Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 30. 25 augusti 1951 - Nybyggen - Vita Nilens vattenkraft, av Lbg - Vattenkraften i Guldkusten, av Lbg - Nya material - Gallium, av SHl - Smält, stabiliserad zirkonoxid, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 augusti 1951
651
nadsarbetena vid Owen beräknades 1949 kosta 3,5 M£ men
har senare stigit med 20—25 °/o. Anläggningens, inkl.
kraftlinjernas, totalkostnad uppskattas till 15 à 16 M£. Arbetena
började 1950 med inrättande av ett modernt läger för 200
européer och 2 000 afrikaner. Byggnadsarbetena, som bl.a.
innefattar en kraftstation, är nu i full gång och man
beräknar att i mars 1953 vara klar med första utbyggnaden,
som omfattar 60 MW. I januari 1954 skall anläggningen
vara färdig och lämna 150 MW.
Transportförhållandena begränsar aggregatstorleken till
15 MW. Betongarbetena omfattar 185 000 m3; cementet
hämtas från England. Dammen bygges på begäran
av-Egypten — för att gynna dess jordbruk — 1 m högre än
vad som annars vore nödvändigt, över dammen, som har
maximihöjden 25,9 m, ledes en dubbeldäckad bro för
landsväg och järnväg. Energin skall användas för
tillvaratagande av Ugandas naturresurser: järnmalm, fosfat och
framför allt koppar (Water Power 1951). Lbg
Vattenkraften i Guldkusten. En konsulterande
ingenjörsfirma i London är sedan ett år tillbaka engagerad för
att utreda tillvaratagandet av vattenkraften — uppskattad
till 545 MW — i floden Volta i Guldkusten. Man har
kommit till att floden kan nyttiggöras för kraftalstring samt för
bevattning och som transportled men att företagen blir
ekonomiskt lönande endast om vattenkraften kan på ett
förmånligt sätt användas för utvinnande av aluminium
från bauxitförekomsterna vid Yenahin och Mt. Ejuanema
inom flodområdet. Experter på skilda områden har
projekterat erforderliga förbindelser med järnvägar, linbanor
och hamn vid havet. Anläggningskostnaderna rör sig om
100 M£ (Water Power juni 1951). Lbg
Nya material
Gallium. En metall, som framställdes av Leqoc de
Boisbaudran redan 1875 men som först på senare tid
uppmärksammats, är gallium. Den åtföljer ofta germanium
(Tekn. T. 1950 s. 1029) och förekommer i små mängder i
vissa koppar- och zinkmalmer. Det torde icke finnas något
mineral, vars huvudbeståndsdel är gallium, och man har
därför varit tvungen att framställa denna metall ur mycket
fattiga rester från koppar- och zinkframställning.
Framställningsprocessen är därför invecklad, svårkontrollerad
och dyrbar.
Kemiskt liknar gallium mycket aluminium, men det har
i metalliskt tillstånd flera originella egenskaper. Det
smälter sålunda redan vid 30°C men kokar först vid ca 2 000°C.
Gallium är flytande inom ett större temperaturintervall än
något annat element, och dess ångtryck är mycket lågt
även vid hög temperatur, t.ex. 1 torr vid 1 315°C. Vidare
är det en av de få metaller, som utvidgar sig vid stelnandet.
Metallen är mycket reaktiv och angriper i smält tillstånd
de flesta material. Vid hög temperatur kan den blott
hanteras i kärl av vissa eldfasta oxider, kvarts, grafit, volfram
eller tantal. Den sista metallen börjar lösa sig i gallium
vid 600°C och vid 800°C kan man iaktta tydliga tecken på
diffusion in i den fasta metallen under bildning av en
förening. Volfram angrips däremot inte förrän över 800°C.
På grund av galliums säregna egenskaper har man
föreslagit många olika användningsområden för det, t.ex. som
termometervätska för höga temperaturer, som
värmeöverföringsmedium vid utnyttjande av atomenergi och till
legeringar med låg smältpunkt. I Tyskland lär man använda
gallium- i stället för aluminiumklorid som katalysator vid
vissa organiska synteser. Vid spektralundersökningar har
kvarts-vakuumlampor med gallium-zink och
gallium-kad-mium i stället för kvicksilver visat sig mycket användbara.
Man har konstaterat, att tillsats av 2—4 °/o gallium
förbättrar aluminiums mekaniska egenskaper; gallium ökar
också ternära aluminiumlegeringars hårdhet. Stållegeringar
innehållande 3 °/o gallium och 14 l0/o nickel lär ha en hård-
het, som liknar beryllium- och titanståls. Magnesium
försatt med 4,5 °/o gallium kan härdas genom
värmebehandling.
Större användning har gallium emellertid icke fått hittills.
Är 1948 tillverkades ca 90 kg i USA, men blott omkring
hälften torde ha sålts. Priset var 2,50—5 $/g (A P
THOMPSON & H R HAMMER i J. Met. febr. 1951). SHl
Smält, stabiliserad zirkonoxid. Fem metalloxider är av
intresse som eldfasta material för höga temperaturer,
nämligen aluminium-, beryllium-, zirkon-, magnesium- och
to-riumoxid. De rena oxidernas smältpunkter är 2 040, 2 300,
2 700. 2 800 och 3 050°C resp. Aluminiumoxid används med
framgång vid temperaturer upp till 1 870°C. Beryllium- och
toriumoxid används inte kommersiellt av olika orsaker,
bl.a. högt pris. Magnesiumoxid reduceras lätt vid hög
temperatur och kan därför blott användas i oxiderande
atmosfär och icke vid mer än ca 2 200°C på grund av för hög
flyktighet.
Zirkonoxid saknar de högre smältande magnesium- och
toriumoxidernas nackdelar men har i stället andra. Vid
980°C omvandlas den från monoklin till tetragonal
kristallform under en volymändring på ca 7 */o. Murverk av
zir-konoxidtegel förstörs därför fullständigt vid
temperaturväxlingar. År 1929 upptäckte emellertid tysken O Ruff. att
zirkonoxid kan stabiliseras genom tillsats av vissa oxider, t.ex.
av magnesium, kalcium, skandium eller yttrium. Dessa löser
sig i zirkonoxiden, varigenom denna får kubisk kristallform,
som saknar omvandlingspunkt. Olyckligtvis har dock dessa
fasta lösningar hög värmeutvidgningskoefficient, och de
är därför inte heller lämpliga till eldfast tegel. Man fann
då på att endast delvis stabilisera zirkonoxiden och fick
på detta sätt ett material med relativt låg
utvidgningskoefficient. Minimum har visat sig ligga vid en halt av ca
25 °/o icke stabiliserad oxid.
Några firmor i USA började 1950 saluföra detta material
till det relativt låga priset av 50 ct/lb för kornigt material
och 59 ct/lb för tegel. För första gången har härigenom ett
material, som kan användas vid temperaturer upp till ca
2 600°G, blivit tillgängligt för tekniskt bruk. Det har
mycket låg värmeledningsförmåga, ungefär tredjedelen av
aluminium- eller magnesiumoxids. Därför kan
zirkonoxid-tegel användas vid så höga temperaturer, att de smälter
på ytan.
Materialet är så nytt, att man ännu ej hunnit utnyttja
dess högtemperaturegenskaper till fullo. Man använder det
emellertid som ugnsinfodring vid synteser i gasfas, t.ex.
vid kvävefixering, både för oxiderande och reducerande
atmosfär, och vid smältning av metaller, t.ex. stål.
hög-temperaturlegeringar och platina. Zirkonoxid är särskilt
lämplig för det senare ändamålet på grund av sin ovanligt
låga reaktivitet. En annan viktig användning är till ugnar
för bränning av titanatdelar till kondensatorer.
Tita-natet är synnerligen reaktivt vid bränningstemperaturen
(1 350°C) och fastnar vid alla kända eldfasta material
utom torium-, beryllium- och zirkonoxid. Vidare används
stabiliserad zirkonoxid till värmeelement i elugnar, för
värmeisolering och försöksvis i reaktionsturbiner.
Den billigaste råvaran för zirkonoxid är zirkonsand från
Florida och Australien, som är nästan rent zirkonsilikat
ZrSi04. Detta blandas med kalk, kalcinerad metallurgisk
koks och järnspån och inmatas kontinuerligt i en
ljusbågsugn av ungefär samma typ, som används vid framställning
av aluminium. Härvid förångas ungefär en tredjedel av
kiselsyran, medan resten reduceras av kolet till kisel, som
löser sig i järnet till magnetiskt kiseljärn. Kalktillsatsen är
tillräcklig för att ge zirkonoxid med 5 "/o CaO.
Den smälta massan får svalna, tas ut, slås sönder med
slägga och sorteras. Den fullständigt smälta oxiden krossas
och befrias från kiseljärn genom magnetisk separering.
Den innehåller ungefär 94 ®/o ZrOE, 5 »/o CaO, 0,2 «/o Si02,
0,5 Fe203 och 0.2 °/o TiO?, Vid framställning av tegel
används inga kvarstående bindemedel, då dessa skulle sänka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
