kolsyresläckning anordnats. I befälsinredningen har värme- och
installationsanläggning av system ETC installerats, och i
inredningen i popen forcerad ventilation centralsystem.
Den nautiska utrustningen har grundligt översetts och
utökats med bl.a. gyrokompass, radar och Sal-logg.
Provtur företogs den 22 juni (Nytt från Broströms 1951
nr 40). N Lll
Böcker
Tidens verkstadshandbok, redigerad av Fritz Ejderby.
Tiden, Stockholm 1951. 467 s., 435 fig., 13 pl. 18,50 kr.
I en inledande historik behandlas verkstadsindustrins
utveckling under de gångna 100 åren, varefter några av de
mest betydande svenska uppfinnarna och märkesmännen
inom verkstadsindustrin presenteras.
Handboken behandlar så den grundläggande teorin för
de vanligaste i en mekanisk verkstad förekommande
arbetsprocesserna, såväl bänk- som maskinarbete och därtill
hörande verktyg och andra hjälpmedel. Ett kapitel har
ägnats ritsdon och mätteknik. Verktygsmaskinernas
konstruktion och skötsel behandlas rätt ingående vilket får
betraktas som en god åtgärd, särskilt som handboken gör
anspråk på att även vara en lärobok för den blivande
yrkesmannen.
De beräkningar en verkstadsman bör behärska har
plockats in i respektive kapitel och exemplifierats med ett
antal nyttiga övningsuppgifter. Nyheten att inflika frågor
här och var i texten har tydligen till ändamål att tvinga
läsaren till eftertanke och bidra till grundligare studium.
För de som önskar öka sitt vetande genom självstudier har
denna utförandeform sitt största berättigande.
Handboken är med sin lättfattliga och väl genomtänkta
uppläggning en god hjälpreda för lärlingen och torde med
fördel kunna användas som lärobok på lärlingsavdelningar
och yrkesskolor. Det rika bildmaterialet är instruktivt och
av ganska god kvalitet. Den för två år sedan utkomna
Verkstadstekniska ordlistan har glädjande nog kommit till
användning vid bokens redigering och man slipper se
äldre, mer eller mindre lokalbetonade facktermer och
uttryck i texten. Ett allmänt accepterande av en
standardiserad nomenklatur kan underlättas genom att
fackboksförfattarna följer exemplet.
De senaste 10—15 åren har utkommit en del högklassiga
verkstadshandböcker, men priserna har i allmänhet legat
alldeles för högt för det största flertalet yngre yrkesmän,
varför man har rätt att förmoda att ifrågavarande
handbok kommer att bli väl mottagen. 11 Aruhn
Maskinlära för lantbruksundervisningen, 7:e uppl., av
Nils Bieirgluind & Yngve Andersson. LT:s Förlag,
Stockholm 1951. 318 s., 367 fig. 11,50 kr.
Boken har på grund av det ökade timantalet för
maskin-undervisningen kunnat betydligt utökas, jämfört med
föregående. Detta gäller särskilt de elektrotekniska frågorna.
Med hänsyn till svårigheter, som uppenbarligen föreligger
vid avgörandet, vad som bör tas med eller utelämnas i
boken, som ju är avsedd för undervisningen i olika
landsdelar med olika maskinanvändning, för de fasta skolornas
undervisningsplaner och för fristående kurser av olika
omfattning samt för självstudium, kan sägas, att innehållet
är väl planerat och balanserat. Härtill kommer, att boken
uppfyller höga krav på saklighet och modernitet samt är
synnerligen väl disponerad.
Med hänsyn till, att de studerande sannolikt kommer att
utnyttja den under många år i sin praktiska verksamhet
efter studiernas slut, kunde det möjligen ha varit önskvärt,
att en tämligen utförlig serviceavdelning fått komplettera
de övriga avdelningarna i boken, eventuellt med
tabella-riskt uppställda felsökningsscheman. Tillgången till
närbelägna reparationsverkstäder ute i landsbygden är ju icke
så stor och en lantbrukares tid är synnerligen dyrbar. Han
tvingas därför att själv i regel svara för justeringar,
inställningar och enklare reparationer. En alfabetiskt ordnad
uppställning med ordförklaringar skulle säkerligen även
vara till hjälp vid självstudier.
Boken innehåller fyra huvudavdelningar: allmän
maskinlära (maskinanvändning, maskinkostnad, material och
element), elektroteknik med ett inledande avsnitt om
elektrotekniska grundbegrepp (är elektrisk ström verkligen "en
ström av elektroner"?) samt därefter de två, mest
omfattande avdelningarna "Förbränningsmotorer och traktorer"
och "Arbetsmaskiner och redskap". För utförligare
upplysningar hänvisas i förordet till två föregående böcker från
samma förlag, nämligen "Lantbruksmaskiner och redskap"
samt "Traktorboken". De instruktiva illustrationerna är
hämtade, utom från sistnämnda båda verk, från föregående
upplagor av "maskinläran". Dessutom har tillkommit ett
stort antal nya bilder av god kvalitet, dels original och dels
erhållna från en del intresserade firmor. Som alltid i
svenska verk av denna standard finnes ingen tillstymmelse
till reklam för olika tillverkare.
Bokens utstyrsel och papperets kvalitet är med hänsyn
till det nu för tiden mycket måttliga priset
anmärkningsvärt god. Kanske kunde pärmen ha varit litet mer
"smuts-säker". Texten är koncis och lättfattlig, men alltjämt
brukas verbformer som "äro", "tages" osv. Einar Bohr
Daedalus, Tekniska Museets årsbok 1951, Stockholm 1951.
141 s., ill. 10 kr.
I den nu föreliggande tjugoförsta årgången av årsboken
är författarna flera än vad som tidigare i allmänhet har
varit fallet. Med anledning av 200-årsminnet av Christopher
Polhems död behandlar de två första teknikhistoriska
avhandlingarna polhemsteman: S Lundwall beskriver ett av
Polhems första märkligare arbeten, ett astronomiskt ur,
och B Hallerdt berör en av de många textiltekniska
konstruktioner som Polhem sysslade med, nämligen
strunip-vävstolen.
Bland övriga avhandlingar kan nämnas H Hvlanders
bidrag till den på 1600-talet uppfunna centrifugalpumpens
— "hessiska pumpens" — tidigaste historia, G Spaaks
uppsats 0111 männen kring Carl Daniel Ekman, som ger
intressanta uppgifter om pionjärarbetet inom svensk
sulfitmassa-industri, samt K Forsbergs skildring av Rodga säteri och
dess buldans- och segelduksväveri. A Odencrants fortsätter
från föregående årgångar av Daedalus att återge utdrag ur
sin farfars fars dagböcker, denna gång från en resa i
Sverige 1807.
Under rubriken "Meddelanden" skriver T Althin 0111 ett
av museets senaste märkliga nyförvärv, arkiv och föremål
från Gripsholms och Kummelnäs kemiska fabriker, samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
