Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 8 september 1951 - Sjunkflytanläggningen i Stripa, av Per H:son Fahlström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’64
TEKNISK TIDSKRIFT
kunde man förutsätta, att magnetiten skulle
utvinnas i dessa, ackumuleras i mediet och sänka
dettas specifika vikt. Innan man alltså kunde
säga, att metoden lämpade sig för Stripa-malmen,
måste man på något sätt bestämma den
kvantitet magnetit, som skulle komma att upptas av
mediet samt utarbeta en metod för separering av
magnetit och kiseljärn. Denna fråga är för övrigt
av största vikt vid sjunk- och flytanrikning
enligt HMS-metoden av de flesta svenska
järnmalmer, och en kommitté inom Jernkontoret har
som första punkt på sitt program tagit upp en
undersökning av detta problem.
Separeringsförsöken utfördes dels i en liten
anläggning (fig. 1), vilken kan användas för
kontinuerlig behandling av gods mellan 3 och 25 mm
vid en kapacitet av ca 100 kg/h3, dels i en stående
cylinder försedd med en omrörare för mediets
uppslamning, i vilken grövre gods kan
behandlas®. Den förra apparaten gav väl
reproducerbara resultat.
Försöken i laboratorieapparaterna tillgick så,
att generalprov på den malm, som skulle komma
att behandlas i en eventuell sjunkflytanläggning,
separerades vid olika specifik vikt hos mediet,
varvid man med ledning av de olika
fraktionernas vikt och järnhalt kunde bestämma, vid
vilken specifik vikt separeringen måste ske, för att
önskad halt hos sjunkprodukten skulle erhållas.
Vid grafisk framställning av ett typiskt försök
(fig. 2) änger den första branta delen det lätta
gråberget, leptit, aplit och pegmatit. Den första
flacka delen av kurvan omfattar den relativt
underordnade mängden lågprocentig
mellanprodukt. Den lilla hastiga ökningen vid specifika
vikten 3,3—3,5 anger närvaro av de tyngre
skar-nen. Den andra flacka delen antyder åter den
underordnade mängden mellanprodukt och den
mycket branta delen av kurvan utvisar den stora
mängden ren malm med 50 % Fe vid en specifik
vikt av 4,2.
Fig. 2. Resultat au typiskt souringsförsök med
Stripa-malm; ackumulatiu mängd flytprodukt som funktion au
separeringssuspensionens specifika vikt.
Kurvan flackar snart ut på grund av den ringa
mängden renkrossad blodsten. Som synes
erhölls vid specifik vikt 3,4 61,8 % sjunkprodukt
med 49,9 % Fe och en flytprodukt med 12,0 %
Fe. Järnutvinningen var 87,5 %. Om
flytproduk-ten omseparerades vid en specifik vikt av 3,1,
skulle man kunna ta ut 6,9 % sjunkprodukt som
anrikningsgods med 25,8 % Fe och 29,3 %
flytprodukt som avfall med 9,5 % Fe.
Ett par exempel på andra möjliga separeringar
har medtagits, dels vid specifik vikt 3,5 dels vid
3,2. Det kunde emellertid fastslås genom
upprepade försök att den mängd mellanprodukt, som
skulle kunna uttas genom omseparering av
flyt-produkten vid en lägre specifik vikt, var för liten
och för fattig för att betala en extra
separeringskrets.
Liknande försök med parallellmalmen visade,
att man med sjunkflytmetoden kunde avlägsna
gråberget och erhålla 70 % sjunkprodukt med
44 % Fe och ett avfall med 9 % Fe, vid en
specifik vikt 3,20. De goda resultaten av försöken
måste helt tillskrivas malmens petrografiska
beskaffenhet. Den underordnade mängden
mellanprodukt och tyngre järnfattiga skarnmineral gör
den särskilt lämpad för sjunk- och flytanrikning.
Inblandningen av magnetit i kiseljärnet
undersöktes genom nötningsförsök i liten skala i
könen. Det visade sig härvid att man per ton
behandlad malm, ined en magnetithalt av ca
10 % skulle få ca 2 kg magnetit med kornstorlek
under 0,2 mm, dvs. av samma kornstorlek som
kiseljärnsmediet. För att rena detta utarbetade
man vid American Cyanamids laboratorier en
flotationsmetod, vid vilken magnetiten selektivt
floterades ur kiseljärnet4. Flotationen skulle ske
kontinuerligt med en del (ca 2 t/h) av det i
anläggningen cirkulerande mediet, så att balans
erhölls mellan med rågodset inkommande och
av-floterad magnetit. För att flotationen skulle ge
någorlunda gott resultat fordrades, att
magnetit-halten i mediet hölls vid 10—15 %, varvid dettas
specifika vikt skulle kunna hållas vid 3,20—3,25.
Härvid skulle det enligt sovringsförsöken vara
möjligt att erhålla en godtagbar prima malm.
Stripa-anläggningen
Med stöd av de vunna resultaten beslöts på
hösten 1948, att en anläggning för 50 t/h med
separering i en krets skulle uppföras. Denna var
färdig i januari 1950. Vid planeringen av
anläggningen följdes i stort sett dåvarande praxis i
USA, med smärre avvikelser betingade av
tillgängligt utrymme i anrikningsverket. Härigenom
blev planlösningen mindre kompakt, ty
anläggningen fick i stor utsträckning byggas i höjdled,
men nackdelen härmed är ej så stor, eftersom
kontroll och övervakning av den i stor
utsträckning automatiserats och centraliserats.
Den malm, som för närvarande intransporteras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
