Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 1 september 1951 - Fastläggande av positiva riktningar inom elektrotekniken, av Fredrik Dahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 september 1951
669
Fastläggande
av positiva riktningar
inom elektrotekniken
Professor Fredrik Dahlgren, Stockholm
621.3.012
Det är med stor tillfredsställelse man konstaterar, att
under de senare åren en alltmer ökad uppmärksamhet
ägnats, inom litteratur och undervisning, åt
nödvändigheten att vid behandlingen av tekniska problem i
allmänhet och elektrotekniska i synnerhet klart fixera de
riktningar, i vilka de ingående storheternas momentanvärden
räknas positiva. Vid studiet av äldre läroböcker och
tidskriftslitteratur får man ofta det intrycket, att författarna
själva knappast reflekterat över behovet att grunda
ekvationer och visardiagram på entydiga och logiska
definitioner i detta avseende, och läsarna får inga som helst
anvisningar om de tankegångar, som följts vid val av tecken.
De algebraiska storheternas tecken i formler och
ekvationer vållar ofta bryderi även för en tränad tänkare, och i
visardiagrammen gör visarna helomvändningar på 180°
vid de mest oväntade tillfällen.
Ett viktigt steg för avhjälpande av dessa
missförhållanden för vårt lands vidkommande togs år 1946, då den
normkommitté, NK 65, som inom Svenska Elektriska
Kommissionen, SEK, behandlar frågor angående
bokstavsbeteckningar m.m. inom elektrotekniken, fick i uppdrag
av kommissionens styrelse att i den nya upplaga av
normerna SEN 2, varmed kommittén är sysselsatt, även
inrymma ett kapitel angående fastläggande av plusriktningar
jämte tillhörande beteckningar.
Helt oberoende av detta arbete har i Tekn. T. 1951 s. 73
S von Zweygbergk i en uppsats "Elektroteknikens
riktpil-system" givit många beaktansvärda synpunkter, avslutade
med en värdefull litteraturförteckning i ämnet, av vilken
framgår att ett ej obetydligt intresse ägnats åt de
hithörande problemen i den internationella elektrotekniska
litteraturen. Bland senare inlägg av svenska författare må
nämnas bidrag av E Glas och T Laurent (Tekn. T. 1951 s. 381).
Principiella och praktiska synpunkter
Enligt min egen uppfattning har emellertid frågan i viss
mån tillkrånglats genom en del av de inlägg, som gjorts i
debatten. Problemet har betraktats med utgångspunkt i
rent principiella grundförutsättningar, medan de mera
praktiska hänsynen kommit i bakgrunden. Vid studium av
de olika inläggen finner man, att varje författare har
absolut rätt i vad han anför, och dock blir slutsumman
nästan lika många helt olika lösningar som antalet
debattörer, detta beroende på att var och en byggt upp en
logisk tankegång på en egen grundprincip, och dessa
principer är alla fullt förnuftiga men helt betingade av det
personliga åskådningssättet.
Det förslag, som i dagarna framlägges av den nämnda
normkommittén, lämnar de principiella grunderna helt
åsido och begränsar sig till vissa rekommendationer
rörande beteckningar för positiva riktningar vid olika slag
av elektriska storheter, medan tillämpningarna av dessa
definitioner och beteckningar samt reglerna för deras
kombinationer lämnas nästan helt fria. Just denna frihet står
emellertid i direkt motsättning till de principer, som i olika
form framförts från flera andra håll, varför det kan vara
av intresse att något närmare skärskåda frågan om i vad
mån man bör tvångsvis föreskriva vissa samband mellan
valda positiva riktningar för olika storheter, m.fl.
hithörande problem.
1 det följande vill jag dels framhålla några synpunkter,
som varit ledande inom normkommittén vid dess arbete
med de berörda frågorna, dels i samband härmed ånge
några egna personliga vyer på reglernas tillämpning inom
ett par olika områden av elektrotekniken, varvid de rent
praktiska synpunkterna ges ett dominerande företräde
framför de principiella, dels slutligen framföra några
allmänna reflexioner i samband med frågan om teori och
praktik.
Normkommitténs ställningstagande
Enligt det av kommittén framlagda förslaget anges
positiv riktning för ström och emk medelst en pil antingen i
själva ledaren eller bredvid denna, alltefter lämplighet i
varje särskilt fall. Pilarna kan skiljas åt med hjälp
av-olika typ av pilspets, varvid rekommenderas en vanlig
öppen pilspets för emk, en sluten triangel för ström. Dessa
olika spetsar kan även användas för pilarna i visardiagram,
varvid öppen pilspets betecknar emk och spänning, sluten
triangel ström. Om man vid de riktningsdefinierande
pilarna befarar svårigheter att kunna i tryck eller ritning
särskilja de olika typerna av spets, eller om man önskar
ånge beteckningar för storheter hänförande sig till olika
komponenter etc., rekommenderas förtydligande
bokstäver vid pilarna.
Spänningens riktningsdefinition anges med pius- och
minustecken vid motsvarande ledare. Då så är erforderligt
kan samhöriga pius och minus förbindas med en streckad
eller findragen linje. Positiv riktning för magnetflöde
betecknas med en punkt vid den ända av lindningen, i vilken
elektrisk ström skall ingå för att framkalla positivt flöde.
Ett enkelt exempel visas i fig. 1. Normförslaget avstår
avsiktligt från att föreskriva eller rekommendera några
samband mellan valda positiva riktningar, exempelvis att ström
och spänning måste definieras positiva åt samma håll. I
dessa avseenden lämnas full frihet åt användaren.
Dessa enkla rekommendationer kan emellertid ge upphov
till principiella meningsskiljaktigheter. I det närmast
följande vill jag först nämna några sådana stridsfrågor och
därefter diskutera dessa, varvid de anförda synpunkterna
dels är sådana som anförts inom kommittén och relateras
som stöd för dess ställningstagande, dels utgör egna
personliga reflexioner. Man kan alltså fråga:
Varför bör spänning betecknas med ± och ej med en
lämpligt riktad pil mellan de båda avsedda ledarna?
Bör emk behandlas som en självständig storhet? Kan man
ej nöja sig med att betrakta den som en spänning?
Bör man verkligen tillåta full frihet vid tillämpningen,
dvs. tillåta att spänning och ström ibland anges med
varandra, ibland mot, inom exempelvis en maskinlindning,
eller att ström anges i motsatta riktningar i olika
lindningar på samma magnetkärna?
Diskussion av rådande motsättningar
I första frågan domineras ställningstagandet av den rent
praktiska synpunkten, att pilar för närvarande användes
av en mångfald både in- och utländska författare, dock
med de båda konträrt motsatta definitionerna företrädda
i ungefär lika proportion. Man behöver blott peka på, att
de båda nyssnämnda debattörerna Glas och Laurent
använder pilar med var sin riktningsdefinition.
Med utgångspunkt i de båda principerna "upprätthålla
en högre potential" respektive "peka i fältlinjernas
riktning" kan man elegant försvara båda ståndpunkterna. Här
synes en kodifiering av endera lägrets åskådning vara
praktiskt olämplig och ogenomförbar. Beteckningen ± bör
däremot kunna accepteras av bådadera och kan ej miss-
Fig. 1. Krets med roterande
maskin samt belastning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
